Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Röd Front 2011

I ett kylslaget Växjö samlades 45 personer för att tåga i Röd Front. Till det efterföljande mötet slöt ytterligare ett trettiotal personer upp för att lyssna till tal från Gunnel Thörn (K) och Erik Gustafsson (RKU) samt sång och musik av Alexander Dahlberg. Läs Gunnels tal nedan, och Eriks tal här.

Gunnel Thörn i talarstolen

Alexander Dahlberg spelade och sjöng

Erik Gustafsson talar

 

Gunnel Thörns tal på Röd Front i Växjö 2011

1 majfirare

 Vi firar 1 maj, arbetarklassens och socialismens egen dag. Vi firar den här i Röd Front i Växjö och vi har stolta traditioner bakom detta firande. Socialismen anlände hit till Växjö 1883 när skräddarmästaren August Palm kom för att hålla ett agitationsmöte. Rubriken för mäster Palms möte löd ”Hatare av kungadöme, krigsgalenskap och prästvälde inbjudes till ett möte i ridhuset”. Denna rubrik för 128 år sedan står sig bra än idag. Alltjämt finns den feodala kvarlevan arvkungadömet kvar, alltjämt är kristendomens påverkan stor i vårt land, se t.ex. på de nya läroplanerna för skolan som kommer till hösten där kristendomens särställning slås fast. Och alltjämt råder det krigsgalenskap runt om i världen, men på en viktig punkt skiljer sig August Palms möte i Växjö 1883 från vårt möte idag.

 När Palm talade om krigsgalenskapen 1883 var Sverige ett neutralt land och ett land som inte befunnit sig i krig på 68 år. Nu 2011 är Sverige allt annat än ett neutralt eller alliansfritt land och vi befinner oss som aktivt krigförande i Afghanistan och i Libyen. Kriget mot Libyen markerar något helt nytt, dels för att FN som första åtgärd förespråkande våld i stället för fredsinitiativ eller förhandlingar och dels för att Sverige nu öppet sluter upp bakom imperialismen och ställer JAS-plan till NATO:s förfogande.

 Nytt är också att delar av den svenska vänstern sluter upp bakom den svenska krigsinsatsen i Libyen och detta med den förmenta ursäkten att kriget är sanktionerat av FN. Men bomber är lika dödliga oavsett om de har FN-sanktion eller inte!

 Kriget mot Libyen är ett orättfärdigt krig. Som i alla andra krig är det civilbefolkningen som drabbas hårdast. Om nu syftet med bomberna över Libyen hade varit att rädda civila så måste man fråga sig varför man inte samtidigt inrättat flygförbudszoner över Jemen eller Bahrain eller varför man inte omgående börjat bomba Israel, eftersom detta land dagligen terroriserar och massakrerar en civilbefolkning.

 Men kriget mot Libyen handlar inte om att rädda civila, det handlar om att säkra västvärldens kontroll över oljan. Hyckleriet vet inga gränser i detta fall, för Libyens Khadaffi började våra politiker inte kalla för diktator förrän denna vinter. Innan dess var han deras kompis och man bedrev en omfattande handel med hans regim, framförallt med vapen. 2010 sålde t.ex. Storbritannien vapen till Khadaffi för 200 miljoner pund. 2007 skrev Frankrike avtal med Libyen om att sälja vapen dit för 405 miljoner dollar. Men nu under vintern blev det uppenbart för de imperialistiska ledarna i väst att den lynnige Khadaffi spelat ut sin roll och att man behövde en ny pålitlig partner i detta strategiskt viktiga land. De nya vännerna var inte långt borta, för delar av Khadaffis regering har lämnat honom tillföljd av klanmotsättningar inom den härskande klassen och ställt sig på oppositionens sida. Denna opposition är sprungen ur ett brett folkligt missnöje med de diktaturer som med västs goda minne styrt i arabvärlden under lång tid. Men oppositionen är oorganiserad och desorienterad och därför var det lätt för de gamla krafterna som nu övergivit Khadaffi att kidnappa denna folkliga rörelse och spänna den framför sin vagn.

 Vinterns folkuppror i Nordafrika är glädjande att se, det visar att det gamla samhällets ledarskap aldrig kan sitta säkert i sadeln. Vi i Kommunistiska partiet välkomnar dessa folkresningar men samtidigt måste vi påpeka att det rör sig om uppror och missnöjesyttringar och inte om några revolutioner. Revolutioner välter samhällen och samhällssystem över ända, de byter inte bara ledare. Tyvärr är det just detta vi sett i de länder som under vintern uppvisat massiva folkliga protester.

