Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Man ur huse för glasbruket

Publicerad i Proletären nr 23 – 2004

Det var en mäktig manifestation som ringlade sig igenom Hovmantorp
onsdagen den 26 maj. Mellan 1500 och 2000 personer valde i regnvädret
att visa upp sin solidaritet med de varslade arbetarna.

Hovmantorp (ca 3200 invånare) gick man ur huse för att visa
sin solidaritet med de varslade glasbruksarbetarna. Manifestationen
utgick från folkets hus och avslutades utanför Sandviks glasbruk.
Det 8-10 man breda demonstrationståget ringlade sig en halv kilometer
längs de regnvåta gatorna.

Musikkåren gick i täten med fackföreningsstandaren.
Närmast efter musikkåren gick de drabbade arbetarna vilka
bar på egna plakat.

Först att äntra talarstolen var Torbjörn Björk,
ordförande i Industrifackets klubb vid glasbruket. Han var märkbart
rörd och tackade för det stöd han hittills fått
från arbetskamraterna.

Han angrep ledningen och det aktieägarintresse som verkar ha styrt
nedläggningsbeslutet samt riktade en fortsatt maning till sina
arbetskamrater:
– Arbetskamrater, vi skall kämpa för jobben…vi kämpar
mot kapitalets missbruk av makt…vår kamp för fabriken
kommer inte att klinga ut på länge.

Kollektivets styrka
En annan som hade nära till tårarna var Erika Lagerbielke,
formgivare. Formgivarna och glasarbetarna jobbar tätt ihop i produktionsprocessen.

Hon hyllade Sandviks glasbruk som en arena för produktutveckling,
alla konstnärer är ense om detta.

Hon lyfte fram kollektivet som en förutsättning för kreativiteten:
– Framgångarna bygger på samarbete mellan människor,
som det tagit ett par generationer att bygga upp. Om några tror
att sådant kan återskapas på annan plats genom beslut
i ett styrelserum, ja då visar de en stor brist på insikt.

Hon lyfte fram den kamratanda och yrkesstolthet som råder på
golvet.
– Noggranhet är en dygd och tilltalsordet är kamrat.

Vidare menar hon att företaget gett upp hoppet om det manuellt
producerade glaset. Nedläggningsbeslutet skapar en självuppfyllande
profetia eftersom man dödar just den kreativa miljö som är
den manuella produktionens förutsättning, menar Lagerbielke.

Även Anne Nilsson, formgivare, prisade arbetarna på Sandvik
och gjorde en adekvat liknelse:
– På papperet tillverkas inget glas i Sandvik (varunamnet är
Orrefors), på papperet skapas inga vinster i Sandvik, på
papperet finns det ingen fabrik som heter Sandvik,
Men Sandvik står för bläcket i varumärkets sigill.

Båda formgivarna uppmanade ledningen att riva upp nedläggningsbeslutet.

Ta ansvar, Persson!
Det var även representanter från socialdemokraterna samt
från industriförbundet och LO-distriktet. Kyrkan och hembygdsföreningen
hade även talare på plats.

Leif Håkansson vice ordförande i Industrifacket, försäkrade
att deras förbund var beslutsamt och att de ska göra allt
de kan för att ge förslag som kan rädda jobben.

Industriförbundets förslag handlade om ”kulturmärkning
av glaset”, forskning och kompetensutveckling samt att regeringen
skulle utse en kontaktperson med övergripande ansvar för glasindustrin.

Han vädjade till koncernledningen att tänka om.

Samma vädjan hördes från riksdagspolitikern Carina Adilsson-Elgestam(s)
som dessutom ville ha ett nationellt handlingsprogram för glasriket.

Kommunalrådet i Lessebo, Monica Widnemark(s), var mer tydlig i
sitt tal. Hon ville se handling från Göran Persson istället
för hans prat om ”intresse för glasriket”.
– Regeringen Persson måste ta ansvar och visa allvar med sitt
snack om glaset som en nationell angelägenhet.

För att betona situationens allvar gjorde hon en jämförelse
mellan Hovmantorp och Stockholm.
– De 140 förlorade arbetstillfällena på Sandvik motsvarar
30 000 i Stockholm.
Hon betonade också att det får ej bli som på forna
Boda Glasbruk, där det nu bara finns en glashytta för turister.

