Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Stormens katastrofala följder

Publicerad i Proletären nr 3 – 2005

Stormen har vållat svårast skador i ett bälte från södra Halland över Ljungby och Värnamo till Växjö. Enorma ekonomiska värden har gått förlorade. Skulle virket som ligger i skogarna packas tre meter högt och tre meter brett skulle den raden sträcka sig från Kiruna till Milano – och tillbaka igen.

Med nuvarande resurser beräknas det ta två år att hand om det stormfällda virket.

På måndagen var fortfarande 40000 hushåll utan ström och 21000 hushåll utan fast telefoni i södra Sverige. På många platser har dessutom mobilnätet varit utslaget. Elbolaget Sydkraft meddelar att det kan dröja upp till fyra veckor innan ström kan levereras till delar av landsbygden. 330 mil ledningar i Kronobergs län måste byggas upp igen. I slutet av veckan beräknas 12 000 abonnenter fortfarande sakna ström.

Familjen Hamilton Evaldsson tillhör en av dessa drabbade abonnenter. De bor i det mest stormdrabbade området i byn Malmaryd i södra delen av Ljungby kommun i Kronobergs län.

På uppfarten möts vi av ett brummande dieselelverk och köket är fullriggat med sladdar.

Elverket gör att man kan elda i pannan, att man får ljus och att man kan följa rapportering på radio och TV. Vatten får man fortfarande hämta. Maten tillagas på triangakök och består av pasta i olika variationer.

Maj, som arbetar som förskollärare, har precis avslutat disken. En process som tar en och en halv timme.
– Allt tar så mycket längre tid nu. Man förstår hur man hade det innan strömmen kom. Man hinner laga mat, diska och tvätta sen är det mörkt. Dygnsrytmen har också förändrats.

Det är en serie praktiska problem som upptar vardagen för folket på landsbygden.
Värme, vatten och mat måste ordnas. Tvätt och hygienbehov måste tillgodoses. Vägar måste röjas. Grannar och vårdberoende människor ses till. Barnen komma till skolan i brist på skolskjutsar etc.

– Det största problemet för oss är vattnet. Att inte kunna tvätta och duscha. Man oroar sig för hygienen. Som tur är har vi goda grannar och vänner som ställt upp. Det är visserligen bra att kommunen erbjudit dusch och tvättplatser men eftersom antalet drabbade är så stort räcker det inte till. Det är de sociala nätverken vi har varit beroende av.

Även tätorter har drabbats av vattenproblem då pumpstationer varit strömlösa.

I Skruv i Lessebo kommun var dessutom reningsverket strömlöst vilket resulterade i att avloppsvatten orenat rann ut i sjön.

De vardagliga behov som uppkommit har alltså till största delen tillgodsetts genom grannsamverkan. Man har lånat elverk, hämtat vatten, fryst in mat hos varandra och hos vänner i tätorten. Alla vägar i bygden har röjts av frivilliga krafter och framkomligheten är nu god.

Eftersom förskolan Maj jobbar på finns på landsbygden och följaktligen varit strömlös har förskolan inhysts i en annan skola i Ljungby tätort tills vidare. För att hjälpa barnfamiljer erbjuder man bla barnen att duscha på skolan. Barnen tar annars det hela med ro och ser det som ett spännande äventyr.

Även om många har fullt upp med att klara av vardagens bestyr finns det människor som haft tid att reflektera över bristerna hos samhällets funktioner. Skogsägare Kjell Johansson från Ljuder i östra Kronobergs län uttrycker en irritation över storstadsmentaliteten i rapporteringen i riksmedia och i informationen från företag och myndigheter. I vissa fall har man hänvisat till websidor trots att ström inte funnits. Han är även upprörd över prioriteringen av bredband över den basala infrastrukturen i form av el, vatten och telefon.

Skogsägare hårt drabbade
Maj Hamilton betraktar sig själv och sin familj som lyckligt lottade. De äger ingen skog och de var väl förberedda genom ett införskaffat elverk. Hon har dock medlidande med de många drabbade skogsägare som Proletärens utsände också varit i kontakt med. Vissa har förlorat så mycket som 80% av skogen. De som drabbats hårdast är de som haft mycket skog som skall slutavverkas och de som skulle använt inkomsterna från skogen till att betala av lånen på fastigheten.

