Idag är det ett år sedan vi hade vår valdag och det är på sin plats att göra en liten summering av vad som hänt det senaste året. Här handlar det inte om något heltäckande bokslut utan snarare att peka på några viktiga politiska strömningar som valresultatet förra året banade vägen för.
Sverigedemokraternas intåg i riksdagen markerade ett nytt och sorgligt inslag i svensk politik. Med ett öppet främlingsfientligt och i stora drag rasistiskt parti i den högsta folkvalda församlingen var risken stor att Sverige skulle få en liknande utveckling som Danmark där de rasistiska krafterna dikterar en stor del av dagordningen. Och denna process har nu tyvärr startat i vårt land. Borgarna i riksdagen får i nästan alla frågor stöd av SD. Den som trodde att SD skulle föra en vågmästarpolitik bedrog sig kraftigt. SD är och förblir ett öppet högerparti som förutom att vara invandrarfientligt är arbetarfientligt.
Sedan förra årets val har högervridningen inom politiken fortsatt. Miljöpartiet är idag för EU och man har nu lämnat samarbetet med S och V för att alltmer sluta upp bakom högerregeringens politik. Därför är det en naturligt följd att Mp i helgen aviserade att man i stort stödjer borgarregeringens nya budget. Mp:s kraftiga högersväng visas också i deras öppna stöd till NATO:s bombinsatser i Libyen.
Kriget i Libyen har även fått sitt oreserverade stöd av Vänsterpartiet, som under våren 2011 blev en del i den nya ”bombvänstern” som sluter upp bakom imperialismens intressen. Vänsterpartiets högersväng syns även på EU-politikens område där deras programkommission föreslagit att kravet ”Sverige ut ur EU” ska styrkas från V:s partiprogram på deras kongress i januari.
Trots en förödande kärnkraftskatastrof i Japan har sossarna agerat för mer kärnkraft och valet av ny ledare i form av kärnkraftsanhängaren Håkan Juholt borgar för en uppslutningen bakom regeringens strävan efter utökad kärnkraft i vårt land. Detta samtidigt som vårt grannland Tyskland drog helt andra slutsatser efter Fukoshima och beslutade att den tyska kärnkraften ska avvecklas.
Högervridningen av samhället fortgår genom fler klassorättvisa skattereformer, allt från fler jobbskatteavdrag till nya skattereduktioner, nu senast i form av ett krogavdrag så överklassen ska kunna äta billigare på krogen på skattebetalarnas bekostnad.
Massarbetslösheten består och inga förslag kommer för att råda bot på situationen, vare sig från borgarna eller från den s.k. oppositionen. Pengar finns i samhället men i högerns Sverige ska de inte användas utan läggas på hög. Se bara på Växjö kommun där kommunkistan innehåller mer än en halv miljard och borgarna med Bo Frank i spetsen vägrar använda dem med motivet att de ”ska sparas till sämre tider”. Vad har vi nu om inte sämre tider? Tiderna är ju t.o.m. så dåliga att sossarna och borgarna numer öppet tvingats erkänna att det är tur att Sverige inte är med i EMU. Folket hade rätt i folkomröstningen 2003 och politikerna hade fel, inkl Vänsterpartiets Lennart Wärmby som kampanjade för ett ”Ja till EMU”.
Vi för vår del kan bara upprepa den paroll vi gick till val på för ett år sedan – Växjö behöver ett oppositionsparti. Detta gäller för övrigt i hela landet. Vi är en röd röst i en blå tid och vi behövs mer än någonsin. Tag dig an denna utmaning och kom med som medlem i Kommunistiska partiet så kan vi tillsammans bryta den negativa samhällsutvecklingen!
