Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Jan-Åke Karlssons tal vid Röd Front 2015

Kamrater

Vi samlas återigen för att fira 1 maj och för att högtidlighålla arbetarklassens dag. Vi i Röd Front samlas samtidigt som sossarna i Växjö har sitt möte i Museiparken. Man kan undra vad de demonsterar för eller emot en dag som denna? Demonsterar de sitt stöd för ökade anslag till militären? Firar de sin överenskommelse med borgarna om att militären ska få drygt 10 miljarder mer i anslag? Firar de att deras egen sosse-regering lånat ut 860 miljoner skattekronor till Ukraina för att regimen där ska kunna fortsätta inbördeskriget och driva igenom fler nyliberala reformer? Firar de 20 år av medlemskap i den Europeiska unionen? Ett EU där kapitalet styr och där klyftorna ökar. Ett EU som låter greker lida under högerpolitikens cyniska roffarpolitik. Ett EU som låter 1000-tals fattiga människor drunkna i medelhavet.

Firar sossarna att deras eget kommunalråd här i Växjö, Åsa Karlsson Björkmarker, höjer sin egen lön med 10 000 kronor i månaden och att hon anser att moderatkollegan Bo Frank ska vara den som tjänar mest i hela kommunen? Eller är det möjligen så sossarna inte firar utan i stället protesterar; protesterar mot vad? Mot den egna förda sossepolitiken? Jag vet inte och jag tror i ärlighetens namn inte att de själva heller vet vad de firar eller protesterar mot en dag som denna. Däremot vet jag att sossarna idag samlats under orden: ”Kunskap, Frihet och Framtid” – men för vem eller hur vet vi inte, de är oss svaret skyldiga.

Lite tidigare idag samlades Vänsterpartiet här i Växjö för att fira 1 maj. De har lite fler skäl till att demonstrera, med tanke på hur arrogant och nedvärderade Stefan Löfvén behandlade Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt direkt efter valet. Varje vänsterpartist har skäl nog att gå ut och protestera mot varje ledande sosse. I månad efter månad förra året gjorde Sjöstedt drängtjänst åt sossarna för att Löfvén skulle bli statsminister och för att själv få en ministerpost i regeringen. Men direkt efter valet i höstas spottade sossarna på Vänsterpartiet och öppnade upp för fortsatt samarbete högerut. Resultat blev en decemberöverenskommelse med borgarna där sossar och miljöpartister ska göra upp om försvaret, energin och pensionerna. Är det någon som tror att dessa överenskommelser kommer att gynna arbetarklassen?

Men Vänsterpartiets 1 majfirande måste man ändå resa frågetecken kring. Deras samlande paroll i år är förra årets bedrägliga budskap – ”Inte till salu”. Men i förra veckan sålde sig återigen Jonas Sjöstedt till kapitalet och imperialismen. I SVT:s program ”Programledaren” fick Sjöstedt frågan vad han väljer: USA eller Venezuela. Han valde USA och i hårda ordalag kritiserade han Venezuela och utvecklingen där. Det är bedrövligt att ledaren för det parti som sägs stå till vänster i Sveriges riksdag väljer världens ledande imperialistmakt före ett land som strävar efter att vrida politiken åt vänster.

Jonas Sjöstedt väljer det land som står för våldet och för vapnen åt oljeindustrins storföretag före ett land som använder oljepengarna till skolor, sjukvård och bostäder åt vanligt folk. Om Jonas Sjöstedt verkligen menar det han säger eller bara svarar det som liberalerna förväntar sig av honom är oväsentligt. Det visar med all sorglig tydlighet var anpasslighet till liberalerna och västvärldens imperialistiska dagordning leder.

När vi kommunister demonstrerar på arbetarklassens egen dag gör vi det för att vi väljer de utsattas och fattigas sida. Vi väljer en social utveckling före storföretagen. Vi väljer solidariteten före herrskapsmentaliteten. Vi väljer rättvisan före egoismen. Vi väljer kollektivet före eliten. Vi väljer jämlikheten före klassklyftorna. Och vi väljer Venezuela före USA!

