Studenter tvingas tacka nej till utbildningsplats pga bostadsbrist

Publicerad i Proletären nr 35 – 2001

Höst och skolstart. Framtidsplaner och utmaningar, men för många studenter börjar den nya tillvaron med oro och kaos då bristen på bostäder är akut. Framförallt gäller det i de större universitetsstäderna. Värst är kanske situationen i Stockholm, där 70 000 studenter läser. Inför terminsstarten köade 25 000 av dem till stadens 7000 studentlägenheter. Väntetiden för ett studentrum är beräknad till 18 månader. Det är vanligt att studenter ordnar sitt boende på annat sätt men med tanke på att det i Stockholm närmast är en omöjlighet att kunna hyra en vanlig lägenhet till ett rimligt pris tvingas studenter tacka nej till de utbildningsplatser de kommit in på. Situationen i Malmö/Lund har också blivit kaotiskt på bostadsmarknaden. För fem-sex år sedan gick det relativt smärtfritt för studenterna att ordna sitt boende. De Lundastudenter som inte fick bostad i Lund hade Malmö som ett bra alternativ med ett rikligt utbud av bra och billiga lägenheter. Men under 1990-talets slut har brohysteri och avsaknad av nybyggnation drivit upp priserna och skapat en bostadsbrist i Malmö. Bostadsmarknaden i Malmö liknar allt mer den i Stockholm då en svartmarknad börjat dyka upp. Extra pengar och s.k. ”hittelön” hör allt mer till lägenhetsaffärerna. I Göteborg står 9000 studenter i kö och det enda de har att hoppas på är eventuella återbud. Alla studentrum och studentlägenheter är nämligen uthyrda. Dagligen utspelas förtvivlade scener utanför SGS bostadsförmedling av förhoppningsfulla ungdomar som brutalt möter den svenska bostadsmarknaden. Att ringa till SGS går inte. Alla samtal blockerar linjen. Alternativet för Göteborgsstudenterna är att vända sig till den privata marknaden. En marknad som hänsynslöst utnyttjar den uppkomna situationen. En säng i Linnéstaden för 3300 kronor i månaden, 12 kvadrat i en källare utanför stan för 2500 kr osv.

Under sommaren har det i media kablats ut att universiteten och högskolorna inte fyller upp sina utbildningsplatser. Utbildningar läggs ner och studenter saknas. Men detta är inte det samma som att den totala mängden studenter minskar i stor omfattning. Ett bra exempel på det är situationen vid universitetet i Växjö. Länge har man i tidningarna där talat om de tomma utbildningsplatserna och en begynnande kris för universitetet. Trots det har de ansvariga för bostadsförmedlingen räknat med att 500 fler studenter skulle komma till orten än vad som redan fanns. Det blev det dubbla, 1000 st. Av 14 000 lägenheter i kommunen finns det endast sju lediga och de ligger i Lammhult. Varje terminsstart är det samma kaos med en akut brist på studentbostäder. I Växjö byggs det därför just nu ett mindre antal bostäder. Planer finns även att framåt jul frakta tomma bostäder från Norrlands inland till Växjö.

Studenter står inte högt upp hyresvärdars och bostadsbolags önskelistor. Studenterna vill ha ett billigt boende, ofta en mindre lägenhet som inte bör ligga för långt från skolan. Bostadskapitalisternas jakt på profiter gör att denna typ av bostad inte är lönsam att bygga eller att driva. Mycket av det lilla bostadsbyggande som sker i Sverige för närvarande är av mer luxuös sort, se exempelvis på Bo01 i Malmö. De bostäder som nu byggs vänder sig inte till vanliga människor utan en köpstark elit och dit hör inte svenska studenter.