 I Tunisien leds landet numer av f.d. ministrar från diktatorn Ben-Alis regering. Så skedde också i Egypten innan militären helt tog över och man måste fråga sig vilket inflytande det vanliga folket har i dessa länder nu efter upproren? Vi i Kommunistiska partiet välkomnar som sagt upproren och vi hoppas att de ersätter det gamla och unkna med något nytt och friskt, men såsom det ser ut just nu så har imperialismen stärkt sitt grepp över regionen.

 I förhållande till kriget i Libyen har den svenska bombhögern kunna välkomna en ny bombvänster. Det är därför sorgligt att kunna konstatera att av dagens tre 1 majdemonstrationer i Växjö är det endast vi här i Röd Front som tagit ställning emot kriget och den svenska krigsinsatsen. Till den nya bombvänstern säger vi: Anser ni att NATO och Sverige även ska börja bomba Syrien? Ska vi bomba Jemen? Ska vi bomba Bahrain? Eller ska vi kanske i stället lyssna på Afrikanska unionen och företrädarna för ALBA-länderna som klart tagit ställning mot kriget och som kommit med flera fredsinitiativ? Och här ska man komma ihåg att Khadaffi gått med på det senaste fredsinitiativet från Afrikanska unionen medan de s.k. rebellerna har avvisat det och vägrat sätta sig vid förhandlingsbordet.

 Några andra som också vägrar sätta sig vid förhandlingsbordet är Israel. Denna rasistiska stat har i dagarna ställt ett ultimatum till Fatah som precis slutit fred med Hamas och därmed återigen lyckats ena palestinierna. Fatah måste enligt Israel välja mellan Hamas eller fred med Israel. Ett fullständigt sanslöst ultimatum! Och vi vet ju alla hur Israel ser på fred, fredsinitiativ och fredsaktivister. Den siste maj förra året attackerade denna mördarmakt fredskonvojen Ship to Gaza och sköt kallblodigt ihjäl nio fredsaktivister. Omvärldens protester lät inte vänta på sig och vi var många här i Växjö som deltog och uttryckte vår vrede. Men som vanligt när det gäller Israel klingar borgarnas indignation av raskt när proteststormen lagt sig. Kravet på en bojkott av israeliska varor ljöd genom Sverige och världen och här i Växjö fick vi den första köpmannabojkotten av Israel när ICA Cityhallen inrättade en egen bojkott.

 Även sionismens vänner inom den svenska högern tvingades erkänna att Israel gått långt över gränsen. Men deras kluvna tunga visade sig återigen. Israel har inte ställts till svars för sitt sjöröveri, för sina kidnappningar på internationellt vatten eller för sina överlagda mord. Ingen internationell bojkott av landet har inrättats.

 Vi vet att våra politiker, oavsett om de är moderater eller sossar, inte kommer vilja inrätta en bojkott. En bojkott av Israel kan endast komma till stånd genom ett kraftigt tryck underifrån. Därför är det så viktigt att alla vi håller frågan om en bojkott av israeliska varor levande och att vi alla agerar för att isolera detta land. Och detta måste ske ända till dess att palestinierna fått tillbaka sitt land och alla flyktingar tillåtits återvända hem.

 Innan vi återvänder hem och talar om situationen i vårt eget land måste några ord sägas om Afghanistan. Svenska trupper deltar sedan många år tillbaka i NATO:s olagliga krigföring i detta land. Krigspropagandan är nu så omfattande att den visas i SVT på bästa sändningstid i programmet ”Krig för fred”. Men ni som sett denna krigspropaganda har säkert även noterat att de svenska soldaterna där begår krigsbrott. De säger öppet att de är där för att döda och så sker även under jippoartade former i TV-serien där soldaterna dricker kaffe och röker samtidigt som de med högteknologiska vapen skjuter prick på fattiga afghaner.

 För vår del säger vi att en suverän nation och ett ockuperat folk alltid har rätt att försvara sig och att denna rätt självklart även gäller för libyer, palestinier och afghaner. En död ockupant är en bra ockupant även om denna ockupant skulle vara en svensk! Därför säger vi inte en man, inte en kvinna, inte en krona till imperialismens krig!

 SVT och borgerligheten försöker lägga ett romantiskt skimmer över kriget i Afghanistan, en annan romantiker är sossarnas nya partiordförande Håkan Juholt. Han fick ju som bekant frågan från sossarnas valberedning på planet hem från Afghanistan, tillsammans med Lars Ohly. Att Juholt är krigsförespåkare är väl känt och som sådan sällar han sig till krigsromantikerna. Fast den mest romantiska plats han känner till är enligt hans egen utsago: att se solen gå ner över kärnkraftverket i Oskarshamn.