På arbetarklassens egen dag måste vi ta upp det här med politikerlönerna. Varför ska det moderata kommunalrådet Bo Frank tjäna 75 000 kr i månaden samtidigt som underbetalda förskolepedagoger få bekosta sina egna arbetskläder? Varför ska Åsa Karlsson Björkmarker (S) tjäna 70 000 kr i månaden när kommunens underbetalda vårdbiträden tvingas arbeta deltid och delade turer? Varför ska statsministern tjäna 156 000 kr i månaden samtidigt som massarbetslösheten består och ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen ligger på skamligt låga nivåer?

Vi kommunister säger att politiker ska ha en lön motsvarande en genomsnittlig arbetarlön. Vi säger att det är helt förkastligt att man får bestämma över sina egna löner och villkor. Att vara politiker är att sitta på ett förtroendeuppdrag, inte att sitta på ett belöningsuppdrag. Vi kommunister säger att man borde införa ett system där lokalpolitikernas löneutveckling knyts till löneutvecklingen för kommunens kommunalarbetare. Ett sådant förslag har vårt parti lagt som motion i Lysekils kommun och där har man röstat för denna ordning. Men i Växjö – icke. Här är det girighet och ett förakt för kommuninvånarna som gäller från politikernas sida.

På arbetarklassens egen dag protesterar vi kommunister mot att gatubilden i dagens EU-Sverige har förändrats. Att vi alla nu vänjer oss vid att det sitter tiggande människor på gatorna eller att det växer upp rena slumområden i städernas utkanter är en verklig fara för allas vår trygghet. I det läge som tältstäder blir en accepterad boendeform kommer sociala myndigheter att hänvisa människor som söker hjälp till dessa. Så är det redan idag i världens rikaste land, USA.

Tiggeriet på svenska gator föder frustration. Av det välstånd vi skulle få genom EU-medlemskapet fick vi istället öppen och naken fattigdom. Tiggeriet är en direkt konsekvens av EU-medlemskapet.

Det är en av anledningarna till varför vi kommunister är och alltid har varit motståndare till EU och dess fria inre marknad. Vi är inte emot människors möjlighet att röra sig över nationsgränser. Vi är inte heller för att stänga ute fattigdom. Men vi är inte för att EU:s fria inre marknad spelar ut fattigdom och orättvisor mellan länder och på så sätt undergräver sociala framsteg i respektive land. Rasisternas och populisternas lösning på tiggeriet och fattigdomen är – stäng gränserna, förbjud tiggeri och skicka polisen på de fattiga.

Vi kunde ju alla senast igår läsa i DN hur Moderaterna nu för fram idén om att förbjuda det de kallar det organiserade tiggeriet.  Sverigedemokraterna jublade över detta utspel och de gavs nu återigen legitimitet för sin människofientliga och rasistiska politik. Lika inhumana och omdömeslösa som rasisterna och populisterna är EU-förespråkarna när de påstår att problemen med tiggarna ska lösas av regeringarna i Östeuropa. Dessa regeringar har inget intresse av att lösa romernas situation. Tvärtom underblåser makthavarna där fattigdomen och förtrycket. De har inga problem med att romer jagas av både polis och fascistförband knutna till den allt mer bruna borgerligheten i östra Europa. Fattigdom och förtryck gör det möjligt att exportera de fattiga utomlands.

Så länge vi är med i EU måste kraven ställas mot den svenska borgarklassen och deras politiker. Det var de som lurade in oss i EU och därför de måste ta konsekvenserna av den situation vi nu ser utanför i stort sett varje mataffär i vårt land. Det är inte acceptabelt att människor i ett rikt land som Sverige ska behöva bo på gatorna eller till och med frysa ihjäl i vinterkylan. Detta gäller oavsett om det är födda vårt land eller om de kommit hit från andra länder. De kostnader som tillkommer för att se till att nödlidande får mat och tak över huvudet ska givetvis inte läggas på kommuner som redan dignar under EU-politikens nedskärningar och budgetslaveri. En rimlig ordning är att dessa kostnader dras av på medlemsavgiften till EU.

