Trafiksituationen i Växjö börjar bli ohållbar

  • september 25, 2018 22:54

Förra veckans tragiska olycka när en 70-årig cyklist omkom i en trafikolycka i korsningen Mörners väg/Ljungadalsgatan sätter fokus på en situation som börjar bli ohållbar i Växjö; i den växande staden växer även trafiken och risken för olyckor ökar. Politikernas strävan efter att Växjö stad ska ha 100 000 invånare har blivit ett självspelande piano. Man ser det som ett självändamål, som en fjäder i hatten att Växjö är framgångsrikt och attraktivt. Men baksidan med den snabba och i många fall konstlade tillväxten är att vår stad i flera avseenden saknar förutsättningarna att bli så stor så snabbt samt att det kolliderar med samhällets och Växjös egna krav på ett miljömedvetet förhållningssätt. Befintlig bebyggelse, vägarnas utformning och de många sjöarna sätter gränser för hur stort Växjö kan bli. Kommuns företrädare vill minska biltrafiken och har satt in ett antal åtgärder för att öka bussåkandet och cyklandet. Om två år ska 37 % av alla personresor i Växjö kommun ske med cykel eller till fots.

De åtgärder kommunen vidtagit är t.ex. att ett flertal gator har byggts om till att innehålla särskilda bussfiler, bl.a. Teleborgsvägen och Liedbergsgatan och nu senast Storgatan utanför Vida-arena. Där det tidigare har varit tvåfilig biltrafik ska nu bilarna trängas ihop i en fil. På flera platser sker övergången från två till en fil mycket abrupt och redan har flera tillbud inträffat när bilar är nära att krocka till följd av de hastiga, trånga och snabba filbytena. Flera av dessa filövergångar ligger mycket nära övergångsställen. När kommunen bygger nya fastigheter projekterar man medvetet för för få parkeringsplatser för bilar. Tanken är att bristen på parkeringsplatser ska stimulera fler att cykla till jobbet. Detta har redan praktiserats vid Pär Lagerkvistskolan och är med i projekteringen för det nya kommunhuset. Kommunen erbjuder förmånsköp av elcyklar och har skapat särskilda cykelboxar längst fram vid trafikljusen finns inne i stan. Samtidigt visar statistiken att cyklandet går ner i Växjö kommun.

En större stadsbefolkning kommer med nödvändighet att ge fler bilister. Men dessa ska samsas på trängre gator och köra runt och leta efter allt färre p-platser. I flera år har parkeringssituationen vid lasarettet var ohållbar. Där är det under dagtid i stort sett omöjligt att kunna parkera bilen nära sjukhuset vilket skapat stora problem för personal och besökare. Utsläppen av avgaser ökar när många tvingas köra runt varv efter varv för att leta parkering.

Förra veckans tragiska trafikolycka skedde på Mörners väg, som är Växjö farligaste gata. Där är risken att råka ut för en olycka som störst, sett till statistiken. Växjö kommun har listat de mest olycksdrabbade korsningarna 2012–2017. Farligast för cyklister var korsningen Mörners väg/Ulriksbergspromenaden, Mörners väg/Liedbergsgatan och Västra Esplanaden/Norra Esplanaden.

På Mörners väg leds cyklisterna via cykelbanorna in i biltrafiken vid varje rondell. Detta system är sedan länge utdömt av Trafikverket och denna typ av rondellmodell, som kallas Lundamodellen, byggs inte länge. Men Växjö kommun har inte velat ta till sig av detta och så sent som förra året förnekade de att denna rondelltyp skulle vara farligare än andra. Nu verkar man dock ha ändrat sig och insett att olycksstatistiken talar sitt tydliga språk. Rondellerna kommer troligen någon gång att byggas om, men det är inget som Växjö kommun prioriterar eller skyndar på. Trots ett flertal allvarliga olyckor varav flera med dödlig utgång.

Vi i Kommunistiska Partiet ser med oro på utvecklingen. Olycksstatistiken måste gå ned och kommunen måste agera. Vi säger att det är viktigare att bygga säkra vägkorsningar än att bygga ett nytt kommunhus. Ändra denna prioritering! Det finns en gräns för hur mycket biltrafik vi kan tränga in i Växjö. Ett sätt att ändra på sakernas tillstånd är att frångå det ensidiga byggande inne i Växjö stad och i stället satsa på att bygga i kommunens alla tätorter; detta kombinerat med en utvecklad kollektivtrafik. Vi vill även skapa försök med P-skivor inne i centrum. Erfarenheterna från Alvesta är goda och med t.ex. 2-3 timmars parkering med P-skiva blir det omsättning på parkeringsplatserna t.ex. vid sjukhuset.

