Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Tal av Jan-Åke Karlsson, KPML(r):s centralkommitté

OBS: det talade ordet gäller naturligtvis.

Kamrater
Vi firar 1 maj. Vi firar arbetarklassen högtidsdag, 1 maj. En högtid utskälld och hånad av borgligheten. En högtid tillägnad den stora massan i samhället – arbetarklassen. En klass man försöker hävda inte finns. Men visst finns arbetarklassen. Vilka är det annars som bär upp samhället och som skapar allt värde? Allt det fina och gemensamma? Jo arbetarna. Alla vårdare, alla industriarbetare, alla chaufförer, alla byggnadsarbetare, alla barnskötare osv osv

Arbetarklassen är idag hårt pressad och tillbakaträngd av borgligheten, av deras sjuka och perversa system. För vad är dagens samhälle och system om inte perverst om ni betänker följande kapitalistiska logik. Den som för två och ett halvt år sedan köpte aktier i Ericsson för 100 000 svenska kronor hade i höstas 4600 kronor kvar. Den som i stället tyckte teleoperatörsaktier var en bättre investering och köpte Song Networks aktier för sina 100 000 kronor hade vid samma tid i höstas 791 kronor kvar. Men om man i stället var klok och gick till Systembolaget och köpte Åbro Original starköl för sina 100 000 kronor, drack ur dem och hade kul, så kunde i stället gå och panta tomflaskorna och få tillbaka 6741 kronor. Så visst är kapitalismen ett sjukt och perverst system!

Attackerna mot arbetarklassen kommer från flera håll. I höstas kunde vi alla i samband med valrörelsen se smygrasismen breda ut sig, inte minst inom borgerligheten. Moderaterna visade sitt öppna förakt för invandrare i TV-programmet Uppdrag granskning. Folkpartiet närmade sig det invandrarfientliga och kryptofascistiska Sverigedemokratierna genom att kräva språktest för de som vill bli medborgare i Sverige.

Vi kommunister kräver inga språktest för de människor som har behov av att komma till Sverige. Vi kommunister vet att nyckeln till en lyckad integration går genom att invandrarna får möjlighet att lära sig språket, via skolbänken eller via ett jobb och arbetskamrater.

Utan möjligheter till ett jobb finns inte möjligheten till integration. I dagens Sverige med skyhög arbetslöshet krävs krafttag för att få in de 332 294 heltidsarbetslösa och de drygt 150 000 deltidsarbetslösa som förra veckan var registrerade hos AMS. Men i dagens Sverige är inflationsbekämpning viktigare än full sysselsättning, det har EU bestämt. En lyckad integration kräver att ett bekämpande av arbetslösheten måste vara ett högre mål än inflationsbekämpning.

Moderaterna och Folkpartiet försvårar ytterligare integrationen genom att kräva en fri arbetskraftsinvandring. Det kan aldrig vara brist på arbetskraft när en halv miljon svenskar går utan arbete. Men högerns krav på fri arbetskraftsinvandring blir begriplig mot bakgrund av att en ökad invandring leder till fler som konkurrerar om jobben. Arbetsköparna kan på så sätt pressa tillbaka löner och arbetsvillkor när olika grupper spelas ut mot varandra.

Borgarnas frihet är arbetsköparnas frihet att importera billig arbetskraft. För den arbetskraft man vill importera ska komma från Östeuropa där arbetskraften är billig och villig att ta jobb till löner helt orimliga för en svensk arbetare. Att det är just Östeuropa som står i borgerskapets blickfång är lätt att inse, för redan idag har vi en fri arbetskraftsinvandring genom medlemskapet i EU.

Men om svenska företag nu har en arbetskraftsbrist varför värvar man då inte arbetskraft i de andra 14 EU-länderna; där finns ju gott om välutbildad arbetskraft samt ett stort arbetskraftsöverskott, se bara på de höga arbetslöshetssiffrorna inom EU? Men nej, högerns krav på fri arbetskraftsimport handlar inte om att det saknas arbetare i Sverige, det handlar om kapitalisternas jakt på nya och större vinster. Vinster som ska kammas hem genom sänkta löner.

