Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Utbildning – en mänsklig rättighet

Publicerad i Proletären nr. 14/2009

År 2007 delades det ut 84 miljoner kronor till aktieägare av svenska skolor. Pengarna som dessa så kallade friskolor tjänade kom från den kommunala skolpengen. Skolpengarna är avsedda för eleverna i dessa skolor, men genom att leva inom ett eget regelverk utan offentlig insyn kan man lägga beslag på elevernas resurser för egen vinnings skull. Vi skattebetalare bidrar således genom vår kommunalskatt till att några giriga kapitalister tillåts sko sig på barn och ungdomars grundläggande rätt till utbildning.

Denna rättighet slås även fast i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (i artikel nr 26). Ni vet den där deklarationen som världens mäktiga länder ofta använder sig för att demonisera sina motståndare och då verkar deklarationen inte innehålla 30 artiklar utan endast två; deklarationen om kapitalismens bevarande (artikel nr 17) och deklarationen om representativ demokrati (artikel nr 21). Man kan fråga sig om det verkligen är förenligt med de mänskliga rättigheterna att ha det system för skolväsendet som vi har i Sverige; att man ska tillåtas göra profit på denna grundläggande mänskliga rättighet. Till och med majoren Björklund har i riksdagen rått andra länder att inte kopiera det svenska systemet. Detta sagt på en direkt fråga om aktieutdelningen i friskolorna.

Vad ligger egentligen bakom de 84 miljoner som delades ut 2007? Detta är ytterst svårt att svara på eftersom dessa privata skolor inte lever under samma regelverk som den kommunala skolan. Man kan gömma sig bakom bolagslagar och kringgår på så sätt offentlighetsprincipen. En granskning i dessa slutna rum skulle säkert visa att vinsten kommer av att elever i friskolor får en lägre undervisningstid än den som ska vara garanterad. För gymnasiets teoretiska program innebär det att alla elever ska ha minst 2180 timmars garanterad undervisning under sina tre år, övriga program ska ha minst 2430 timmar. De flesta kommunala skolor ligger på dessa miniminivåer, men jag vågar slå vad om att många friskolor inte kommer i närheten av dessa lagstadgade undervisningstimmar och då är det inte konstigt att man sparar pengar. Eller snarare tjänar pengar för det är det allt handlar om för dem som startar en friskola.

Glöm myten om att en friskola drivs av några idealister inom lärarkåren. 64% av alla friskolor drivs som aktiebolag och denna ägandeform ökar starkt. En granskning av friskolorna skulle visa att många av dem tolkar betygskriterierna mycket liberalt och därmed får eleverna höga betyg. Något som givetvis ser bra ut när man marknadsför sig och raggar nya elever.

I min hemkommun Växjö finns det tre kommunala och åtta friskolor på gymnasiet. En av dessa är Växjö Fria, som år 2007 gick med en vinst på 7 miljoner kr och av dessa delades 1,7 miljoner ut i utdelning till de två ägarna. Detta på en enda skola med knappt 500 elever! För två år sedan gick sju elever ut med högsta betyg i alla ämnen, dvs 20,0, på den skolan. Det var samma antal som på min skola, fast där släppte vi ut över tre gånger så många studenter. Ingen ska inbilla mig att skolorna har en likvärdig bedömning av elevernas resultat och kunskapsnivå.

Man kan också undra över den ideologiska indoktrinering skolan ger uttryck för. I en debattartikel i lokaltidningen i veckan gav två av Växjö Frias elever uttryck för sin syn på den kommunala skolan med orden att om Växjö Fria inte fanns skulle de ”tvingas gå i någon av de traditionella kommunala skolorna och fått en utbildning utan vare sig nytänkande eller andra framtidsmöjligheter.” Jag skulle vilja hävda att det ”entreprenörskap” som ligger bakom Växjö Fria inte alls står för nytänkande utan det är enbart ett uttryck för samma gamla kapitalistiska egenintresse. Ett intresse i profit och inte i elever eller i pedagogik. Och tala om att skapa en vi och dem känsla när man ser alla de som går i den kommunala skolan som personer utan framtidsmöjligheter.

För min del kan jag bara konstatera en sak. Rätten till utbildning är en mänsklig rättighet. Denna rättighet måste vara lika för alla och inom detta synsätt finns det inte utrymme för några friskolor!

Jan-Åke Karlsson, gymnasielärare



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!