Förra året betalade Sverige över 37 miljarder kr i medlemsavgift till EU. För Växjö kommuns del handlar det om 332 miljoner kr i avgift till det odemokratiska EU-bygget. Här ska pengarna tas för att lösa frågan om tiggeriet. De som har skapat problemet ska också få betala för det.

De flesta tiggarna kommer från Rumänien. Detta land som kapitalismen påstår sig har befriat. Men frågan är hur fria rumänerna känner sig idag efter kapitalismens återinträde när rasismen och fattigdomen breder ut sig? I en opinionsundersökning förra våren sade två tredjedelar av rumänerna att deras liv idag är sämre än före 1989 och 66 % sades sig vilja rösta på Ceausescu i ett presidentval. Så hur bra har egentligen kapitalismen varit för Rumänien? Hur bra har kapitalismen varit för de andra länderna i Östeuropa?

Är det bra i Ukraina? Ett land som efter en statskupp styrs av liberaler ihop med fascister. Ett land som i yttrandefrihetens namn förbjuder kommunistiska partier och kommunistiska symboler. Ett land som för en konfrontativ politik mot delar av sin egen befolkning och som kastats in i ett blodigt inbördeskrig för att borgarklassen där vill driva in landet i EU och styra det efter nyliberala principer?

I detta läge vädrar bomhögern morgonluft. Framburna av krigshetsaren Jan Björklund och hans supportar på de borgerliga ledarsidorna runkar man nu upp hetsen mot Ryssland. Retoriken från Kalla krigets dagar känns igen. – ”De hotar oss, de vill ta Gotland, det kryllar av ubåtar i svenska vatten”; eller om det nu var en oskyldig arbetsbåt.

I hetsen mot Ryssland framhåller man ryska stridsplan som flyger över Östersjön med avslagna transpondrar. Vi hörde det senast för tre veckor sedan när svenska journalister beskrev incidenten då som ett ryskt krigshot. Men vad de inte berättade i sin rapportering var att de två ryska planen uppvaktade två amerikanska stridsplan som flög med avslagna transpondrar. Det faktum att Ryssland till skillnad från USA har östersjökust och att den egentliga frågan bör vara vad USA:s krigsflyg har där att göra rör inte den svenska journalistkåren i ryggen.

Tänk tanken att ryska militärflyg patrullerade utanför New York med avslagna transpondrar, med det uppenbara syftet att inte bli upptäckta, och blev bemötta av militärplan från USA. Hade svensk media utmålat incidenten som ett krigshot från USA:s sida?

Jan Björklund och bombhögern vill driva in Sverige i krigsalliansen NATO. Där har vi det största hotet mot vårt land idag. Om högerkrafterna tvingar in oss i NATO kommer Sverige närmare ett krig än vad vi varit på 200 år. I år är det just 200 år sedan Sverige deltog i ett krig. Vi har sedan dess varit neutrala och alliansfria, även om man på senare år smugit in svenska soldater i imperialismens krig i Afghanistan och i Afrika.

Vi kommunister säger inte en man, inte kvinna, inte krona till imperialismens krig! Den som vill fred och frihet kan aldrig, aldrig, aldrig någonsin vara för NATO. Den som vill fred och frihet kan aldrig, aldrig, aldrig ställa sig på USA:s sida i de konflikter vi ser runt om i världen idag.

En dag som denna måste vi påminna om att det igår var 40 år sedan ett litet fattig folk besegrade imperialismen och världens största militärmakt. Vietnams seger över USA 1975 ingav hopp åt världens folk. Vi tackar ödmjuk det vietnamesiska folket för sina uppoffringar och vi för hoppet vidare med oss in i framtiden. Vi tackar även ödmjukt det sovjetiska folket för sina uppoffringar under Andra världskriget när vi om nio dagar högtidlighåller 70 årsminnet av Sovjetunionens seger över Nazi-Tyskland.