Krafttag mot arbetslösheten och integrationsproblemen i Sverige kan inte tas om arbetskraftsimporten släpps fri. Förutsättningen för integrationen är allas rätt till ett arbete och den vägen går genom att vi delar på jobben och inför sex timmars arbetsdag, sänker pensionsåldern till 60 år samt nyanställer alla de inom den offentliga sektorn som sparkades ut under 1990-talets så kallade krisår.

Men det var inte bara under 1990-talet som vi hade problem. Så har vi även idag, se bara på samhällets behandling av Kommunals anställda. Barnskötare, städerskor, sophämtare, vårdare, vaktmästare, undersköterskor och alla de andra inom Kommunals område. De släpar inte bara efter lönemässigt, samhället behandlar dessa vardagshjältar som luft, som andra klassens arbetskraft, som om de inte utförde något viktigt arbete. Men det är just vad de gör, det utför ett mycket viktigt arbete, kanske det viktigaste.

Utan kommunalarnas arbetsinsatser skulle Sverige stanna. Kommunalarna är värda en bättre lön. Kommunalarna måste få en bättre lön. Det räcker inte med de 5,5% som deras fackförening kräver. Kom ihåg att inflationen i Sverige det senaste året varit över 3% och vi inser att lönelyft på 5,5% inte kommer att förbättra kommunalarnas situation nämnvärt. Kom också ihåg att lönelyft i procent bidrar till att bevara och till och utöka löneskillnaderna. Ingen betalar sin matkasse eller sin hyra i procent. Vi betalar matkassen och hyran i faktiska pengar.

Därför måste kommunalarna ha lönelyft i reda pengar, 2000 kronor mer i månaden är ett rimligt lönelyft. Som ett första steg. 2000 mer i månaden. Men det finns inga pengar ropar den samlade borgerligheten med Göran Persson i spetsen. Märk väl att vi kommunister kallar Göran Persson och socialdemokratin en del av borgerligheten. Man ska kalla saker vid dess rätta namn.

Det finns inga pengar. Men det gör det visst! Sverige har aldrig varit så rikt som det är nu. Det handlar bara om fördelning. Vi betalar ju nästan 24 miljarder om året i avgift till EU. 24 000 miljoner, varje år. Och vad får vi tillbaka, ingenting!

Visserligen betalar EU 11,6 miljarder i stöd till Sverige, men detta stöd går inte till samhället utan till redan rika storjordbrukare och andra finansskojare. Om vi skulle lämna EU skulle den besparade medlemsavgiften räcka till att nyanställa 69 000 personer inom vården. 69 000 personer, så kom inte och säg att det inte finns pengar.

Det finns även andra kassakistor att ösa ur. Vi har en grupp miljardärer i Sverige, såsom IKEA:s Ingvar Kamprad med en förmögenhet på 300 miljarder kronor; och HM:s Stefan Persson med 50 miljarder i förmögenhet. Vi har också roffarpolitiker, såsom invandrarminister Jan O Karlsson, som förutom sin feta statsrådslön uppbär en skattefri pension från EU på 80 000 kronor i månaden. Man kan fråga sig vad de ska med alla dessa pengar till, pengar som andra arbetat ihop till dem och som de till råga på allt slipper de betala skatt på.

Men vi kommunister säger höj deras skatt, höj den rejält och fortsätter överklassen ändå med sina skyhöga löner och avtal så inför en konfiskatorisk skatt på alla oskäliga inkomster. Om sedan överklassen vill flytta till London, Sidney eller Cayman Öarna så låt dem göra det.
Vi kommer inte att hindra dem, vi kommer inte att sakna dem.

Vad vi däremot saknar är våra pensionspengar. Bedrägeriet med att lura in löntagarnas pengar på börsen börjar öppna upp ögonen på allt fler. Så ju snabbare vi återinför ATP-systemet desto bättre. Ju fortare vi skapar en statlig industripolitik värd namnet desto bättre. Ju snabbare Sverige agerar i FN för att brännmärka USA:s översittarfasoner desto mer vunnet för demokratin. Ju fortare vi inrättar socialismen desto mer vunnet för alla oss som utgör majoriteten av befolkningen.

