Under valkvällen och valnatten har ett bedrövat eko gått genom vårt land, ett eko av förtvivlan över rasisternas röstmässiga framgång i valet. Men vi är inte förvånade, utvecklingen är en logisk konsekvens av den politik som under lång tid förts i vårt land. En politik där man medvetet ökat klassklyftorna och försämrat och försvårat för de svagare grupperna i samhället. Partier som i ett sådant läge för fram enkla, individualistiska och egoistiska lösningar växer alltid till sig, vi såg det i Tyskland under tidigt 1930-tal och vi ser det i Sverige år 2014. Att ett parti som SD växer är inte konstigt, de vill framstå som oskyldiga offer där orättvisorna beror på någon annan, på något främmande. SD sparkar neråt och slickar uppåt. Statsminister Fredrik Reinfeldt har krattat manegen för SD och han sopade den ren för dem när han under valrörelsen gick ut och ställde invandringens kostnader mot välfärden, och SD jublade.

Det som för ett halvår sedan verkade blir ett vänsterval förbyttes i ett högerval. Historien upprepar sig på ett skrämmande sätt från för fyra år sedan då vi såg hur S-V-MP även då schabblade bort ett klart försprång i opinionen. Med även detta är ganska lätt att förstå och förklara. S-V-MP går inte till val på en politik som utmanar högeralliansen utan man accepterar de stora dragen och för fram små justeringar. Så accepterar sossarna borgaralliansens skattesänkningar. Man vill inte ta bort jobbskatteavdragen, man vill inte ta bort ROT och RUT och man vill inte återinföra fastighetsskatten, arvsskatten eller förmögenhetsskatten. Och ingen diskuterar eller utmanar det rådande kapitalistiska samhällssystemet, man talat helt enkelt inte ideologi. Valet blir således en fråga om tempo i högerpolitiken, ska man gå fram som en bulldozer eller som en Fiat?

För oss kommunister är högerval alltid de mest svåra för oss. I brist på ideologiska debatter, i brist på utomparlamentariska rörelser och i skuggan av det rikspolitiska käbblet hamnar vi i bakgrunden och osynliggörs. Vi har nu sett hur detta upprepas även i 2014 års val där vi kommunister backar på de flesta orter.

Här i Växjö tappar vi 100 röster och får på valnatten 197 st. När utlandsröster, ”underkända röster” och sena förtidsröster är räknade lär vi hamna strax över 200 röster. Att vi skulle backa här i Växjö var väntat. Det har vi förstått av de yttre faktorer vi kunnat analysera, såsom hur klimatet blåser på riksplanet, hur många som deltagit på 1 maj, hur många Proletären vi säljer och hur många prenumeranter vi har samt av vår egen aktivitet som på vissa områden inte varit lika omfattande som tidigare (t.ex. skrev vi bara en enda insändare under 2013 och vi har inte varit lika aktiva i Arabyområdet).

I kommunvalet här i Växjö har även Feministiskt Initiativ kandiderat vilket varit direkt ogynnsamt för oss och vi har tappat en del röster till dem. Fi har inte fört någon lokal politik utan surfar helt på en rikstrend medan vi i Kommunistiska Partiet arbetar helt omvänt, vi är den enda lokala oppositionspartiet och som detta vill vi bli kända. Under hela valrörelsen har vi betonat detta, att vi är Växjös enda oppositionsparti. Valresultatet understödjer vår analys, för när Moderaterna tappar makten på riksnivå så sitter de kvar vid makten här i Växjö. Fursten Bo Frank kommer att fortsätta regera, nu med öppet stöd av SD, vilket han under valnatten förklarat för Smålandsposten. Våra lokalpolitiker säger ofta att det är särskilt skönt att bedriva politik i Växjö eftersom man är överens om inriktningen och utvecklingen. Det är detta vi ser i valresultatet i Växjö kommun. Bo Frank och Moderaterna kan sitta kvar eftersom de inte haft någon opposition emot sig. Den enda gången det blivit diskussion och oenighet under den gångna mandatperioden var när man ville sälja ut runt 1000 lägenheter i allmännyttan. Det ledde till politiska motsättningar även inom alliansen och som följd såg vi hur båda KD:s ledamöter lämnade sina uppdrag och platser. Utan en lokal politisk debatt kommer kommuninvånarna ha svårt att till sig och förstå oss när vi för upp dessa frågor på dagordningen. Vi bryter helt enkelt av för mycket och då vågar folk inte ta steget och vända sig fullt ut till oss. Kommunisternas valkampanjer blir därför även till röstkampanjer för S och V, men detta fenomen är inget nytt utan är en del av den politiska realiteten.

