Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Jan-Åke Karlssons 1 majtal

1 majfirare

Vi samlas här i Växjö på 1 maj 2017. För exakt 100 år sedan, 1917, skakades vårt land av hungerkravaller i skuggan av det vi idag kallar första världskriget. Senare under detta år 1917 såg världens arbetare och förtrycka det första socialistiska landet födas när Ryssland genom Oktoberrevolutionen omvandlades till Sovjetunionen. En omvälvning som inte bara var betydelsefull för invånarna där utan betydde mycket för folk i väst, bl.a. betydde det att vi i Sverige året efter fick en allmän rösträtt, i alla fall för män. Oktoberrevolutionen innebar även att historieböckerna för alltid fick skrivas om.

Prologen till denna nya historiebok var socialdemokratins svek mot arbetarklassen och denna rörelses uppslutning bakom den inhemska borgarklassen när man slöt upp bakom krigshetsen och vandrade ut för att skjuta mot sina klassbröder i andra länder. Detta svek ledde till att den socialistiska rörelsen splittrades i två grenar, den 13 maj 1917 skapades SSV, Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti, som fyra år senare bytte namn till Sveriges Kommunistiska Parti.

50 år senare, 1967, hade detta parti gått ideologiskt vilse och bland annat lagt ned sitt eget 1 majfirande för att i ett förment försök till enighet traska bakom de socialdemokratiska fanorna. En växande grupp ifrågasatte denna uppslutning bakom klassamarbetet och kallade till ett eget 1 majfirande – Röd Front hade sett dagens ljus.

Röd Front firar alltså idag 50 år samtidigt som vi firar 100 år av avståndstagande från den reformistiska återvändsgränden. Röd Fronts 50 år står för en självständig arbetarrörelse, fri från de socialdemokratiska bojorna där man går hand i hand med kapitalet och bakom ryggen på folkmajoriteten gör upp om att bl.a. hålla tillbaka lönerna för de arbetande massorna och där man bestämmer om sina egna privilegier.

Det är därför vår socialdemokratiska statsminister Stefan Löfvén tjänar 164 000 kronor i månaden medan en genomsnittlig industriarbetare tjänar 29 000 kr i månaden. LO:s Karl-Petter Thorwaldsson hävdar i alla fall att den genomsnittlige industriarbetaren har en lön på 29 000 kr i månaden; själv tjänar denna facklige företrädare 96 000 kronor i månaden.

Det socialdemokratiska klassamarbetet har gjort att klyftorna i vårt land har ökat. 1980 tjänade makteliten inom näringsliv, politik och ekonomi i genomsnitt 4,9 gånger en industriarbetares lön. Nu är den siffran uppe i 18,7 industriarbetarlöner, vilket är nytt rekord sedan dessa mätningar infördes 1950. Tittar man bara på näringslivets högsta direktörer tjänar var och en av dem i genomsnitt 54 industriarbetarlöner. Under de 67 år som dessa mätningar har genomförts har socialdemokraterna suttit vid makten i 50 år och borgarna i 17 år. Vem kan mot denna bakgrund hävda att socialdemokratin är ett parti som är för arbetarklassens intressen och vill bekämpa klasskillnaderna?

Därför behovs Röd Front, därför demonstrerar vi inte ihop med socialdemokraterna på denna arbetarklassens egen dag. Socialdemokraterna är helt enkelt inte ett arbetarparti.

Röd Front är en pigg och ungdomlig 50 åring. Våra utmaningar är snarlika de som arbetarklassen stod inför revolutionsåret 1917:
att bekämpa krig och fattigdom,
att arbeta för rättvisa och jämlikhet,
att få bostad åt alla och en pension som man kan leva på.
att bekämpa rasism och främlingsfientlighet och nå solidaritet över nationsgränserna.

Klassamhället består oavsett om det är högern eller socialdemokratin som styr.
Därför behövs Röd Front, därför behövs Kommunistiska Partiet.

För 100 år sedan var krigsfrågan högaktuell och påtaglig, så är den även idag 2017. Det pågår sedan en tid tillbaka ett smutsigt spel för att Sverige ska gå med i krigsalliansen NATO och för att vårt land ska lämna den framgångsväg som givit oss fred i 200 år. Tack vare vår neutralitet och alliansfrihet har Sverige kunnat utvecklas och vara en fredsröst i världens konflikter.

