Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Röd Front 2011: Erik Gustafsson, RKU

Tal av Erik Gustafsson, RKU-Växjö, på Röd Front 2011. Som vanligt är det det talade ordet som gäller.

Kamrater!

Idag är det första maj, arbetarklassens egen dag.
Vi har samlats här för att protestera mot högerns överklasspolitik. Och för att visa att vi tror på ett annat samhälle, det socialistiska samhället, där folkets behov styr inte ett fåtals profitbegär.

I höst har borgarna suttit vid makten i fem år. Under dessa fem år har regeringen Reinfeldt gått fram som en nyliberal bulldozer, ivrigt påhejade av kapitalistorganistionen Svenskt Näringsliv.
Det började med försämringarna i A-kassan och har fortsatt med bl.a. groteska skattesänkningar, och då främst för de som redan har. Jag läste häromdagen att det har sänkts skatter för över hundra miljarder. Hundra miljarder som borde ha gått till det offentliga istället för att hamna hos de som redan har det gott ställt.
Men vilka som är det som får betala för högerns skattesänkningar? Jo det är sjuka, arbetslösa, pensionärer och ungdomar för att nämna några grupper.

Jag lämnar det nationella för att för att vända blickarna mot Växjö. Växjö kommun är en rik kommun med närmare en halv miljard i kassakistan. Dessa pengar skulle kunna användas till många vettiga saker.T.ex. är renoveringsbehovet utav Bergunda och Lillestadsskolan mycket stort.
Men enligt den EU-dikterade högerpolitiken så är det överskottsmål och budget i balans som gäller.

Även en hel del av kommunens bostadsbestånd är i behov av upprustning, och då tänker jag främst på Araby/Nydala/Dalbo. För att slippa undan att renovera har kommunen sålt kvarteren Bärnsten och Citrinen till hyreskapitalisterna CA Fastigheter. Sammanlagt handlar det om 613 lägenheter som övergår från kommunala Växjöhem till privata hyreskapitalister.

I Växjö byggs det väldigt få billiga hyresrätter, och detta sker i en tid då behovet utav billiga hyresrätter är stort i allmänhet men ännu större för ungdomar.
Detta är inget som bekymrar vårat moderate kommunalråd Bo Frank som hävdar att byggandet av villor kommer ”frigöra billiga lägenheter i slutet av flyttkedjan”. Bo Franks resonemang är helt felaktigt eftersom hyresrätter är den i särklass vanligaste bostadsformen för ungdomar som flyttar hemifrån.
Alltså är inte hyreslägenheten slutet utan början på flyttkedjan.
För att täcka bostadsbehovet vill vi kommunister se en medveten statlig satsning på att bygga billiga hyresrätter. Förutom att det byggs nya lägenheter skulle det även få gång hjulen i byggbranschen och andra närliggande sektorer.

Det är förstås inte bara rätten till bostad vi i RKU och vårat moderparti Kommunistiska Partiet värnar. Rätten till arbete är ju en sådan sak som tyvärr inte är en självklarhet även fast den borde vara det.
Här i Växjö är närmare 4000 människor arbetslösa varav lite drygt 1000 av de är ungdomar mellan 18 och 24.
För att komma åt arbetslösheten måste vi göra kraftiga satsningar inom den offentliga sektorn. Både lokalt och nationellt.
I valrörelsen 2006 ville Vänsterpartiet se tvåhundratusen nya jobb inom offentlig sektor. Ett mycket bra förslag tycker även vi kommunister. Dock var detta förslag som bortblåst i fjolårets valrörelse till förmån för få att sitta i sossarnas knä. Något som jag tror applåderades alltifrån Svenskt Näringsliv till de ledande vänsterpartisterna här i stan.

För att dela på jobben tycker vi att det ska införas 6-timmars arbetsdag med bibehållen lön. Sedan 40-timmarsveckan infördes för 40 år sedan har produktiviteten ökat drastiskt men arbetstiden stått still.
Att sänka arbetstiden ger inte bara fler möjlighet att komma in på arbetsmarknaden utan även en ökad fritid för de som har jobb. Eftersom arbetsbelastningen minskar så minskar ju även kostnaderna för sjukskrivningar och förtidspensioner.

Fredrik Reinfeldt & co säger ju stup i kvarten att de vill bryta utanförskapet och få fler i arbete. Att samtidigt vilja att de som redan har jobb ska jobba ännu längre är en ekvation jag inte får att gå ihop. Det är lätt att tro att förslagen om höjd pensionsålder bara kommer från alliansen, men även Sossarnas f.d. partiledare Mona Sahlin flaggade, i sitt tal på deras förtroenderåd, att hon kunde tänka sig en höjning av pensionsåldern.
Det låter kanske låter konstigt att jag som representant för ett ungdomsförbund tar upp pensionsåldern. Men faktum är att pension vid 60 års ålder är i högsta grad en ungdomsfråga hur paradoxalt det än kan låta. Genom att sänka pensionsåldern till 60 ges fler ungdomar möjlighet att få tillträde till arbetsmarknaden.