Under valrörelsen har vi i Kommunistiska Partiet även utsatts för en total osynliggörelse av media. Smålandsposten har vägrat att skriva ett enda ord om oss (dock nämndes vi på ledarsidan dagen innan valet), vilket varit en medveten strategi från deras sida. Även media ser valet som ett jippo för att stärka sin profil. Se bara på deras lama nyhetsbevakning av valet och de visionslösa debatter de anordnat i SMP:s s.k. valvagn.

Nu bryr vi oss i Kommunistiska Partiet inte så mycket om borgerlig media, vi litar till våra egna krafter. Även om röstetalet är ett bakslag för oss så går vi stärkta ur valrörelsen. Vi har fått nya och breddade kontaktytor, vi har gjort det vi föresatt oss att göra och genomfört våra planerade torgmöten, möten, flygbladsutdelningar, insändare, skrivelser m.m. Här kan vi konstatera att man kan uträtta mycket med små krafter. Få har kunnat undgå vilka vi är och vad vi vill. Smålandspostens tystnad och Bo Franks desperata blogginlägg om oss i fredags visar på detta. Vi vet även att ett flertal, för att inte säga många, av våra väljare denna gång inte röstade på oss. Man har gått på myten om ”den bortkastade rösten” som de större partierna ofta vill försöka skrämmas med. Men detta synsätt är djupt felaktigt och nedvärderande, det bygger på att alla röster inte skulle vara lika mycket värda, att just din röst inte skulle betyda något för dig och att alla partier skulle stå för samma sak. Inget kan vara mer felaktigt. Man ska rösta efter övertygelse, rösten talar om vad man vill ha, inte vad man vill kompromissa bort. Därför är det snarare så att en röst på sossarna eller Vänsterpartiet är bortkastad då de inte bedriver en politik som utmanar högerpolitiken.

För ett drygt år sedan blev vi kontaktade av flera andra vänstersinnade personer i Växjö som vill kandidera för oss i valet. Sedan slöt de ändå upp i Vänsterpartiet och det av en enda orsak. Man ser Eva-Britt Svensson som en stark politiker som kan ”göra jobbet åt dem” eller som en av dessa personer sa till oss: ”jag är skyldig henne detta”. Vänsterpartiets högerinriktning i Växjö är vida känd och Eva-Britt Svensson står som enda motkraft mot detta inom Vänsterpartiet lokalt. Många har satt sin tilltro till Eva-Britt som person och man har på så sätt accepterat den högerpolitik som Carin Högstedt och gänget kring henne fört och kommer föra. Det här valet är troligen det sista som Vänsterpartiets gamla gäng leder, då de nu är kring och över 70 år. De personliga banden lär nu upplösas och deras väljare måste börja fundera över politikens innehåll och bortse från person och klämkäckhet.

Under valrörelsen har vi i Kommunistiska Partiet fått nya kontakter, både i vårt valtält på gågatan och via trafik till vår hemsida och vår Facebooksida, vi har breddat vårt arbete och skaffat oss ännu fler erfarenheter, så vi vågar påstå att vi står mer rustade inför framtiden än vad vi gjort på mycket länge. Under de kommande dagarna kommer de andra partierna att dra sig tillbaka från gatubilden, man kommer tillsätta diverse analysgrupper som kommer komma fram till att deras partier ”inte nått ut med sitt budskap” och man kommer gå på i samma hjulspår som tidigare. Den EU-dikterade högerpolitiken ligger fast.

Vi kan för vår del konstatera att arbetet framöver för oss kommunister kommer att fortsätta ske på gator, torg och arbetsplaster. Den parlamentariska vägen är stängd för oss under fyra år till, men våra röster och vår politik är inte stängd. Vi är inte ett oppositionsparti som bara vill höras i en talarstol i ett sömnigt och föraktfullt kommunfullmäktige utan vi är ett utomparlamentariskt parti som sätter klasskampen i första rummet. Det kommer vi fortsätta med. Vi kommer fortsätta bekämpa den inhumana högerpolitiken och den tilltagande rasismen, men vi vet att vi inte kan göra det själva, vi behöver växa för att kunna uträtta ännu mer. Därför behöver vi DIG. Nu måste du sluta sitt still och tyst. Du kan inte vara passiv och i ensamhet vara förbannad över SD:s framgångar och att fursten Bo Frank sitter kvar. Nu är det dags att engagera sig – ta kontakt med oss och hjälp till i arbetet. Vi har mycket jobb att uträtta tillsammans – bli medlem i Kommunistiska Partiet.

Vi vill även passa på att tacka alla er som röstat på oss; ni har visat oss ett stort förtroende. Att gå mot strömmen i ett högerval när rasismen breder ut sig visar på karaktär och insiktsfullhet. Stort tack och vi lovar att förvalta detta förtroende på bästa sätt – genom att fortsätta arbeta för socialismen.

P.s. Vi startar en studiecirkel om några veckor för alla de nya intresserade kontakter vi fått i valrörelsen. Nu har du chansen – anmäl dig! D.s.