 Med Håkan Juholt har socialdemokratin fått en fanatisk kärnkraftsanhängare som ordförande. Man kan undra om Juholt känt sig lika romantisk i sinnet om han sett solen gå ner i det radioaktiva molnet över Fukushima? I Juholts och de andra kärnkraftfanatikers huvud kan det som händer i Fukushima inte hända i Oskarshamn och så är problemet ur världen.

 Den blåröda kärnkraftslobbyn har inte bara kört över avvecklingsbeslutet från kärnkraftsomröstningen 1980, utan den har till på köpet öppnat upp för ny kärnkraft. Trots att säkerhetsproblemen bevisligen inte är lösta. Det som hände i Tjernobyl för 25 år sedan och det som hände i Fukushima så sent som år har faktiskt hänt. Det höll rent av på att hända här i Sverige, i Forsmark, för så sent som fem år sedan.

 Kommunistiska Partiet tillhörde nejsidan 1980 och vi tillhör fortfarande nejsidan, med större övertygelse än någonsin. Kärnkraften är en dyr, omodern och framförallt livsfarlig energikälla. Vi säger: Avveckla kärnkraften!

Sossarna drömmer romantiskt om svunna tider och hoppas kunna återfå makten med Håkan Juholt och Tommy Waidelich som utformare av en ny sossepolitik. Sossarnas nye ekonomiske talesman Waidelich är för skattesubventioner till de rika, för EU, för införandet av euron, för privatisering av det offentliga, för nyliberala budgettak. Och emot höjda skatter för de rika. Vår fråga blir då: hur i herrans namn ska man då kunna utmana borgarna och högerpolitiken?

Högerpolitikens företrädare har förblindat massorna i vårt land med att så fort det syns yttra ett väl inpräntat mantra – arbetslinjen.
Hur ska vi ta Sverige ur krisen? – arbetslinjen!
Hur ska vi få bukt med massarbetslösheten? –arbetslinjen!
Hur ska vi höja pensionerna? – arbetslinjen!
Hur ska vi få bättre resultat i skolan? – arbetslinjen!
Varför gick inte tågen i tid i vintras? – arbetslinjen!
Hur ska vi få bort mördarsniglarna? – arbetslinjen?

 Men borgarnas s.k. arbetslinjen är ett fiasko för att den är en enda gigantisk bluff! Här i Växjö går just nu 3772 personer heltidsarbetslösa, av dessa är 1006 ungdomar under 24 år. Detta är över 1000 personer fler än när borgarna tog över makten för fem år sedan!

Borgarna hävdar inte arbetet som rättighet, utan som plikt, rentav som tvång. Att inte arbeta är att förfalla ”i lättja och synd”. Ett synsätt som utmärkt de konservativa idéerna sedan 1830-talet i England. Det är därför cancersjuka och svårt handikappade skall piskas ut i arbetslivet. I borgarnas samhälle finns ingen plats för svaghet, inte ens om svagheten beror på sjukdom.

Se bara på Fas 3. Arbetslösa skall ryckas upp från sin syndiga lättja och tvingas till gratis tvångsarbete i högerns specialinrättade arbetsinrättningar. Till god förtjänst för hugade entreprenörer och coacher som berikar sig på våra skattemedel. Det är en förnedrande och djupt inhuman ordning. Högerns arbetslinje är i verkligheten ett tvångsarbetsläger med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen som lägervakter och hotet om utförsäkring som taggtrådsstängsel.

Vi kommunister ser inte arbetet som ett tvång. Vi ser det som en fantastisk företeelse. Vårt gemensamma arbete skapar välstånd, om det används på ett planmässigt och förnuftigt sätt. Men under kapitalismen handlar arbetet om utsugning och profit. Under kapitalismen skall vi jobba så mycket som möjligt för så liten lön som möjligt för att skapa största möjliga profit. Det gemensamma välståndet är för den något nödvändigt ont som skall hålla så litet som möjligt. Det är denna kapitalistiska syn på arbetet som borgarna bedriver genom arbetslinjen.

Idag tjänar en genomsnittlig direktör i vårt land 51 arbetarlöner. 1950 tjänade han 26 gånger en arbetarlön. Sverige har blivit tjugo gånger rikare de senaste 100 åren. Sedan 1980 har Sverige blivit dubbelt så rikt. Vi producerar dubbelt så mycket som för 30 år sedan. Ändå får vi ständigt höra att vi måste arbete mer och mer och mer, annars har vi inte råd med den välfärd vi hade råd med när vi producerade mycket, mycket mindre.