I stormens spår döljer sig också många personliga tragedier när generationers arbete ligger ödelagt. Omkring 60% av de drabbade skogsägarna saknar dessutom försäkring mot stormskador. Till detta skall läggas prisfall på virket, en ökad andel mindre värderad skog pga förmodade insektsangrepp, sprickbildningar i virket och svårigheter att kapa stockarna i rätt längder för sågverken. Ökade avverkningskostnader medför slutligen att det för den enskilde knappt är värt att forsla ut virket ur skogen, något man enligt lagen dock är tvungen till. Vissa bolag har talat om ett "garantipris" för att minska rädslan för prisdumpning men detta kommer att sättas betydligt under gängse pris.

Bedömare räknar med att upp mot 50 dödsfall kommer att krävas då oförsäkrade skogsbönder av ekonomiskt tvång kommer att röja och kapa skog manuellt.

Dödsfall har redan förekommit när gamla isolerade människor frusit ihjäl. Linjemontörer och röjningsarbetare har också fått sätta livet till.

Stormen drabbar även skogsägare i norrland som varslats om avverkningsstopp. Timmer kommer att köras norrut eftersom sydsvensk skogsindustri inte har kapacitet för att bearbeta virket. Industrin talar också om importstopp av virke. Av regeringen kräver skogsindustrin lagändringar i form av ökade möjligheter för lagring och besprutning av virke samt transportstöd för företag i norra Sverige. Några klara besked från regeringen har inte getts.

Bristande samordning och planering
Ett stort problem för folket på landsbygden har enligt Maj varit att länstrafiken vägrat sätta skolskjutsarna i trafik.
– Det är nog den största kritiken jag har. Man hänvisar till lutande träd på vägarna, men sådana finns det ju alltid på landsbygden, då skulle man ju aldrig få skolskjuts. Detta innebär att vissa barn tvingas stanna hemma och då givetvis även deras arbetande föräldrar. Eftersom barnen har skolplikt är detta motsägelsefullt.

Detta har även tvingat föräldrar att lämna och hämta barnen när det passat deras arbetstider, något som inverkat menligt på skolarbetet. Hon ställer sig också frågande till det höga arbetstempot i skolan när barnen från landsbygden i många fall enbart kan läsa i stearinljus.

Skogsarbetare Hans Johansson från Ljungby vittnar även om en bristande samordning och planering av hjälpinsatser och röjningsarbete. Trots att han erbjudit sina tjänster till elbolag och myndigheter har han blivit nekad med motivering att man ej vet var arbetet skall sättas in. Ett stort problem är också bristen på bandvagnar, vilket i den sura marken är den enda möjligheten att komma långt ut i markerna. Värnpliktsarméns nedmontering och rädslan för att dra över budget gör att regementen drar sig för att hjälpa till. Det tog minst tre dagar innan delar av hemvärn och militär kom på plats. Rädslan för att ej få statsbidrag för ökade kostnader bidrog även på vissa håll till att privata vägföreningar tvekade att röja vägarna från nedfallen skog. Även privata skogsägare vägrade i vissa fall att kapa träd eftersom man då inte skulle få ut optimalt med pengar för stocken.

Den samordning som fungerat bäst är enligt Maj den som skötts av vanligt folk på dagis och servicehus. Servicehusen fick tidigt reservaggregat och det var hit gamla människor från landsbygden slussades.
– Förskolor och dagis har fungerat som informella sambandscentraler där man utbytt information och kontrollerat att folk inte saknas.

Dyra tider för industrin

Industrierna i de större tätorterna klarade sig relativt väl. Det är de stora processindustrierna på landsbygden som tog mest skada.

Stormens verkningar slog ut all industri i tre av fyra tätorter i Lessebo kommun i Kronobergs län. Enbart på Lessebo pappersbruk och Kosta glasbruk berördes 550 anställda. Detta resulterade i att vissa tryckerier också slogs ut i brist på papper.

Kommunens två största privata arbetsplatser var således utslagna. Det var först efter fyra dagar på tisdag eftermiddag som strömmen kom tillbaka. Det tog dock ytterligare ett dygn för att återuppta produktionen.

Även det största företaget i Växjö Kommun, dumpertillverkaren Volvo Articulated Haulers i Braås, var tvungna att skicka hem montörer och svetsare under måndagen.

Tom Carlsson



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!