En dag som denna måste vi påminna om vad vi kommunister sa och skrev i vår tidning Proletären för fyra år sedan när man angrep Libyen. Vi var emot den utländska inblandningen och vi var emot NATO:s bomber över landet. Vi varnade för ett framtida kaos. Hur blev det? Är det bra i Libyen idag? Hur är det Västerpartiet och Miljöpartiet – är ni stolta över att ni röstade för de svenska JAS-planens insats i detta krig?

En dag som denna måste vi påminna om vad sa och skrev om Syrien. Vi var och är alltjämt emot utländsk inblandning i denna konflikt. Då för 3-4 år sedan målades vi ut som fähundar som påstods försvara Assads och hans regim och vi var speciellt usla då vi påtalade vilka krafter som den s.k. oppositionen bestod av. Idag vet vi att vi tyvärr hade rätt. Idag vet alla vilka IS och Nousrafronten är och vad de står för. Idag säger sig t.o.m. USA föredra Assad före de olika rebellgrupperna.

Krigets första offer är alltid sanningen och det som nu utspelar sig i Syrien är en tragedi. Vi kommunister stödjer de förtyckta folkens krav på social rättvisa och demokratiska reformer. Våra sympatier finns hos arbetarrörelsen i respektive land. Men aldrig någonsin att vi lånar oss som megafoner åt imperialismen, som den bombhöger och bombvänster som på senare år sluter upp i propagandakriget och hetsar mot Syrien, Libyen, Ryssland eller vilket annat land som just nu råkar stå i skottgluggen för imperialismen. Aldrig någonsin att vi överger folkens rätt till självbestämmande och statlig suveränitet till förmån för imperialismens falska världssamvete. Aldrig någonsin att vi bejakar imperialismens krig.

Krigets första offer är som sagt alltid sanningen. En dag som denna måste vi återigen resa sanningsfrågan – var fanns massförstörelsevapnen i Irak? Det är nu över 12 år sedan USA genomförde sitt olagliga angreppskrig på Irak. Vi ställer oss frågan, idag precis som för 12 år sedan – var är massförstörelsevapnen? Den frågan måste ställas om och om igen, och det till alla de krigshetsare som ville ha det imperialistiska oljekriget. Vi ställer frågan till samma politiker och samma ledarskribenter som idag hetsar mot Ryssland och Syrien.
Men sanningen är att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak. USA och stora delar av västvärlden gick till krig på falsk information. Krigshetsare finner som vi vet alltid en förevändning att starta krig. Irakriget hade helt andra orsaker än massförstörelsevapen och påstådd terrorism. Det handlade om oljan och USA:s självpåtagna rätt att leka världspolis. Varhelst USA:s intressen hotas så ska dessa uppstickare bekämpas. Det är USA:s arroganta budskap till: araber, palestinier, kubaner, venezuelaner, eller vem som helst som vågar ifrågasätta USA-imperialismen och dess världsherravälde.

Vi kommunister säger det enda som en sann fredsvän och humanist kan säga.

Nej till NATO, stoppa aggressionen mot Ryssland, bojkotta Israel och förbjud den svenska vapenexporten.

Vi behöver en ny världsordning, vi behöver en ny politik, vi behöver socialism! Vi i Kommunistiska Partiet arbetar för det, men vi kan inte arbeta för det på egen hand; vi behöver din hjälp. Vi har en plats för dig i våra led. Tillsammans kan vi uträtta stordåd. Tillsammans kan vi göra världen mer rättvis. Tillsammans kan vi bygga ett solidariskt samhälle. Kom med som medlem i Kommunistiska Partiet, kom med och arbeta för arbetarklassens befrielse. Låt 1 maj 2015 bli det avgörande avstampet för en förändrad värld.

Röd Front Kamrater!



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!