Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Kubas demokratiska system

Refuserad av Smålandsposten, inskickad oktober 2004

I de senaste veckorna har en infekterad debatt rasat om Vänsterpartiet och som slagträ i denna debatt har Kuba använts. Man påstår att Kuba skulle vara en diktatur, och här sluter Vänsterpartiet upp bakom den samlande borgerligheten i sitt fördömande av Kuba som en ”diktatur”. Men på vilket sätt är Kuba en diktatur? Man påstår att Fidel Castro är en diktator trots att han är folkvald. Fidel Castro är nominerad och vald till det kubanska parlamentet i en valkrets i Havanna.

På Kuba kan man bara rösta på ett parti hävdar vissa. Det är felaktigt! På Kuba kan man inte rösta på något parti, man kan bara rösta på enskilda personer. Kubanerna har själva utformat sin författning efter år av diskussioner ute bland vanligt folk. 1992 års revision av den kubanska grundlagen slog fast att man ska ha ett personvalssystem där politiska partier inte får kandidera. I stället röstar kubanerna på kandidater som de själva varit med om att nominera och utse. Kandidater som de som regel känner eller känner till eftersom valkretsarna är mycket små. En stor skillnad mot Sverige och andra s.k. demokratier är att på Kuba är de förtroendevalda direkt avsättbara av folket i fall de missköter sig. Ett mycket sympatiskt inslag i en demokrati!

På Kuba har man val till kommunförsamlingarna med 2,5 års mellanrum och till nationalförsamlingen hålls val vart 5:e år. Valen på Kuba är allmänna och hemliga och rösträttsåldern är 16 år. I den kubanska nationalförsamlingen återfinns flera s.k. oppositionella. Hur kommer detta sig om nu Kuba är en så hemsk diktatur? Kubanerna har dessutom lyckas förankra den demokratiska processen på ett helt annat sätt bland vanligt folk än vad vi har lyckats med i Sverige. På Kuba deltar ca 95% i valen att jämföra med ca 80% i Sverige eller ca 50% i USA. Kubanerna känner sig helt enkelt mer delaktiga i den demokratiska processen.

Borgerlig media gör gärna ett stort nummer att ”oppositionella” är förföljda på Kuba. Här hänvisar man främst till det s.k. Varelaprojektet som lämnat in en namninsamling med 11000 namn med krav på förändringar i det kubanska grundlagen. Men man skriver inget om att namninsamlingen skett helt öppet och att de som vill har kunnat skriva på den. Inte heller nämner media de över 8 miljoner personer som samtidigt i en folkomröstning röstade för att behålla det kubanska samhällssystemet såsom det är beskrivet i grundlagen. 11000 namn är en stor sak i borgerlig media, men 8 miljoner är inget att bry sig om eftersom det inte stödjer den borgerliga bilden av Kuba som en diktatur.

I detta sammanhang måste man även nämna den namninsamling som Folkrörelsen Nej till EU bedrivit i vårt land med kravet på en ny folkomröstning om Sveriges medlemskap i EU. Denna namninsamling har skrivits under av 500 000 svenskar, men hur har denna namninsamling bemötts av politiker och media i Sverige? Jo med total tystnad och förakt för de vanliga människor som anser att utvecklingen i Sverige går åt fel håll. Namninsamlingar på Kuba är tydligen ett tecken på diktatur, men namninsamlingar i Sverige ska man inte låtsas om.

I den vulgariserade debatten om Kuba har man anklagat landet för att förbjuda Internet. Man har anklagat landet för att förbjuda barnböcker såsom Pippi Långstrump och Harry Potter. Dessa påståenden, som oftast kommer från liberalt håll, har visat sig helt lögnaktiga. Men i smutskastningen av Kuba och socialismen är inga som helst medel förbjudna. Kuba är ett exempel som visar att även ett litet fattigt u-land kan göra stora sociala framsteg. På Kuba genomför man just nu en skolreform för att se till att inga skolklasser har fler än 20 elever. På Kuba är all sjukvård och utbildning gratis och man är det u-land med lägst spädbarnsdödlighet i världen. Man har till och med lägre spädbarnsdödlighet än USA.

Det kubanska folket har visat att det finns ett alternativ till den råa kapitalismen, man har visat att man kan organisera ett samhälle utan marknadens diktatur, ett samhälle där solidaritet, jämlikhet och rättvis fördelning står i centrum. Därför är det viktigt för varje person som kallar sig demokrat att sluta upp bakom Kubas rätt till självbestämmande. Och den som är intresserad av samhällsfrågor borde studera Kuba och deras exempel, en lämplig startpunkt i dessa studier är att läsa den kubanska konstitutionen!

Jan-Åke Karlsson
Kommunistiska Partiet – KPML(r) i Växjö



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!