Så kom då den nyhet vi väntat på i över ett halvår, att René Jaramillo ska byta parti från KD till Moderaterna. I januari hoppade Jaramillo av sin kandidatur från Kristdemokraternas vallistor till följd av inre stridigheter. Dessa stridigheter har sin grund i att Jaramillo ville ha full kontroll över KD:s politik i Växjö kommun och inte tillåtit andra partikamrater att få agera självständigt eller forma KD:s politik. Jaramillo har agerat som moderaternas lydiga springpojke och gjort allt som pappa Bo Frank sagt åt honom att göra. När han inte fått sin vilja igenom har han visat sitt maktspråk och på så sätt gjort sig ökänd för sin dåliga ledarstil. En ledarstil som fått personer i hans närhet att vända sig emot honom (såsom hans fullmäktigekollega Lena Johannesson som lämnade KD och blev politisk vilde) och visa sitt missnöje på andra sätt (såsom den som ritade dit horn på honom på en bild på hans arbetsrum).
Nu när Jaramillo går till Moderaterna är frågan vem ska känna sig mest besviken, KD som förlorar honom eller Moderaterna som får honom. Vi gissar på Moderaterna som nu går en gossen Ruda på halsen. Fast å andra sidan passar han väl in i det moderata Växjöstallet där högmod, nepotism och respektlöshet är ledorden.
Moderaterna i Växjö har blivit en uppsamlingsplats för avdankade politiker, folkpartisten Patrick Svensson åkte dit för rattfylleri och dök upp som moderat, miljöpartisten Ingemar Ljungkrantz förnekade människans påverkan på klimatet och därför hoppade över till Moderaterna som han ansåg hade en bättre klimatpolitik och nu kommer René Jaramillo ut som moderat.
För Jaramillo handlar partibytet om en chans att få fortsätta ha makt. KD är på väg utför och riskerar att hamna utanför såväl riksdagen som Växjös kommunfullmäktige. En maktmänniska som Jaramillo ser ingen framtid och fortsätt karriär inom KD och därför satsar han på säkra kort, på ett parti som har många röster och som kan erbjuda goda karriärmöjligheter och fortsatta poster inom olika nämnder. Vi påminner om de ord Jaramillo deklarerade inför sina chilenska landsmän när han kom till Sverige 2001, att hans ambitioner var att sitta i den svenska riksdagen.
Att makten är det viktigaste för Jaramillo understryks av att han i samband med sitt partibyte ändå sitter kvar på sina politiska uppdrag som han sitter på för KD:s räkning. Här blir hans dubbelmoral uppenbar. När Lena Johannesson blev politisk vilde krävde han att hon omedelbart skulle lämna sina uppdrag eftersom hon inte längre representerade KD och nu när han själv inte längre representerar KD så har han ändå kvar uppdragen. Ridå!
Avslutningsvis konstaterar vi att Jaramillos byte kanske ändå kan vara starten på något nytt, ett byte kan följas av flera, varför inte byta bort politiken helt och hållet och börja arbeta på riktigt. Ett vanligt lönearbete hade varit bra för Växjös egen gossen Ruda, så han får se hur verkligheten ser ut och vilka klyftor han rå högerpolitik har skapat.
