Just nu pågår satsningen ”Växjölöftet” och jobbveckan i vår kommun. Gymnasieeleverna har haft föreläsningar på såväl skolorna som i konserthuset och i Tipshallen får de under lektionstid gå på en jobbmässa. Arbetsförmedlingen, Linnéuniversitetet, Länsstyrelsen och Växjö kommun har ingått detta samarbete med ”målsättningen full sysselsättning och fokus på matchning och kompetensförsörjning”. Full sysselsättning är det många år sedan vi hörde andra aktörer än vi i Kommunistiska Partiet tala om därför läser vi om detta projekt med stort och hoppfullt intresse. Sedan EU-anpassningen i början av 1990-talet har vi haft massarbetslöshet i vårt land och så även i Växjö kommun. Att kommunen nu efter närmare 30 år initierat ett arbete för full sysselsättning är senkommet men vällovligt. Men när man tittar på detta löfte för full sysselsättning finner vi att det inte är ett löfte om jobb till de unga  utan en målsättning. Ett förment ”löfte” utan förpliktelser eller sanktioner om man misslyckas att uppnå det man påstår sig lova kommunens ungdomar, vad är det egentligen värt?

Bakom initiativet med Växjölöftet ligger det moderata kommunalrådet Oliver Rosengren, som lyckats skriva med en hel del ord och begrepp, men kan någon ta projektet på allvar när metoden för att uppnå fyll sysselsättning är: ”Krav på motprestation för bidrag”, ”positiv förväntan om arbetsförmåga”, ”Förbättrad matchning”, ” större verktygslåda” och ”modern vuxenutbildning”? Oliver Rosengren måste onekligen anses toppa floskelligan, men samtidigt sticker hans arbetarfientliga syn fram när skriver att det handlar om ”sänkta trösklar till jobb” och vet alltför väl vilken politik det innebär när en borgare uttalar de orden.

Vid årsskiftet hade Växjö kommun 629 heltidsarbetslösa ungdomar under 25 år. Hela arbetslösheten i kommunen var 3672 personer fördelat på 1647 öppet arbetslösa och 2025 satta i olika åtgärder. Till dessa siffror kommer alla deltidsarbetslösa, de som i brist på arbete satt sig på skolbänken samt alla de som givit upp förhoppningen att få ett jobb och därför inte syns i statistiken.

Om Växjö kommun tillsammans med sina samarbetspartners hade menat allvar med sin vision om full sysselsättning hade de som en av de punkter de skulle arbeta med satt upp att Sverige ska lämna EU. Sveriges medlemskap i EU förhindrar nämligen att vi kan bedriva en politik för full sysselsättning. EU har i sina statuter inskrivet att medlemsländerna måste bekämpa inflation före man bekämpar arbetslöshet. Inflationsbekämpning är huvudmålet som alla politiker och de politiska besluten har att följa, enligt EU:s grundlag. Därför hör vi ständigt Riksbankens prat om styrräntan kontra inflationsmålet, därför hör vi ständigt att det måste finnas ett överskottsmål i budgeten och därför hör vi ständigt pratet om att man måste hålla sig inom budgettaket och inte överstiga utgiftstaket. Den politiker som vill satsa pengar på att bekämpa arbetslösheten kommer äventyra såväl budgetslaveriet som överskottsmålet och då bryter de mot marknadens lagar. Ty sådan är kapitalismen.

Om Växjö kommun menade allvar med att bedriva en politik för full sysselsättning skulle man driva och initiera följande program:

• Sex timmars arbetsdag inom den kommunala verksamheten – en bra början är att införa det inom vården på de arbetsplatser med högst sjuktal.
• Rätt till sammanhållen heltid inom kommunens verksamhetsområden.
• Möjliggöra en sänkt pensionsålder, att kommuninvånare kan gå i pension vid 60 år.
• Införa krav på svenskt kollektivavtal kommunens inköps- och upphandlingspolicy.
• Förbud mot bemanningsföretag och ett totalstopp för inhyrd personal.
• Satsa på gemensam vård och omsorg – det behövs fler händer i vården.
• Höja sjuka och arbetslösas ersättning till 90 procent.
• Och givetvis att Sverige ska lämna EU, vilket skulle göra att medlemsavgiften som varje år skickas till Bryssel skulle kunna gå som statsbidrag till Växjö kommun i stället. För i år skulle de innebära 354 miljoner kronor extra till kommunens kassa, att kunna satsa på att bekämpa arbetslösheten och genomföra reformer. (varje svensk betalar i år 3906 kronor till Bryssel.)