Från LO och politiker är det dock tyvärr samma vaga
krav och försäkringar som förra året när Boda
lades ner.

De avskedade arbetarna på Boda glasbruk känner nog tyvärr
igen sig.

”Vansinne lägga ner”
Efter manifestationen får jag en pratstund med några anställda
på Sandvik.

– Det är vansinne att lägga ner fabriken, man skulle lika
gärna kunna slänga den i sjön… men det är
kapitalismen som styr, säger Niklas Andersson.

Han har precis flyttat in i hus och har likt många andra glasarbetare
ingen formell yrkesutbildning.

Något större hopp att Persson skulle gripa in hade han emellertid
inte. Med ett leende på läpparna och med bitande ironi konstaterar
han:
– Nej, han har ju sina höftproblem att tänka på, han
kan vi inte räkna med.

Han reagerar mot ledningens hanterande av nedläggningen. Särkilt
ynkligt anser han nyanställningen av 10 nya arbetare varit. Anställda
som bara anställdes för att köra upp lager och sedan
dumpas.
– Detta har ju ledningen vetat om sedan årsskiftet, konstaterar
han.

Han anser det vidare ynkligt att Lindelöv, när han var på
besök måndagen den 24 maj, vägrade gå in och möta
glasarbetarna i hyttan.
– Jag bad han träffa de anställd för att han skulle se
resultatet av hans beslut…men han var mer rädd för att
det skulle bli mer upphetsad stämning och att de skulle bli mer
arga än vad dom är, berättar Torbjörn Björk
i smålandsnytt den 24 maj.

Ett förakt som delas av Tage Lind(uppblåsare):
– De borde varit här. Då skulle de fått sig en uppsträckning.

Spel för gallerierna
Johny Johansson och Per Sjöström diskuterar ledningens agerande.
Båda anser att den agerat arrogant och oansvarigt.
– De tror att det är som att flytta en brödrost, bara dra
ut och plugga in, utbrister Johny Johansson, syftandes på ledningens
planer på att flytta produktionen av servisglas till Kosta.

– Jobben går ej att flytta, det sitter i väggarna, fortsätter
han.

Han knyter inte heller några förhoppningar till den löntagarkonsult
som tillkallats från fackligt håll.
– Det är bara ett spel för gallerierna, det enda positiva
är att det förlänger proceduren.

På vägen tillbaka passerar jag en socialdemokratisk valaffisch
där det står ”Människan före marknaden”.
På den andra sidan ler statsministern under mottot ”Trygga
jobb åt alla”.

Jag stöter på Anne-lie Lind som jobbat 23 år på
bruket. Vrede och ofattbarhet är hennes känslor. Hennes dotter
har just påbörjat ett brev till Göran Persson.

Arbetarna ska pressas
Flemming lindelöv, vd för Royal Scandinavia och styrelseordförande
i Orrefors Kosta Boda, kom på besök på måndagen
den 24 maj. Han stödde den hårt kritiserade vd:n Cösters
(se förre proletären) nedläggningsbeslut och hade ett
möte med Lessebos kommunalråd Widnemark(s).

Lindelövs förhoppning är att kunna minska driftskostnaden
med 40 miljoner per år.
– Det måste vara bättre att utnyttja kapaciteten till 100
procent på tre bruk än att köra runt fyra på 80
procent, säger han.

Han medger öppet att han räknar med att effektiviteten kommer
att öka med automatik,
– eftersom de som har mycket att göra ofta hinner med betydligt
mer.

Man strävar alltså efter att skapa underkapacitet avsedd
att skapa ett tryck på arbetarna att arbeta fortare med färre
raster för att uppnå samma resultat. Det är naturligtvis
en katastrof för kvalitetsglaset.

Brev till Göran Persson
Monica Widnemark, kommunalråd (s) i Lessebo skriver brev till
statsministern.
”Jag vill därför uppmana dig att genast genomföra
ett krispaket, dels för den svenska glasnäringen, dels för
de kommuner i glasriket som under det senaste året drabbats av
stora sysselsättningsminskningar.”

Widnemark påpekar att regionen är i behov av långsiktigt
strukturstöd för att kunna förnya näringslivet.
Hon föreslår också att glasriketkommunerna efter 2006
kommer i fråga för stöd via EU:s strukturfonder.

Tom Carlsson



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!