Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Israels attack var planerad sedan länge

Publicerad i Proletären nr 31 – 2006

Zeinab Koubaissi från Växjö befann sig med sin man och sina två söner i Libanon när bomberna och raketerna började falla. Familjen såg fram mot fem veckors semester hemma hos släktingar, men efter 10 dagar förstörde den israeliska militären deras tillvaro.

– Vi hörde på radio om de två bortrövade soldaterna och folk som sa att nu flyr turisterna landet. Man förstod att Israel skulle agera, men inte att de skulle göra det i så här stor skala och med så stor brutalitet, berättar Zeinab. Familjen befann sig runt 300 meter från bombnedslagen i södra Beirut. Några dagar dessförinnan hade de varit längre söderut hos föräldrarna i Zebdin. –Jag var aldrig rädd för vad som skulle hända, men jag var arg, förklarar Zeinab. Att se de israeliska militärbåtarna ute i vattnet var oerhört provocerande. Man inser att attacken var planerad sedan länge, att den ingår i USA:s plan för det nya mellanöstern. Bland annat har den amerikanska tidningen San Fransico Cronical skrivit om detta. Ett mellanöstern där Israel ska ges större utrymme och där man vill dela upp Libanon och få en fri väg in i Syrien och Iran.

Vi fick redan efter någon dag meddelande från UD om evakueringen och att vi skulle vara förberedda på att lämna landet, men vi ville stanna. Det var först när flygplatsen besköts med raketer som familjen insåg att de måste lämna Libanon. Äldste sonen Nabil förklarar det med –Man ville stanna kvar och man ville åka hem. Man ville till säkerheten samtidigt som man inte ville lämna kusinerna och släkten. –Hade det inte varit för barnen hade jag stannat kvar säger Zeinab. Detta har varit en stor inre konflikt för mig. Är det rätt att stanna där eller är det rätt att åka tillbaka hem. Det har varit en mycket jobbig tid de senaste veckorna förklarar hon. Inte minst resan hem var kaotisk för familjen. Många rykten florerade bland svenskarna i Beirut. Informationen var dålig och personalen från Sverige verkade inte veta hur de skulle hantera evakueringen eller vad de gjorde där nere. –Evakueringen var de två värsta dagarna i mitt liv . Hade jag vetat om det hade jag stannat i Libanon, säger Nabil. Det var förnedrande att vänta och inte veta någonting. Zeinab fyller i med: På vägen från Beirut till Turkiet genom Cypern blev vår båt stoppad av israelerna för kontroll. Det vi har upplevt gör ont, men det är inget jämfört med vad de som är kvar upplever varje stund där nere.

Stämningarna i Libanon varierar just nu mellan frustration och ilska till glädje över det motstånd som man visar upp mot den israeliska militärmakten. –Stödet för Hizbollahs motstånd har ökat väldigt mycket. De första dagarna hade Hizbollah mycket lite stöd. Folk förstod inte varför man skulle ta de israeliska soldaterna. Men nu inser man att det inte handlar om de två israeliska soldaterna utan om att det är något större som varit planerat sedan sex år tillbaka. Hizbollahs ledare Nasrallah är en smart och en ärlig person som talar till folket på ett sätt som de förstår. Ett logiskt sätt som gjort att folk lugnat ner sig och förstår sammanhangen, berättar Zeinab.

Vi kommer i vår intervju in på vad Sverige och omvärlden borde göra. Man kan göra mycket säger Zeinab. Men man kan inte bara bojkotta israeliska varor, man måste stoppa all handel med landet, inte minst vapenhandeln. Omvärlden borde öppna ögonen och se sanningen. Se på Condoleezza Rice, hon beklagar de barn som dött men säger inget om varifrån vapnen kommer. USA vill inte se ett eld upphör nu. Nabil fyller med att det känns nästan komiskt att Sverige ”ger” Israel vapen och sedan ger vi pengar till Libanon för att bygga upp landet.

Slutligen frågar jag Zeinab Koubaissi vad hon tycker om Israel.
–Israel borde försvinna. Deras land kommer ur andra länder och de vill ändra historien. Min bror dog i strider mot israeler för nio år sedan, så vad jag tycker om Israel är känt sedan länge.



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!