Vi är ju inte riktigt framme vi en situation där socialismen står för dörren. Inte ännu. Högern har det senaste decenniet flyttat fram sina positioner. Vi har fått en allt råare högerpolitik, både internationellt och i Sverige. För svensk del märker man det främst genom EU-medlemskapet och det systemets lagstadgade högerpolitik. Och nu försöker man driva in Sverige ännu djupare i EU genom vansinnesprojekt EMU.

Arbetare och vanligt folk måste uppbringa alla krafter för att få till stånd ett rungande nej till EMU i folkomröstningen den 14 september. Ett nej, varför? Jo det räcker med några korta lättförståeliga argument för att belysa att EMU-projektet inte gynnar vanligt folk utan endast är ett elitprojekt för överklassen och storföretagen.

EMU handlar inte om att byta valuta. Det handlar inte ens om ekonomi utan det handlar om politik. EMU är inget ekonomiskt projekt, det är ett politiskt projekt. Detta måste vi föra ut i samhället, ut till allmänheten.

Den moderata EU-parlamentarikern Gunilla Carlsson sa i februari det som från ja-sidan inte får sägas: EMU betyder ett mer borgerligt Sverige. Detta utspel är bannlyst på ja-sidan. Det gäller att inte tala klarspråk för då kommer vanligt folk att förstå vad EMU handlar om. Därför har Ja-sidans företrädare och ledarskribenter runt om i Sverige tagit avstånd från Gunilla Carlsson klarsynthet. För så är det, ett ja till EMU i höstens folkomröstning innebär ett mer borgerligt Sverige. Eller ännu tydligare, ett mer arbetarfientligt Sverige, ett mindre humant Sverige, ett orättvisare Sverige.

Ja-sidan gör allt för att dölja att EMU är ett politiskt projekt. Men gör de mest konstiga krumbukter och slår knut på sig själv på de mest förunderliga sätt i iver att dölja EMU:s syfte, innebörd och konsekvenser. Sossarna och högern drev ju t.ex. igenom att det på valsedlarna i höstens val inte ska stå ja eller nej till EMU utan ja eller nej till Euron. Sanslöst!

Ja-sidans vanligaste argument verkar gå ut på att de kommer att bli lättare att resa med en gemensam valuta – då slipper vi krångliga växlingskurser. Ett argument som fullständigt slår i tomma luften, för EMU handlar inte om att byta pengar – det handlar om makten över pengapolitiken, det handlar om att Sverige självt ska få bestämma eller om vi ska låta några direktörer i Frankfurt helt på egen hand få styra över ramarna för den svenska ekonomin.

Vill man för övrigt slippa valutaväxling och omräkningskurser så är det ju bara att skaffa sig ett Visa-kort och ta ut de pengar man behöver i uttagsautomaterna i utlandet. Det är ju numera helt gratis. Ett medlemskap i EMU innebär att Sverige inte får några möjligheter att bedriva en självständig ekonomisk politik. Instrument som ränta och växelkursjusteringar överlämnas utan kompensation till Europeiska centralbanken i Frankfurt i Tyskland. I en svår lågkonjunktur återstår då bara massarbetslöshet och nedskrivning av löner och arbetsrättigheter. Kort sagt, i ekonomiska orostider kommer löntagarna att få ta den ekonomiska smällen.

EMU-tanken bygger på att den som förlorar sitt arbete i Sverige ska kunna ta vilket skitjobb som helst i någon annan del av Europa. När den finske skogsarbetaren med glädje tar och får ett jobb i en fransk vingård, då fungerar EMU, har Göran Persson sagt. Byt ordet ”med glädje” till ”tvingas” så blir det rätt. Det är arbetarna som får betala för EMU.

Man försöker köra fram EMU som ett projekt som skapar tillväxt och bättre ekonomi. Det är bluff och båg. Fakta talar sitt tydliga språk. De EU-länder som står utanför EMU; Sverige, Danmark och Storbritannien, klarar sig mycket bättre än de som är med i EMU. Det gör även länder som står utanför EU, som Norge och Schweiz. EMU-länderna har längre tillväxt, lägre investeringar, högre inflation och högre arbetslöshet än de som står utanför.

