Den senaste tiden har det varit en del skriverier om den tuffa situationen för personalen på akutmottagningen i Växjö. Hot och våld har blivit en del av vardagen där arbetsmiljöproblemen nu är omfattande.
Våra lokala styrande politiker verkar ha en skev bild av vad som händer; ansvarig politiker i hälso- och sjukvårdsnämnden, moderaten Roland Gustbée säger att ”det var en ögonöppnare för mig, jag visste inte att det var så illa” medan hans partikamrat i regionfullmäktige, tillika Växjös borgmästare Bo Frank säger att: ”besynnerligt att hur det är på akuten blivit en nyhet. Det har ju varit känt länge”. Av detta kan man dra två slutsatser, dels att ledande moderata politiker inte talar med varandra och dels att de båda under lång tid stoppat huvudet i sanden.
I cyberrymden har nyheten om våldet på akuten i Växjö lockat fram diverse nättroll och högerspöken som på sedvanligt manér vill skylla situationen på invandringen och försöker påskina att orsaken är ”klankulturer”. Då vet man verkligen inte mycket om läget i Växjö och orsakerna till situationen.
Växjös befolkning växer med ca 1000 personer om året, men inte p.g.a. av invandring utan av traditionell inflyttning och större födelsetal än dödstal. Att en växande befolkning kräver mer tilldelning av resurser är självklart, men så har inte våra politiker sett på saken utan budgeten för t.ex. sjukvården har varit på samma nivåer som tidigare. Därför har handläggningstiderna på akuten i Växjö ökat med 40 %. För sex år sedan tillbringare en genomsnittlig patient strax under tre timmar på akuten, förra året var patienterna där 65 minuter längre, nästan 4 timmar. Antalet besökare har ökat från 30 000 till 34 000 under samma period (besökssiffrorna för 2019 är i skrivande stund inte klara men de är troligen högre än 2018) men trots detta är bemanningen på samma nivå som 2014.
Det säger sig självt att fler patienter skapar längre köer om inte resurser och bemanningen ökat i motsvarande grad. Bakom mycket av våldet och hoten ligger frustration hos patienter och anhöriga med de långa väntetiderna. Vilket tyvärr har gått ut över personalen. Att arbetsbelastningen ökat beror inte enbart på fler vårdsökande utan även på bristen på vårdplatser och en brist på sjuksköterskor, därför stannar patienterna allt längre tid på akuten. Inte sällan är alkohol iblandat i de situationer som blir hotfulla.
För att komma tillrätta med problem på akuten i Växjö måste mer resurser tillföras så att väntetiderna minskas. Regionen planerar som bekant att bygga ett nytt dyrt sjukhus och det finns en risk att regionpolitikerna håller i pengapåsen för att backa upp det kommande storbygget, det vore i så fall ohållbart. Planerna på ett nytt sjukhus har tagits fram mycket snabbt och man låste sig tidigt vid platsen för det nya sjukhuset, i Räppe på en gammal kontraminerad industritomt. Kostnaderna för sanering av denna tomt är ännu inte utredd varför ytterligare hål i regionens budget kan uppkomma.
I den akuta situationen på akutmottagningen i Växjö behöver personalens arbetsmiljö tryggas genom att begränsa t.ex. anhörigas tillträde till akuten; åtgärden som nu införts att det primärt är en anhörig som får följa med och bistå den vårdsökande är en rimlig åtgärd i nuet, likaså att det finns vakter på fler tider än helgnätter är rimligt. Ingen ska behöva utsättas för våld och hot på sin arbetsplats. Men dessa insatser är akutåtgärder som måste tas till för att komma tillrätta med problem skapade av snåla och oförståndiga politiker som inte förstår att man inte kan spara på vården. Akutvård ska vara just akutvård, inte väntevård. Vi i Kommunistiska Partiet säger: befria vården från marknadstänkandet, låt behoven styra istället för budgeten!