Frågan om de stora flyktingströmmarna är nära förknippad med NATO-frågan. För vad är orsaken till att miljoner människor nu är på flykt runt om i världen? Jo, det är krigen som driver iväg dem. Krig som underblåsts och i flera fall skapats av västvärlden anförda av NATO. Det räcker med att säga Afghanistan, Irak och Libyen så förstår alla vad det handlar om. T.o.m. USA:s och NATO:s egna företrädare säger att den flyktingsituation vi ser idag är skapad av dem själva. USA:s förre biträdande finansminister, Paul Craig Roberts, som satt i Ronald Reagans administration kommenterade den europeiska flyktingkrisen när den bröt ut med orden:

”Europeiska regeringar och deras ovetande befolkning bär själva ansvaret för flyktingproblemet. I 14 år har Europa stöttat Washingtons aggressiva militarism som har mördat och fördrivit miljoner människor som aldrig lyft ett finger mot Washington. Ödeläggelsen av hela länder som Irak, Libyen och Afghanistan – och nu Syrien och Jemen, och USA:s fortsatta slakt på pakistanier i nära samförstånd med en korrupt och förrädisk pakistansk regering, har skapat ett flyktingproblem som aningslösa européer har dragit på sig själva”.

Den tragedi och den flyktingkris vi ser i Mellanöstern, Nordafrika och södra Europa är skapad av Västvärlden och dess militärallians NATO. Alla fredsälskande och humanistiskt sinnade människor gör bäst i att bekämpa upprustningshetsen och ta avstånd från NATO.

Terrordåd likt de i Paris, Berlin, London och Stockholm där fordon mejar ned fotgängare är givetvis avskyvärda, men man får inte vara blind för situationens dialektik. Startar man krig och ödelägger hela länder kommer de drabbade att reagera, en liten del av dem är beredda att ta till den individualistiska terrorn. Ökar man klasskillnaderna i samhället och dömer folk till utanförskap kommer frustrationen att eskalera. Så länge det finns arbetslöshet, bostadsbrist, främlingsfientlighet, resursbrist i skola, vård och omsorg och så länge västvärlden bedriver sitt imperialistiska rofferi kommer polariseringen att öka.

Man ska i den uppkomna situationen inte låta hatet och rädslan ta över utan man måste rycka upp det onda med rötterna; se till att stoppa krigen, håll Sverige utanför stormakternas krigshets, bekämpa fattigdomen och arbeta för social rättvisa. Då kan vi bygga en solidarisk värld, fri från den typen av attentat som nu drabbat även oss i Europa de sista åren, men som varje dag i ännu större utsträckning drabbar världens fattiga och förtryckta.

Svenska biståndspengar har gått till grupper i Syrien som är allierade med al Qaida och vår regering har lånat ut pengar till den nazistanstrukna regimen i Ukraina. Men våra skattepengar ska invändas på detta inhumana sätt, våra skattepengar ska gå till att bygga bostäder, bekämpa arbetslösheten, sänka arbetstiden och höja pensionerna.

Förra året kämpade vi i Kommunistiska Partiet mot kommunens planer på att sälja ut de 2000 kommunala hyreslägenheter som till underpris såldes till fastighetsbolagen Victoria Park och Heimstaden Bostad. Efter mindre än tre månaders ägande av dessa lägenheter aviserade Victoria Park att man ska renovera lägenheterna för att sedan kraftigt höja hyran. Ja, det handlar om en chockhöjning av hyran med hyreshöjningar på närmare 50 %. För en tvårumslägenhet på 60 kvadrat innebär det en hyreshöjning med ca 2000 kronor i månaden.

Ett stort antal Växjöfamiljer kommer inte ha råd att bo kvar i sina hem efter dessa renoveringar. De kastas ut på en horribel bostadsmarknad i Växjö där fler än 40 000 kommuninvånare köar till 30 lediga lägenheter. 40 000 köandes till 30 lediga lägenheter, det gör att i Växjö idag får många köa längre för att få en bostad än vad man fick köa i det gamla DDR för att få en Trabant.