EMU-projektet håller ju till och med på att kasta in flera av sina medlemsländer i en regelrätt depression. Se bara på Tyskland. När den tyska ekonomin behöver stimuleras så kräver EMU en motsatt politik med åtstramningar och budgetnedskärningar. Det är lika klokt som att ordinera bantning till en anorektiker!

EMU är nästa steg i bygget av en europeisk supermakt. Med en ordning där besluten tas långt bort från vanligt folk och utan insyn i verksamheten. EMU är helt enkelt ett odemokratiskt projekt. EMU styrs av en handfull oavsättbara direktörer i centralbanken. Helt utan demokratisk insyn.

Superstaten EU vill bli ett Europas förenta stater och ni som såg aktuellt i fredags kväll vet att statsminister Göran Persson vill bli president i detta nya imperium. EU har idag byggt upp en egen militärmakt, trots alla försäkringar från Ja-sidan vid den förra folkomröstningen att så inte skulle ske. Så låt dig inte luras en gång till rösta nej till EMU den 14 september.

Ställ dig frågan om du tycker att det blivit bättre i Sverige sedan vi gick med i EU. Få kan med hedern i behåll svara ja på den frågan. I princip alla försämringar som skett i Sverige under 1990-talet bär EU som arkitekt. Lägre offentliga satsningar, högre arbetslöshet, försämrad arbetsrätt, en havererad alkohol- och narkotikapoltik, större utslagning i arbetslivet med utbrändhet, stress och skyhöga sjukskrivningstal som följd. Ja listan kan göras oerhört mycket längre. Ett EMU-medlemskap skulle förvärra situationen. EMU innebär EU-politik i kubik. Så utmana makten – våga säga nej. Värna demokratin och rösta nej till EMU den 14 september!

Jag sa för en stund sedan att Göran Persson och socialdemokratin är del av borgerligheten. Men inte bara dem, för i detta sammanhang måste några ord också sägas om vänsterpartiet. Ett parti som i ord är emot EMU men som i praktisk handling sitter som regeringsunderlag och bedriver högerpolitik, EU-politik. Se bara på den budget som man skrev under på för några veckor sedan. Budgeten är en åtstramningsbudget mitt i en lågkonjunktur, när man i stället borde göra offensiva satsningar för att möta lågkonjunkturen, men vad gör vänsterpartiet. Jo man ger sig på de redan svaga i samhället genom att sänka sjukersättningen från redan låga 80% till 78% och samtidigt skickar man signaler om att man kan komma att sänka nivåerna ytterligare.

De utlovande löneökningarna för kvinnorna är som bortblåsta när sossar och vänsterpartister ska omsätta sina vallöften från i höstas till praktisk politik. Vad hände med mantrat vård, skola och omsorg? I stället hör vi manrat EMU, EMU, EMU. Till och med från ledande vänsterpartister såsom Lennart Värmby här i Växjö.

Ett vänsterparti värt namnet borde föra vänsterpolitik. Och vänsterpolitik innebär att förbättra villkoren för sjuka, arbetslösa och lågavlönade. Vänsterpolitik vore att minska klassklyftorna i stället för att öka dem. Men vänsterpolitiken har ingen röst i riksdagen. Hela riksdagen har förvandlats till en unisont bräkande fårskock under de EMU-dikterade utgiftstaken.

Riksdagen har förvandlats till högerpolitikens kreatur. Och som kreatur släpper de ut sin dynga. Till förtret för vanligt folk. Men dynga går att mocka upp och dynga måste mockas upp. Och när vi ändå håller på att mocka upp skiten efter EMU-politik, högerpolitik och vänsterkollaps så borde vi också passa på att rengöra hela stallet.

Så låt oss ta väck det sjuka, rycka bort ogräset och föra fram det nya och friska. Vi kan få bort dyngan, vi kan bli av med skiten. Vi kan alla förändra situationen, tillsammans. Vi kan alla resa visionen om ett annat samhälle, socialismen. Så låt oss ta med oss det härifrån idag. Låt oss resa socialismens visioner och kommunismens ideal. Framtiden tillhör socialismen, framtiden tillhör kommunismen!

Röd Front Kamrater!



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!