Vi tycker att det är mycket bra att förutsättningar för cykelåkandet förbättras och uppmuntras men trafiken får inte trängas ihop och blandas för det ökar olycksrisken. Växjös snabba tillväxt har även gjort att de industriområden som tidigare låg i stadens utkant idag ligger inne i de centrala delarna. Idag ser vi mycket tung trafik långt in bland bebyggelsen. Därför bör en omställning ske där industriområden flyttas till områden utanför infarterna till Växjö och där detaljplanerna för de nuvarande områdena ändras så att annan bebyggelse kan uppföras, med förtur till kommunala hyresrätter. Sedan bör en gräns för byggandet utanför dessa nya industriområden införas så de inte kan byggas in i tätbebyggt område ännu en gång.

Om historia, ockupation, fascism och Mattias Karlsson

  • september 17, 2018 21:48

Få har väl missat Facebookinlägget från Sverigedemokraternas Rottnebördige chefsideolog Mattias Karlsson dagen efter valet. Han målar där upp en bild av att Sverige är hotat, att nationens överlevnad står på spel och att det nu gäller seger eller död. Men vad talar han egentligen om och vad står det för?

Mattias Karlsson ville bli lärare i historia men slutförde aldrig sina studier, vilket man kan förstå när man granskar hans omtalade Facebookinlägg. Där skriver han att Sverige varit riktigt illa ute vid flera tillfällen i vår historia, att vi varit ockuperade av andra stater och utländska fogdar, men att vi alltid gjort motstånd och mot alla odds segrat. Men när var Sverige senast ockuperat av andra stater? Rimligen måste Mattias Karlsson syfta på kriget mot Ryssland 1808-09, men att vi då segrade skulle ytterst få hävda. Det var ju i det kriget vi förlorade Finland, fram till dess ett landskap lika svenskt som Småland eller Östergötland. Att förlora en tredjedel av landytan och en fjärdedel av befolkningen kan knappast vara att ”segra mot alla odds”.

Men han skrev ju även att ”vi har attackerats och stått ensamma mot en samlad styrka av Europas stormakter”. Den enda gången i vår svenska historia vi kan sägas har varit i en sådan situation var under det Stora Nordiska kriget år 1700 – 1721 när vi anfölls av Danmark, Ryssland och Sachsen-Polen. Det var i detta krig det svenska stormaktsväldet gick under och vid freden i Nystad slöt vi vad som brukar benämnas Sveriges hårdaste fred.  Enligt Mattias Karlsson segrade vi ” tack vare den orubbliga envisheten, övertygelsen, offerviljan och ledarskapet hos en liten skara patrioter”, men säg en enda historiker som skulle beskriva förlusten i detta krig som en patriotisk seger? De utländska förtryckande fogdarna som Karlsson skriver om borde sannolikt handla om de tyskar som befolkade delar av vårt land under 1300-talet, men de försvann till följd av det danska, norska och svenska samarbetet i Kalmarunionen och knappast via något patriotiskt motstånd hos en liten skara.

Man måste med fog undra vilka kunskaper Mattias Karlsson har om den svenska historien? Eller om historia i stort; för hur är det egentligen med hans slutsats om att nu gäller seger eller död? Det uttrycket brukar vanligen hänföras till Benito Mussolini och att han skulle sänt det i ett telegram till det italienska landslaget i fotboll inför VM-finalen 1938. Visserligen anser historikerna att det är högst tveksamt om Mussolini verkligen skrev detta i telegrammet, men historien har ändå levt kvar under årens lopp och uttrycket är starkt förknippat med fascismen. Att uttrycka sig i dessa termer är således att anamma ett fascistiskt språkbruk; en krigsretorik som såväl nazisterna under andra världskriget som fascister under efterkrigstid och i nutid använt sig av. Sverigedemokraterna i allmänhet och Mattias Karlsson i synnerhet har slagit knut på sig själva för att försöka tvätta bort alla rasist- och fascistkopplingar samt dölja de nazistiska rötterna i partiet men renhållningsarbetet går ju sådär när renhållningsarbetarna själva inte kan hålla ordning på vare sig Sveriges historia eller fascismens språkbruk.

Jimmie Åkesson har även ryckt ut till Mattias Karlssons försvar och i TV:s Skavlan ställt sig bakom skrivningarna i Facebookinlägget. Om nu någon skulle tveka var Sverigedemokraterna hör hemma ideologiskt så placerade Åkesson in partiet långt ned till höger på GAL-TAN-skalan vid partiledarutfrågningen i TV, där Åkesson även visade minst sagt bristande kunskaper om svensk historia. Mattias Karlsson har nu klargjort att SD också tillhör en ahistorisk fascistisk tradition.