Hyreshöjningarna visar att vi i Kommunistiska Partiet hade rätt när vi sa att följden av utförsäljningen av allmännyttan i vår kommun kommer att bli kraftiga hyreshöjningar, lyxrenoveringar, en marknadsanpassad bostadsmarknad och ett segregerat boende. Förra året sattes rekord i utförsäljning av allmännyttan i vårt land. Hela 14 800 lägenheter såldes ut till profithungrande bostadskapitalister. Växjö kommun var tillsammans med Sollentuna kommun de två som sålde ut flest lägenheter till det privata kapitalet. En sorglig toppnotering för vår kommun.

En fungerande bostadssituation kräver att bostadsmarknaden befrias från kapitalismen. För övrigt anser vi i Kommunistiska Partiet att Växjö kommun ska återta ägandet av de utsålda lägenheterna.

I Växjö 2017 går 3582 personer heltidsarbetslösa, samtidigt som kapitalet importerar billig arbetskraft från andra länder. Massarbetslösheten är en konsekvens av EU-medlemskapet. EU:s statuter kräver att man ska bekämpa inflation före man får bekämpa arbetslöshet. EU:s s.k. fria rörligheter har medfört att arbetsrätten successivt försämrats och urholkats i vårt land.

Lönerna har dumpats och otrygga anställningar har brett ut sig. Inom t.ex. åkerinäringen kör undermåliga lastbilar runt av kraftigt underbetalda chaufförer från Östeuropa. Chaufförer som i veckor i streck bor i sin lastbilar och konkurrerar ut sina svenska arbetskamrater. Inom byggbranschen är det likadant; polsk arbetskraft kan få högre löner i vårt land jämfört med i sitt hemland men de ligger ändå tusentals kronor i månaden lägre än sina svenska arbetskamrater.

EU-medlemskapet innebär en osund konkurrens mellan företag och länder där profithungrande kapitalister tävlar om att tjäna pengar genom att erbjuda usla villkor för sina anställda. Och för detta betalar vi i Sverige en medlemsavgift till EU på 44 miljarder kronor om året. 44 miljarder kronor för att försämra villkoren på den svenska arbetsmarknaden. För Växjös del handlar det om 395 miljoner kronor om året till EU. Tänk vilken nytta dessa pengar kunnat göra om de fått gå till vår kommun i stället för till EU.

Den växande otryggheten och försämrade arbetsvillkor är ett ökande problem på arbetsplatserna.  Lika lön för lika arbete ska genomsyra den svenska arbetsmarknaden men idag bidrar kommuner, landsting och myndigheter till otrygghet och lönedumpning genom det offentliga upphandlingssystemet. Arbetare från andra länder är mycket välkomna hit men de ska inte behandlas som andra klassens medborgare och erhålla lägre lön och sämre villkor än sina svenska arbetskamrater.

För att förhindra att folks skattepengar används till att dumpa löner och urholka arbetsrätten måste företag som vägrar att teckna kollektivavtal utestängas från offentlig upphandling. Därför har vi i Kommunistiska Partiet lämnat in ett medborgarförslag om att Växjö kommun i sina inköps- och upphandlingsregler skriver in ett direkt krav på att svenskt kollektivavtal skall ingå hos de firmor och företag som levererar varor och tjänster till Växjö kommun.

En fungerande arbetsmarknad kräver kollektivavtal och att vi lämnar högerprojektet EU. Storbritannien fick folkomrösta och utvärdera sitt medlemskap i EU. Nu måste även vi i Sverige få utvärdera och folkomrösta om vårt EU-medlemskap. Vi har 44 miljarder skäl till att genomföra en sådan folkomröstning. För oss kommunister är alternativet givet om makteliten låter oss rösta: För Swexit – Sverige ut ur EU!

I Sverige 2017 satsar regeringen på våra pensionärer.  De sänker skatten för arbetarpensionärerna och ger dem två kronor mer i plånboken per dag. Två kronor eller 59 kr i månaden mer i pension, alla pensionärer och andra som vill rättvisa och jämlikhet jublar säkert åt denna kraftfulla satsa på pensionärerna.