För att ytterligare förbättra möjligheterna för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden la Kommunistiska Partiet 2009 ett medborgarförslag om körkortsutbildning i skolan. Som ett första steg skulle teoridelen ingå men på sikt även den praktiska delen.
Tyvärr röstades medborgarförslaget ner av ett så när enigt kommunfullmäktige. De enda som röstade för var Vänsterpartiet.

Många jobb kräver körkort (om inte direkt så väl indirekt). Men att ta körkort idag kostar någonstans runt 15000 kronor. Om man inte har rika föräldrar så måste man nästan ha ett jobb för att ha råd med att ta körkort.

Som jag nämnde i början har en Växjö en stor kassakista. Det hindrar ju tydligen inte att resurser förvägras där behoven finns.
Något som däremot inte sparas in på är kommunpolitikernas ersättningar. Kommunstyrelsens ordförande Bo Frank höjde sin lön med ofattbara 17 % till lite drygt 61000 kronor. Detta att jämföra med de småsummor kommunalarna fick i senaste avtalsrörelsen.

I förhållande till det privata näringslivet ligger dock Bo Frank i lä. I snitt tjänar en VD lika mycket som 51 arbetare.
Ändå var det arbetarna fick betala krisen nota genom sänkta löner eller uppsägningar. Och detta utan några större protester från fackets sida.
Se bara på IF Metalls lönesänkningsavtal och avtalet om särskilda ungdomslöner.

Men när det gäller fackligt företagsfjäskande tar nog allt fackklubbarna på pappersbruket i Lessebo priset. Några veckor innan jul kom det till känna att klubbarna i ett brev uppmanade sina medlemmar att skänka en dagslön till arbetsköparen. Efter det hela uppmärksammats i riksmedia tackade Vida som äger bruket nej till gåvan men tackade förstås facket för den fina gesten.

Att hösten och vintern var mörk och kall gällde inte bara vädret utan även politiken.
Vid valet i höstas kom ju Sverigedemokraterna in i riksdagen som alla vet.
Detta markerade ett trendbrott inom svensk politik för aldrig för har ett öppet rasistiskt parti tagit plats Sveriges riksdag.
Trots att Jimmie Åkesson och hans kumpaner frenetiskt förnekar att de är rasister, kan man inte annat än att klassa SD som rasister efter Åkesson ökända debattartikel i Aftonbladet hösten 2009.
Byt ut muslimer mot judar i artikeln och flytta det till 30-talets Tyskland och du får något som skulle kunna varit skrivet av Joseph Goebbels.
Ny Demokrati var inte dem rasister undrar kanske någon. Nog för att Ny Demokrati var ett unket främlingsfientligt och högerpopulistiskt parti är det fel att kalla partiet öppet rasistiskt.

Sverigedemokraternas intåg i riksdagen, med knätofs och allt, kom inte som en blixt från klar himmel, då de senaste 20 årens råa högerpolitik har ökat segregationen lavinartat. I kölvattnet av detta och 11 september, 2001 har SD fått fritt fram och måla upp en bild av invandrare, och då främst muslimer, som ett hot mot det svenska samhället.

Det behövs väl knappt påpekas men vi kommunister avvisar alla idéer om att nationell identitet går före klassintressen.

De enda som tjänar på en splittrad arbetarklass är borgerligheten.
För det är ju så, att det bara genom att vi förenar oss och tar kamp som vi kan få annat samhälle, det socialistiska samhället!

Innan jag avrundar vill jag säga några ord om några som har glömt allt vad socialism och kamp heter.
I höstas gjorde Socialdemokraterna sitt sämsta valresultat på mycket, mycket länge. Men är det så konstigt när visionen om ett annat samhälle totalt saknas?
I den senaste valrörelsen kändes den oppositionen, i sin jakt på den så kallade medelklassväljaren, som ett alliansen light.
När de ideologiska skillnaderna är förhållandevis små, vad då spelar partifärg för roll? Då väljer man väl hellre det man känner till, dvs. Reinfeldt & co.

I efterdyningar till Sossarnas katastrofval fick ju Mona Sahlin bära hundhuvudet och avgå. Om hennes efterträdare Håkan Juholt lyckas bättre får framtiden utvisa. Denne Juholt som har utpekats som en riktig gråsosse från olika håll. Men om skrapar lite på Juholts gråsosseyta hittar man ett styck högersosse. Utnämningen av EU-fanatikern Tommy Waidelich till ekonomisk talesman, och det faktum att Juholt, som den andra socialdemokratiska partiledaren, inte nämner ordet socialism en endaste gång i sitt installationstal är bevis nog att Juholt och socialdemokratins färdriktning är fortsatt högerut. För övrigt var den första socialdemokratiska partiledare som inte nämnde socialism i sitt installationstal Mona Sahlin. Bara det säger väl en hel del.

Kamrater, läget i Sverige och här i Växjö är mörkt men tillsammans kan vi kämpa för ett annat Sverige, ett socialistiskt Sverige där solidaritet och kamratskap är ledorden inte egoism och profitbegär!

Röd Front Kamrater!



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!