Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Diskriminerad för sin hudfärg

Publicerad i Proletären nr 23 – 2002

I samband med Nej – till EU demonstrationen i Växjö får jag i min hand en kopia av en artikel i Smålandsposten. Den handlar om en arbetare som blivit arbetslös, placerad i aktivitetsgaranti och blivit erbjuden jobb som han sedan nekades. Vi träffas för en intervju och ett samtal.
Ismail Gul har arbetat under hela sin tid i Sverige. Han kommer från Somalia är i 50 – årsåldern och ger ett mycket seriöst och sympatiskt intryck.
Hans hela vilja och ambition är att få ett jobb med en lön som han kan leva på. En självklar rätt kan det tyckas, men som så många andra förnekas han detta.
Utan att tveka påtalar han de han anser vara orsaken
– Invandrare och fel hudfärg
Jag frågar honom hur det hela började:
– Jag går i aktivitetsgaranti tillsammans med 10 andra och vi har tre handledare som ger oss information om lämpliga jobb och praktikplatser. Det har också inneburit en truckförarkurs hos Lernia i Växjö. (f.d. AMU)

Den 15 Maj fick han besked om att det fanns 10 platser lediga hos företaget Trensum i Tingsryd och att han skulle infinna sig på ett avtalat möte med ledningen där. Detta skedde tillsammans med 2 svenska kvinnor och en man från Polen.
– Jag fick besked om att allt var klart. Jag hade fyllt i alla blanketter och klarat av att ta truckkort hos Lernia i Växjö. Visserligen har jag inte bil och körkort men bussförbindelserna mellan Växjö och Tingsryd passar utmärkt för de arbetstider jag skulle komma att få.
Alltså inga yttre hinder och företaget behövde verkligen fler anställda.

Slutligen åkte alla fyra ut till Trensum och träffade platschefen samt två andra som skulle visa dem runt. De blev vänligt mottagna , bjöds på kaffe, fick arbetskläder och omklädningsskåp med sina namnskyltar på. Ismail var glad och förväntansfull inför det nya jobbet. Så kom beskedet som en kalldusch:
– Vi har inte plats för dig.
Detta alltså trots att 10 personer behövde nyanställas!
– Jag kan inte se någon annan förklaring än att jag har blivit diskriminerad på grund av min härkomst, säger en djupt besviken Ismail.
Han hade blivit lovad ett fast jobb med 15 000 kronor i månadslön något som radikalt hade kunnat förändra hans levnadsvillkor.
-Maten blir bara dyrare och dyrare. Jag har knappt råd med någonting säger han bekymrat. Någon tid senare blir han erbjuden ett skiftjobb om än tillfälligt. Platschefen lovar att hämta upp honom men uteblir. Tredje gången han blir erbjuden ett jobb tackar han nej pg. av risken att bli ytterligare lurad.
Ismail kommer nu att gå vidare till diskrimineringsombudsmannen för att få sin sak prövad.

Trensums platschef Lars Petterson säger i en kommentar till SmP:
– Vi brukar lägga ut bud på fler än vad vi behöver och visar dem att vi ska ordna kläder och skåp fint för att välkomna sökanden som kommer på besök.

Onekligen en intetsägande kommentar.



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!