Detta är århundradets bluff. Vi anklagar kapitalismens för ett bottenlöst slöseri med samhällets viktigaste resurs – det mänskliga arbetet.  Massarbetslöshet är en ovärdigt ett modernt samhälle och samhällets primära mål måste vara att bekämpa den. Men i dagens borgerliga EU-värld är det viktigare att bekämpa inflation före arbetslöshet, det är numer t.o.m. inskrivet i grundlagen. Fortsatt borgarpolitik är en politik för fortsatt massarbetslöshet.

En riktig arbetslinje är linje som värnar arbetet som rättighet och välståndet som arbetets mål. En riktig arbetslinje delar solidariskt på det arbete som behövs för att alla skall ha det bra och tvingar ingen att arbeta mer än nödvändigt.

Vi kommunister står envist fast vi kravet på 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön. För att dela på jobben och för att ge alla ett bättre liv. I förhållande till alla andra partier kan det framstå som ett djärvt och orealistiskt krav. Nu senast var det Miljöpartiet som genom det tilltänkta språkröret Gustav Fridolin frångick kravet på en lagstiftad arbetstidsförkortning. Det handlar om synen på arbetet. Skall det producera profit eller välstånd?

 Vi kommunister är envisa, så envisa att en del kallar oss tjurskalliga. Men låt gå för det. Vi är hellre tjurskalliga än mjukryggade kappvändare. Se bara på Vänsterpartiet, som i veckan kom med det väntade beskedet. Vänsterpartiet är inte längre för ett utträde ur EU, åtminstone inte om deras programkommission får som den vill. Utträdeskravet anses inte realistiskt och politiskt legitimt och därför tar man nu ännu ett steg på anpassningens väg. Vi kommunister ser till politikens innehåll och reser samhälleliga visioner före kappvändande och makthunger. Därför säger vi tjurskalligt: Sverige ut ur EU!

1 majfirare, fredsvänner
Vi kommunister manar till kamp mot högern och högerpolitiken I varje fråga och varje batalj som det är möjligt att mobilisera människor till. Vi kommer att delta i varje pågående strid och vi kommer att göra allt som står i vår makt för att initiera sådana strider. Detta är vårt kännetecken.
Vi är ett klasskampens parti.
Vi hävdar att arbetarklassen inte får något gratis under kapitalismen, att arbetare och vanligt folk inte får något om vi låter oss representeras av andra. Vi måste kämpa för våra gemensamma intressen själva.

 Men vi är inte bara ett klasskampens parti. Vi är också ett parti som bärs fram av socialismens idé. Vilket vi vill framhålla idag på 1 maj. Högerregeringen driver en ideologisk politik. Den vill driva igenom marknadsliberalismens fullständiga seger. En sådan höger måste också bemötas ideologiskt.

Vi måste ställa oss frågan hur vi vill att samhället skall se ut? Vill vi ha ett samhälle där allt mäts i pengar, där största möjliga vinst är allt som gäller? Eller vill vi ha ett samhälle där folkflertalets behov styr såväl politik som ekonomi?Socialismen behöver inte göras så mycket svårare än så.

Högerns valseger beror kanske främst på att socialdemokratin kapitulerat för kapitalismen. Socialdemokratin ser inte längre någon framtid bortom kapitalismen, inte ens en reformistisk framtid. Detta har gjort sossarna fullständigt visionslösa. Romantikern Juholt kan fortsätta drömma om sitt strålande Oskarshamn och en ny sossevår, men borta är sedan länge klassamarbetets dagar och därmed grunden för den socialdemokratiska politiken.

Vi i Kommunistiska partiet är inte visionslösa. Vi reser dagligen visionen om en rättvis och solidarisk värld. Någon kanske tycker att vi är för få, men vänd då blickarna mot Latinamerika där vänstern de senaste åren vunnit stor terräng, anförda av det socialistiska Kuba och det revolutionära Venezuela. Någon annan kanske tycker det går lite långsamt, men vänd då blickarna mot Nordafrika och dra lärdom av vinterns folkresningar där. Ibland går det fort och då gäller det att vara beredd och gripa tillfället. Därför behövs det revolutionära partier, därför behövs det klasskampspartier, därför behövs Kommunistiska partiet. Det finns en plats här även för dig för framtiden tillhör socialismen, framtiden tillhör kommunismen!

Röd Front Kamrater!



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!