59 kronor mer i månaden till den kvarts miljon pensionärer som lever under EU:s fattigdomsgräns är inte ens en promille av det arvode på 900 000 kronor som Svenskt Näringslivs tidigare vd Ebba Lindsö har fått för att sitta ordförande i tjuvbolaget Allra. Småsmulor åt de arbetare som jobbat och slitit hela sina liv samtidigt som kapitalister vars affärsidé är att stjäla folkets pensionspengar tjänar miljarder.

Att just Ebba Lindsö, kristdemokratisk politiker och tidigare vd på Svenskt Näringsliv, tillsammans med Tomas Bodström, tidigare socialdemokratisk justitieminister, satt i styrelsen för det skandalomsusade och fifflande pensionsbolaget Allra säger det mesta om dagens politiker och vårt folkfientliga pensionssystem.

Småduttande med tvåkronor kan aldrig lösa den djupa klassorättvisa som är pensionssystemets grund. Det som krävs är en rejäl pensionsstrid för att göra rent hus med den tjuvarnas marknad som dagens pensionssystem är. Alla arbetare ska ha en pension som går att leva på; människovärdiga pensioner kräver att välfärden befrias från kapitalismen.

Listan över oförrätter och orättvisor kan göras mycket lång. Vi känner till många av dem och vi drabbas dagligen av dem. Men alla ni som är här idag har inte kommit för att höra mig rabbla upp listan över dessa orättvisor, ni vill höra vad man ska ha i stället. Ni vill höra om hoppet och en ljusare framtid. Ni vet alla att vi kommunister är emot kapitalismen, ni vet att vi vill ha socialismen. Men vad är då socialismen? Ja, den är vad vi tillsammans gör den till. Den skapas utifrån varje lands speciella förutsättningar. Men låt oss hämta inspiration från den praktiska verkligheten.

I slutet av förra året gick en av historiens absolut största inspiratörer ur tiden, Fidel Castro. Han och det kubanska folket har i praktisk handling visad vad ett fattigt land kan åstadkomma och att en annan värld är möjlig. Trots USAs olagliga blockad mot Kuba är detta fattiga land världsledande inom t.ex. sjukvård och utbildning. Spädbarnsdödligheten är lägre på Kuba än i USA, av Latinamerikas ca 40 miljoner gatubarn finns inte ett enda av dem på Kuba.

De sociala framstegen i detta lilla fattiga land är imponerande och fungerar som inspiration till miljontals fattiga världen över. Fidel Castro var kreatören bakom framgångarna. Som ett led i den internationella solidariteten tog Castro initiativ till att kubanska läkare skulle arbeta utomlands i utsatta områden. Idag finns det närmare 30 000 kubanska läkare som arbetar i andra länder att jämföra med den renommerade organisationen ”Läkare utan gränser” som har knappt 3000 läkare i tjänst utomlands.

Vid Ebolaepidemin i Västafrika för två år sedan var Kuba det land som skickade överlägset flest läkare för att bekämpa smittan. För detta arbete prisades de världen över, bl.a av WHO och FN-chefen, som framhöll Kuba som en förebild på hälsoområdet. Vid jordbävningskatastrofen på Haiti 2010 var de kubanska läkarna först på plats och spelade en avgörande roll för att lindra katastrofens verkningar och förhindra smittspridning, bl.a. donerade detta fattiga land 400 000 stelkrampsvaccinationer. Vid jordbävningen i Pakistan 2005 skickade Kuba 32 fältsjukhus och Pakistans president tackade Fidel Castro personligen för all hjälp de fick vid denna katastrof. Efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl har Kuba som enda land tagit hand om 18 000 skadade barn och ungdomar, som behandlats medicinskt och fått vistas i en hälsosam miljö.

För liberaler och andra borgare är Kuba och deras sätt att organisera samhället ett avskyvärt exempel, men för världens fattiga och förtryckta är det verkligen inte så utan det ger dem hopp och visar att en bättre och solidarisk värld är fullt möjligt.

Nu när Röd Front firar 50 år och det är 100 år sedan den revolutionära vänstern lösgjorde sig från den förrädiska socialdemokratin tackar vi Fidel Castros historiska insats och vi blickar framåt, mot framtiden. En framtid i solidaritetens, rättvisans och jämlikhetens namn.

Framtiden tillhör socialismen.
Framtiden tillhör kommunismen.
Röd Front kamrater!



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!