Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val Insändare Arkivet        Blogg        English

Haveri för Växjös skolpolitik

Publicerad i Smålandsposten 21126

Det är med stor frustration man tar del av såväl majoritetens som oppositionens beskrivning av skolan i Växjö. På tio år har Växjö ­tappat 167 platser på Lärarförbundet skolrankning. Växjö kommun återfinns nu på en föga smickrande 207:e plats bland Sveriges 290 kommuner.

De blågröna rycker på axlarna åt detta och hävdar att det nu vänder och går åt rätt håll. Ja, det kan ju knappast gå mer åt andra hållet, där sistaplatsen snart hägrar. Vänsterpartiet verkar inte heller ha förstått allvaret utan för fram kosmetiska förslag om ökad socioekonomisk ersättning och ökad bemanning på två fritidsgårdar. Men vi som arbetar inom skolan vet att problemen är djupare än så.

När nuvarande läroplan skulle införas 2011 ställde undertecknad frågor till kommunfullmäktige på allmänhetens frågestund om vilka extra medel Växjö kommun skulle anslå för att implementera de nya läroplanerna Lgr11 för grundskolan och Gy11 för gymnasieskolan. Svaret var att inga extra medel alls skulle anslås, om detta var samtliga partier överens. Då 2011 var Växjös rankingplats 40, sedan föll vi kraftigt. Raset för Växjös skolranking sammanfaller med den nya läroplanens införande.

Den katastrofala situationen för kommunens skolor kan sammanfattas med tre huvudproblem. För det första handlar det om bristande resurser. Klasserna är för stora. ­Speciallärare, stödpersonal och elevhälsa är rejält eftersatt. Växjö kommun behöver helt enkelt satsa på fler vuxna i skolan. Växjös ökande befolkning ställer krav på fler skolplatser men här har Växjö kommun vägrat bygga ut­ifrån behoven. Kommunen har till exempel inte byggt en ny gymnasieskola på 50 år och flera skolor är i stort behov av renovering. Att personal och elever på Furutåskolan ska tvingas vara i utdömda ­lokaler de kommande fyra åren är skandalöst. Att det år efter år bedrivs undervisning i olika tillfälliga baracker är bedrövligt.

För det andra har kommunen en övertro till digitala verktyg. Få har väl missat det nya usla frånvarosystemet Saits som varken är färdigutvecklat eller fungerar. Vi lärare sitter och klickar planlöst i ett system vi inte förstår. Samtidigt bedriver vi myndighetsutövning och ska rapportera frånvaro vidare, vilket nu inte görs på ett rättssäkert sätt. Men de digitala underkurerna har under lång tid varit förrådande från kommunhuset. Olika lärplattformar skapar envägskommunikation med eleverna som återfinns allt längre från lärarna, som tvingas lägga en alltför stor del av arbetstiden på administrativt arbete. Stress och bristande förståelse för helheten är några följder. Återkommande byten av digitala system i kommunen präglar även lärarnas vardag. För att inte tala om förbudet mot lokala webbsidor.

För det tredje styrs skolpolitiken av ideologiska skygglappar. Ett ökande elevantal hanteras genom att uppmana till nya friskoleetableringar. Något som kommer segregera skolorna och dränera den kommunala skolan på ännu mer resurser. De vinstdrivande skolkoncernerna har ett mindre ­resurskrävande elevunderlag, större klasser, lägre lärartäthet, lägre lärarlöner och sämre utbildade lärare.

När en elev börjar i en friskola försämras förutsättningarna för den kommunala skolan flera gånger om. Lokaler, löner och uppdrag finns kvar, men budgeten minskar. Värnar man alla elevers likvärdiga rätt till kunskap skulle en kommunal vetorätt mot nya friskole­etableringar införas.Gör om gör rätt, skriver vänsterpartisterna i sin debattartikel. Jag kan bara hålla med, men vet verkligen Växjös skolpolitiker vad det rätta är?

Jan-Åke Karlsson,
gymnasielärare
Kommunistiska partiet, Växjö



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!