Vänsterpartiet öppnar upp för dyrare kommunhus

  • september 14, 2018 23:20

Att bygget av det nya kommunhuset i Växjö varit en av valrörelsens absolut viktigaste kommunala frågorna har stått klart för de flesta. Vi i Kommunistiska Partiet har tagit tydlig ställning emot detta bygge och krävt att det ska stoppas. Kostnaden på minst 713 miljoner kronor är helt enkelt inte rimlig, speciellt inte som det saknas väldigt många hyreslägenheter och skolor i vår kommun och när arbetslösheten är så stor. Just nu går det 3490 personer heltidsarbetslösa i vår kommun, av dessa är 570 ungdomar under 24 år. Här hade försök med sex timmars arbetsdag gjort stor nytta och pengarna att bekosta denna reform finns i att stoppa kommunhusbygget och i att sänka politikernas löner i stället för att höja dem.

Mot slutet av valrörelsen har även Vänsterpartiet profilerat sig mot bygget av ett nytt kommunhus. Vid deras valstuga på gågatan har deras största valaffisch förkunnat att ”Ibland måste man säga nej” och en bild med det nya kommunhuset överkryssat. Gott så. Men tre dagar efter valet skriver Vänsterpartiets ledamot i byggnadsnämnden, Mikael Karlsson, en insändare i Smålandsposten där han ifrågasätter det nya utseendet på kommunhuset för att istället förordna det första och dyrare förslaget från arkitektfirman. Inledningen på hans insändare lyder: ”Skall viljan att hålla kostnaderna till 700 miljoner kronor vara viktigare än att låta White Arkitekters vinnande förslag byggas?”.

Att Vänsterpartiet har denna inställning till våra gemensamma pengar är mycket oroande. 700 miljoner kronor är för mycket redan det och att nu vilja slösa ytterligare pengar på bygget är anmärkningsvärt. Ambitionen med att bygga vackert är förvisso vällovlig, men vem avgör vad som är vackert? Har Vänsterpartiet tolkningsföreträde här? Men det viktigaste är att notera Vänsterpartiets ändrade inställning, att de redan tre dagar efter valet är beredda att svänga i en viktig lokal fråga och det på ett sätt som slösar med våra skattepengar ännu mer.

Vi säger som Vänsterpartiets valaffisch – ibland måste man säga nej. Men det är också viktigt att stå fast vid sina uppfattningar även efter valet och ännu viktigare är det att våra skattepengar satsas på rätt saker. Det är behoven som ska styra vad kommunen ska satsa på och Växjö har absolut inte behov av ett ännu dyrare kommunhus!

Kapitalismen vann valet men vi ger inte upp

  • september 10, 2018 21:09

Valstugorna stängs, ballongerna är borta, gratiskaffet är uppdrucket och karamellerna slut. Vi säger hejdå till de andra partierna och på återseende om fyra år när de återigen kommer ut och bryr sig om vanligt folk i hopp om att ännu en gång kunna dupera oss för att sitta kvar vid köttgrytorna.

Vi lever i en mörk tid, en reaktionstid. Högern har hegemoni i samhället och arbetarklassen är starkt tillbakatryckt. De klassklyftor vi nu har i Sverige är tillbaka den nivå man såg i England på 1680-talet. På tio år har antalet miljardärer ökat i vårt land från 35 st till 187 st. Rasismen och främlingsfientligheten breder ut sig och en stor grupp av väljarna ser de enklaste av lösningarna på de växande problemen, de sparkar nedåt i stället för uppåt, de vänder sin frustration mot invandare i stället för att ifrågasätta systemet.

I denna situation har arbetarklassens företrädare svårt att hävda sig och det är i denna situation som vi i Kommunistiska Partiet verkar. Vi får kämpa för att synas, vi får slå oss fram för att föra upp systemkritiken och klassfrågorna på dagordningen, men ingen annan är beredd att ta denna diskussion med oss, i stället ska vi gömmas undan och tigas ihjäl.

