Manifestationen mot rasism i Växjö drog mycket folk. Arrangörerna (= sossarna) anger att 900 tågade och polisen anger deltagandet till 500 – 1000 personer. Växjö har stolta traditioner av anti-rasism och anti-nazism. Det är inte för inte som Växjö kallas de 100 nationaliteternas stad och det är ingen tillfällighet att en av de mest kända bilderna på kamp och folkligt motstånd mot nazism är tagen i Växjö (1985, den gamla damen som slår handväskan i huvudet på en nynazist).

Det är glädjande att se att så många Växjöbor tar tillfället i akt och går ut för att visa vad man tycker, speciellt en så kylslagen söndagseftermiddag som denna. I vårt förra inlägg skrev vi om bakgrunden där initiativet kommer från S-kvinnorna och där alla partier inklusive SD bjudits in som arrangörer; alla utom vi i Kommunistiska partiet. Vilket vi och många med oss tycker är ytterst märkligt.

Manifestationen fick tyvärr ytterligare märkligheter. När demonstrationståget skulle avgå kom arrangörerna fram till oss och förbjöd oss att ha med vår banderoll med texten ”stoppa rasismen” i tåget. Anledningen var att ”den röda färgen är för provocerande”! Sossarna tar alltså initiativ till en manifestation mot rasism och för mångfald och sedan förbjuder de deltagare att ha med banderoller med detta budskap på; och detta i mångfaldens namn!

Vi ser inte detta som annat än enfald! Hur kan färgen röd vara provocerande? Banderollen var i rött tyg med vit text på och den enda texten som fanns var ”stoppa rasismen”. Inget annat, ingen annan text, inga partimärken. Hade banderollen förbjudits om tyget varit blått?
Vi kan konstatera att plakat med röd text på fick vara med i tåget. Vi kan konstatera att personer i röda kläder fick gå med i tåget. Vi kan konstaterat att röda socialdemokratiska jackor med stora vita partiemblem på fick gå med i tåget. Och vi kan konstatera att en röd banderoll inte fick gå med i tåget. Varför? Jo antagligen för att den bars fram av två kommunister (två pensionärer, tillika kvinnor). I sitt avståndstagande och förakt mot oss kommunister tar sossarna till vilka medel som helst för att bespotta oss. Vi vet inte vilka ord vi ska använda för att beskriva detta, men löjeväckande, bedrövligt och patetiskt ligger nära till hands.
Det ska även tilläggas att banderollen i förväg hade godkänts av den S-kvinna som tagit initiativ till hela arrangemanget.

Här syns vår banderoll strax innan den tvingades bort

Det är tråkigt att behöva skriva om inskränkningar och avgränsningar kring ett arrangemang som ska handla om mångfald och det som förenar. Frågan om rasismen är viktig och något som kan förena personer från vitt skilda politiska läger. Denna möjlighet måste värnas och tas tillvara. Rasismen är ett utbrett samhällsfenomen och den måste bekämpas. Rasismen är politiskt orsakad och den måste bekämpas politiskt. Det är således fel av sossarna att försöka göra arrangemangen mot rasism så opolitiska som möjligt; ja kan man göra det mer opolitiskt än att förbjuda en färg för att den anses för provocerande? Man kan undra vilken färg sossarna själva anser symboliserar deras parti och hur den uppfattas av andra?

Kampen mot rasismen kräver att man för upp dess orsaker till ytan och resonerar om dem samt diskuterar hur man anser att den ska bekämpas.
Vi i Kommunistiska partiet anser att rasistiska organisationer skall förbjudas, i enligt med den FN-konvention som kräver detta och som Sverige har skrivit under men inte följer. Vi anser att grunden för rasismen är klassamhället och de stora klassklyftorna. När invandrare skuffas undan som andra klassens medborgare och inte bereds plats på den svenska arbetsmarknaden pekas de ut som annorlunda, som snyltare och t.o.m. som våldtäktsmän. När högern propagerar för lägre löner och marknadshyror cementerar man det segregerade samhället och skapar därmed grogrunden för rasism och främlingsfientlighet. Om samhället tar ansvar för och garanterar folkets behov av arbete, bostad, service och trygghet kommer rädslan och osäkerheten hos människor om människor att försvinna. Då skapas större möjligheter till integration och till de nödvändiga kulturmöten som i dagens Sverige i stort lyser med sin frånvaro. Då visar vi att vi aktivt arbetar mot segregationen och då visar vi vad verklig solidaritet innebär.
Detta är vår väg fram. Men vilken är sossarnas väg fram? Vilken är borgarnas väg fram? Vi vet inte, för vi får inte reda på det när kampen mot rasismen ska slätas ut, avpolitiseras och gömmas bakom ett färglöst ställningstagande.

Lördagens manifestation mot rasism visade att vi är många som är beredda att aktivt göra något mot rasismen. Lördagens manifestation avslutades på ett mycket bra sätt, skådespelaren Edvin Bredefeldt manade till kamp mot rasismen och mot SD och avslutade med att på scen göra en Röd Front-hälsning. Det var väl provocerande om något, eller vad säger sossarna?