H\u00f6stens kanske mest omdebatterade film \u201dBaader-Meinhof komplexet\u201d g\u00e5r sedan n\u00e5gra veckor tillbaka p\u00e5 landets biografer. Regiss\u00f6ren Uli Edel tar oss med till det v\u00e4nsterradikala V\u00e4sttyskland fr\u00e5n slutet av 1960-talet och tio \u00e5r fram\u00e5t. <\/p>\n
Vissa recensenter hyllar filmen som en lysande historielektion medan andra uttrycker besvikelse med inneh\u00e5llet eller idignation \u00f6ver att polisen framst\u00e4lls som s\u00e5 brutal och terroristerna som s\u00e5 m\u00e4nskliga. I mina \u00f6gon ligger filmen n\u00e5gonstans mittemellan dessa perspektiv. Filmen \u00e4r gedigen och mycket p\u00e5kostad, det s\u00e4gs att det \u00e4r den dyraste filmen i tysk filmhistoria, vilket f\u00f6r en \u00e5sk\u00e5dare verkar egendomligt. Filmen bygger p\u00e5 en bok fr\u00e5n 1985 av den f\u00f6re detta Spiegelredakt\u00f6ren Stefan Aust. Boken har samma namn som filmen och Aust arbetade p\u00e5 samma tidning som Ulrike Meinhof i slutet av 60-talet. Sk\u00e5despelarnas insatser \u00e4r v\u00e4ldigt bra med levande och \u00f6vertygande personporttr\u00e4tt. Undantaget \u00e4r dock skildringen av Andreas Baader, som filmen igenom framst\u00e4lls som en irrationell och impulsiv galning. Filmmakarna har lyckats att levandeg\u00f6ra det tidstypiska och \u00e5sk\u00e5darna f\u00e5r k\u00e4nslan av att ha f\u00f6rflyttat sig tillbaka i tiden. Filmen skildrar RAF (Rote Arm\u00e9 Fraktion) fr\u00e5n den tid de sprang fram ur och vi f\u00e5r sedan f\u00f6lja denna terroristgrupps f\u00f6rehavanden i kronologisk ordning fram till 1977 med mordet p\u00e5 den \u00f6vervintrade nazisten Hanns Martin Schleyer, ordf\u00f6rande i den v\u00e4sttyska arbetsgivarf\u00f6reningen. Filmen b\u00f6rjar med eleganta skildringar av Shahen av Irans bes\u00f6k i V\u00e4sttyskland 1967, hur kravallerna i samband med detta bes\u00f6k mynnade ut i mordet p\u00e5 studenten Benno Ohnesorg och hur den anarkistiske studentledaren Rudi Dutschke skjuts av en h\u00f6gerextremist, inspirerade av drevet fr\u00e5n mediekoncernen Springer.<\/p>\n
Som en beskrivande historielektion fungerar det vi ser utm\u00e4rkt. Vi l\u00e4r oss hur Baaders flickv\u00e4n Gudrun Ensslin \u00f6vertygar journalisten Ulrike Meinhof att g\u00e5 fr\u00e5n ord till handling, vi l\u00e4r oss om de bankr\u00e5n och spr\u00e4ngattentat ligan utf\u00f6rde och vi f\u00e5r en god inblick i den utdragna r\u00e4tteg\u00e5ngen mot ligan, fr\u00e5n det att ledarna greps 1972 till det att de begick sj\u00e4lvmord i Stammheimf\u00e4ngelset 1977. Vi l\u00e4r oss ocks\u00e5 om den andra och tredje generationens RAF-medlemmar som gjorde desperata f\u00f6rs\u00f6k att f\u00e5 sina ledare fria. Allt \u00e4r med, fr\u00e5n ockupationen av den V\u00e4sttyska ambassaden i Stockholm 1975 till gisslantagningarna och flygplanskapningen 1977. Skildringarna kryddas med autentiskt bildmaterial och ger bitvis ett starkt intryck av att vara en dokument\u00e4rfilm. Men om vi genom filmen l\u00e4r oss att se vad som h\u00e4nde s\u00e5 l\u00e4r vi oss v\u00e4ldigt lite om varf\u00f6r det h\u00e4nde. Filmen \u00e4r s\u00e5ledes en ber\u00e4ttande film men inte en f\u00f6rklarande eller analyserande film. Kanske vill upphovsm\u00e4nnen att betraktaren ska dra sina egna slutsatser, men f\u00f6r den som inte \u00e4r insatt i \u00e4mnet, utifr\u00e5n eget intresse eller utifr\u00e5n egna erfarenheter ger Uli Edels film troligen mest upphov till fler fr\u00e5gor \u00e4n svar. Visserligen skildras den tyska repressiva staten och polisens reaktion\u00e4ra roll p\u00e5 ett bra s\u00e4tt, men n\u00e4r sedan delar av den utsatta ungdomsr\u00f6relsen g\u00e5r fr\u00e5n frustration till att bli fullfj\u00e4ttrade terrorister blir filmen m\u00e4rkligt kortfattad och hoppar i st\u00e4llet rakt ut i ett naket beskrivande av h\u00e4ndelser. Den som vill f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r en liten del av den s\u00e5 kallade 68-r\u00f6relsen i just Tyskland slog \u00f6ver i en \u00f6ppen och elitistisk terrorism m\u00e5ste s\u00f6ka sig till andra k\u00e4llor. Sv\u00e5righeten i filmen Baader-Meinhof komplexet ligger i att l\u00e4gga ett pussel i vad vi inte f\u00e5r se p\u00e5 bilderna. D\u00e5 handlar det om att f\u00f6rst\u00e5 att Baader-Meinhof och liknande grupper kom ur studentr\u00f6relsen och i stort sett inte hade n\u00e5gra kopplingar till