Så är det t.ex. här i Växjö. Moderaterna och Centerpartiet har drivit igenom att vi inte ska få hyra kommunala lokaler och i detta backas de upp av alla andra partier utom V. Nu i valrörelsen har vi förnekats att dela ut vårt valmaterial i det kommunala bostadsbolaget Växjöbostäders hyreshus där det finns portkoder och tags. Vid tidigare val har vi här i Växjö fått tillgång till dessa så att väljarna kan få sin valinformation. Men i år sa Växjöbostäder att ”Ni får köpa utdelning, då är det lika för alla”. I Växjö kommunen är det således lika för både fattig och rik att köpa sig röster! Men att köpa reklamutdelning fungerar inte heller, det har Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Liberalerna fått känna på i valrörelsen här i stan då deras köpta material inte har delats ut i ett antal hushåll. I Smålandsposten har endast de åtta partierna i kommunfullmäktige fått vara med i de frågespalter som nästan dagligen publicerats. Men varför får inte alla vara med och svara på frågor? Det har funnits fem andra kandiderande partier i kommunvalet. Varför ska inte väljarna få veta vad dessa tycker? Vad motiverar att man kan leva på gamla meriter och därmed exkludera det som står för något nytt? Vi i K har dessutom bara fått en av våra inskickade insändare till SMP publicerad i valrörelsen. Inte heller får vi komma in i skolorna och ha bokbord för att presentera vår politik och vårt synsätt för eleverna, så var det med allsidighet i skolan.

Det preliminära valresultatet för vår del säger att vi backat med 7 röster och alldeles oavsett vad det exakta slutresultatet blir om några dagar så är det klart att vi står och stampar på en alldeles för låg nivå. I en reaktionsperiod som denna har vi hela tiden varit fullt medvetna om att det är mycket svårt att ta sig in i kommunfullmäktige och det gick inte heller denna gång. Vår målsättning med vår kandidatur har således varit en annan. Vår valkandidatur har gått ut på att föra upp arbetarfrågorna på dagordningen och visa att det finns människor som går emot den utstakade egoistiska vägen och som visar på en annan väg fram. Vår målsättning har varit att stärka arbetarrörelsen och utveckla partibygget. Om vi lyckats med denna målsättning beror på vad som händer nu efter valet, det beror på dig. Är du nöjd med sakernas tillstånd eller vill DU se en förändring? Efter några veckors politiskt intresse, ska du då gå tillbaka till soffan och zappa dig genom kanalerna eller är det dags att engagera sig, att resa sig upp och höja rösten? Arbetarsaken behöver dig. Solidariteten behöver dig. Kommunistiska Partiet behöver dig. Kom med oss i arbetet, gärna som medlem, men viktigast av allt är att du engagerar dig och gör något mot den dystra samhällsutvecklingen.

Vi står och stampar på en låg röstmässig nivå, men i valrörelsen har vi visat att vi kan åstadkomma mycket. Vi har visat för Växjöborna att det finns ett oppositionsparti. Vi har visat vilka frågor vi tycker borde stå på dagordningen och vi har visat att det går att utmana. Vi skulle aldrig drömma om att som de andra partierna bortförklara sina röstfiaskon med att ”vi har inte nått ut”. Vi har nått ut, i alla fall utifrån våra förutsättningar. Vi har delat ut 18 000 valflygblad, vi har haft torgmöten på gågatan tre gånger i veckan i tre veckor (vi hade haft fler om inte polisen och Växjö kommun förvägrat oss tillstånd när vi borde fått det) och vi har haft vårt valtält på gågatan öppet flera dagar i veckan. Vi har pratat med många Växjöbor och vi har knutit många nya kontakter. För första gången under 2000-talet har vi bjudits in till en valdebatt och det tack vare att den organiserades av de boende själva i Arabyområdet. För dem var det självklart att bjuda in oss. Tänk om det hade varit lika självklart för Smålandsposten att bjuda in oss, om det hade varit lika självklart för de andra parterna att låta oss hyra kommunala lokaler och om det hade varit lika självklart för Växjö kommun att låta oss sprida vårt valmaterial till väljarna. Då hade vi kunnat nå ut ännu mer, då hade vi kunnat utmana på riktigt. Vi i Kommunistiska Partiet här i Växjö är nöjda med vår valkampanj, vi har genomfört det vi föresatt oss att göra. Det är vi stolta över. Vi har återerövrat platsen som Växjös nionde största parti sett till röster och lämnat Feministiskt Initiativ, Rörelse-Rättvisapartiet och Medborgerlig Samling bakom oss. Vi gläds också med våra partikamrater i Ludvika där vi tog ett nytt kommunalt mandat. Detta inspirerar oss alla och visar att det går.

Vi vill tacka er som röstat på oss i detta val. Vi lovar att förvalta rösten väl, vi kommer inte att vara tysta. Nu kom vi inte in i det kommunala parlamentet, men vi har fortfarande plats i gatans parlament, i alla fall tills SD försöker förbjuda andra partier och medier. Här kommer vi fortsätta att agera och resa arbetarfrågor, solidaritetsfrågor och klassfrågor samt propagera för socialismen. Välkommen du med. Framtiden behöver det!