Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Stolt folkbibliotekarie!

Publicerad i Proletären nr 16 – 2021

I år har jag arbetat 25 år som bibliotekarie i Alvesta kommun. Jag har jobbat på skolbibliotek, huvudbibliotek, bokbuss och sedan 2001 är jag på ett integrerat folk- och skolbibliotek. Där trivs jag allra bäst.

Vi finns där för både skola och allmänhet, samtidigt, hela 38 timmar/veckan. Det är fullt ös hela tiden och visst uppstår det konflikter ibland när skolans behov krockar med allmänhetens, men det positiva i dessa möten mellan generationer uppväger det mesta. Samhället är i min mening alldeles för ålderssegregerat. Många äldre tycker det är trevligt att se barn och ungdomar på biblioteket. Samtidigt lär eleverna sig att biblioteket är en del av samhället, en allmän plats som inte bara tillhör skolan.

Men sedan en tid tillbaka är det mesta annorlunda, vi lever i en pandemi och vi måste på alla vis bekämpa smittspridningen. Nu har vi olika öppettider för skola och allmänhet. Vi har take away-lån vilket innebär att vi plockar ihop böcker efter låntagarnas önskemål som vi sedan delar ut i färdiga kassar. Böcker betyder mycket i dessa tider och många läser ännu mer nu när all annan kulturverksamhet är stängd eller framflyttad. Biblioteket som mötesplats är nog det som både vi och våra besökare saknar allra mest. Vårt bibliotek har alltid satsat mycket på författarbesök, teaterföreställningar och framförallt musikevenemang.

Den sista konserten vi hade innan pandemin bröt ut var med Ola Magnell och Jonatan Stenson. Ola var ute på en lång turné runt om i landet, mest större spelställen som konserthus och liknande, samt biblioteket i Vislanda. Det var knökfullt i biblioteket och det blev en fantastisk konsert. När Ola Magnell några månader senare gick bort kom det in folk på biblioteket och beklagade hans bortgång samtidigt som de tackade för att de fick chans att uppleva honom live ”här i lilla Vislanda”.

Det är precis så här jag vill jobba, för och tillsammans med folk i alla åldrar på den lilla orten. När jag gick utbildningen i mitten av 90-talet skulle alla bli ”informationsmäklare” och jobba i det privata näringslivet, läkemedelsföretag och liknande. Det blev aldrig så mycket av den trenden. En enda kurskamrat fick en sådan tjänst, övriga blev vanliga bibliotekarier. Jag är glad att jag slapp bli informationsmäklare, bara namnet låter jättetöntigt, jag är och förblir stolt folkbibliotekarie.

Bibliotekarierollen diskuteras jämt och ständigt, vad är egentligen vårt uppdrag? Det senaste är att biblioteken bör ingå i totalförsvaret. Mitt fackförbund DIK, med Anna Troberg i spetsen, har drivit frågan sedan 2019 då förbundet gick med i Folk och försvar. DIK har också lyft frågan i samtal med kulturminister Amanda Lind och inrikesminister Mikael Damberg, samt regeringens utredare för en ny myndighet för psykologiskt försvar. Bibliotekariekåren verkar vara splittrad i denna fråga, kollegor som tillhör Vision har knappt hört talas om detta förslag. Själv är jag avvaktande skeptisk till förslaget, men har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker.

Ett annat, något lättare beslut, har jag faktiskt tagit. Efter 25 år i kommunens tjänst får jag tydligen välja på en guldklocka, ett guldhalsband eller en cykel. Det blir cykel. Jag bor på landet och saknar såväl körkort som bil – och dessutom älskar jag att cykla. Då känner jag mig fri och lycklig.

Susanna Eriksson
Bibliotekarie i Vislanda



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!