arbetarklassen. M\u00e5nga av de blivande terroristerna kom fr\u00e5n v\u00e4lb\u00e4rgade hem, flera av dem hade pr\u00e4ster som f\u00f6r\u00e4ldrar. Gemensamt f\u00f6r dessa grupper var att man uppfattade arbetarklassen som feg och mutad och d\u00e4rf\u00f6r op\u00e5litlig att f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden f\u00f6r att inr\u00e4tta socialismen. Man ans\u00e5g att man med v\u00e5ldets hj\u00e4lp kunde tvinga den borgerliga staten p\u00e5 kn\u00e4 och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt \u00f6ppna upp f\u00f6r en v\u00e4rldsrevolution. D\u00e4rf\u00f6r inledde man vad de sj\u00e4lva kallade ett folkkrig, mot den v\u00e4sttyska staten och konsumtionsterrorn. Man s\u00e5g sig som en statsgerilla och var tydligt inspirerad av befrielser\u00f6relser i Sydamerika. <\/p>\n
M\u00e5nga av dessa medel- och \u00f6verklassungdomar som drogs till denna typ av radikalitet drevs av ett personligt uppror mot den egna identiteten och den tyska historien, d\u00e4r man s\u00e5g den tyska staten som en f\u00f6rl\u00e4ngning p\u00e5 den nazistiska diktaturen. Samma m\u00f6nster s\u00e5g vi i Italien d\u00e4r R\u00f6da Brigaderna kan s\u00e4gas vara RAF:s motsvarighet. H\u00e4ri ligger orsaken till varf\u00f6r liknande grupper inte fanns i andra l\u00e4nder samt det faktum att v\u00e4nstern i andra l\u00e4nder tog fajten med den elitistiska anarkismen. I flera l\u00e4nder, inte minst i Sverige, gick diskussionerna vilt till mellan grupper av individualistiskt anstrukna studenter och grupper med mer prolet\u00e4r f\u00f6rankring. Kort sagt kan man uttrycka det som att arbetarklassen ins\u00e5g att det inte fanns n\u00e5gra genv\u00e4gar till socialismen, denna kamp m\u00e5ste ske genom en massorganisering av folk som tar strid mot kapitalismen. Denna insikt hade \u00e4ven merparten av de v\u00e4nsterpartier som agerade under det som brukar beskrivas som v\u00e4nsteruppsvingets decennium. Dennis T\u00f6llborg, professor i r\u00e4ttsvetenskap, beskrev detta arbete 1999 med orden: \u201dEnligt min mening har KPML(r), v\u00e4nsterpartiet och andra v\u00e4nstergrupper gjort demokratin en ov\u00e4rderlig tj\u00e4nst. Det var genom ert renh\u00e5llningsarbete \u00e5t v\u00e4nster som den tyska terrorismen typ Baader-Meinhof aldrig fick fotf\u00e4ste h\u00e4r. Det \u00e4r historiskt belagt att ni sk\u00f6tte det renh\u00e5llningsarbetet\u201d. Baader-Meinhof komplexet \u00e4r en intressant och v\u00e4lgjord film s\u00e5 se den g\u00e4rna. Blir du sedan intresserad av att veta mer s\u00e5 s\u00f6k reda p\u00e5 ytterligare information och fakta. En bra start \u00e4r att l\u00e4sa Bj\u00f6rn Kumms bok \u201dTerrorismens historia\u201d. Den ger en god introduktion till detta komplexa \u00e4mne.<\/p>\n
Jan-\u00c5ke Karlsson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
H\u00f6stens kanske mest omdebatterade film \u201dBaader-Meinhof komplexet\u201d g\u00e5r sedan n\u00e5gra veckor tillbaka p\u00e5 landets biografer. Regiss\u00f6ren Uli Edel tar oss med till det v\u00e4nsterradikala V\u00e4sttyskland fr\u00e5n slutet av 1960-talet och tio \u00e5r fram\u00e5t. Vissa recensenter hyllar filmen som en lysande historielektion medan andra uttrycker besvikelse med inneh\u00e5llet eller idignation \u00f6ver att polisen framst\u00e4lls som s\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kvaxjo.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/704"}],"collection":[{"href":"https:\/\/kvaxjo.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kvaxjo.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kvaxjo.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kvaxjo.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=704"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kvaxjo.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/704\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":705,"href":"https:\/\/kvaxjo.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/704\/revisions\/705"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kvaxjo.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=704"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kvaxjo.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=704"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kvaxjo.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=704"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}