Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Tal av Jan-Åke Karlsson, KPML(r):s centralkommitté

OBS: det talade ordet gäller naturligtvis.

Kamrater

Det sägs att vi lever i en ny värld, en helt ny värld som öppnade upp sig efter terrordåden i USA 11 september förra året. En helt ny värld, stämmer det?

Givetvis inte. Vi lever i samma gamla vanliga värld som tidigare. Samma gamla världsordning och samma gamla kapitalistiska förtryck. Vad som däremot förändras är förhållandet mellan klasserna, förhållandet mellan de besuttna och de obesuttna, förhållandet mellan de rika och de fattiga. Vi ser det runt om i världen och vi ser det här i Sverige. Kapitalismens fula tryne har visat sig från sin allra värsta sida i vårt land ovanligt mycket den senaste tiden. Jag säger Bengtsfors, Katrineholm och Motala. Och jag säger Gislaved.

Det senaste året har det gått en våg av varsel och företagsnedläggningar över Sverige. Nedläggningar som ödelägger hela orter och som förstör generationer av kunskap. Detta utan att vare sig regering eller riksdag lyfter ett finger till stöd för de drabbade arbetarna eller till orten som sådan. Den svenska industripolitiken är ju en oändlig seglats på de fria marknadskrafternas ocean. En ocean där pengar och makt styr. En ocean där vanligt folk är inget värda och man får finna sig i beslut fattade långt borta.

Faktum är att nedläggning av däckfabriken i Gislaved är en uppvisning i kapitalismens sanna väsen. Ett väsen som handlar om planlöshet och anarki, ett väsen som handlar om profit och girighet. För hur ska man annars beskriva att man lägger ner samhällsnyttig och lönsam produktion i Gislaved? Man vill pressa lönekostnaderna sägs det. Det är fel – produktionen av vinterdäck ska flyttas från Gislaved till Tyskland, ett land som har 20% högre lönekostnader än Sverige. Man vill ha en lönsam drift i en storfabrik säger andra. Falskt säger vi – däckfabriken i Gislaved är en oerhört lönsam fabrik, lönsammast i Continentalkoncernen.

Nej, bakom beslutet att lägga ned däckfabriken i Gislaved döljer sig EU-bidrag, tysk nationalism och en kapitalistisk plundringspolitik där vinster, maskiner och det välrenommerade märket ”Gislaved Frost” stulits av de tyska kaptalisterna. Av hänsyn till tysk inrikespolitik väljer man att lägga ned den lönsamma däckfabriken i Sverige, ett land som inte direkt är känt för våldsamma och kraftiga arbetarprotester. Men det är något som går att ändra på. Jag säger till er här idag, att varhelst arbetstillfällen är hotade så slut er samman och agera kollektivt. Ta kamp för era jobb och ställ kapitalisterna mot väggen, ställ regeringen mot väggen.

För vad har regeringen och dess stödpartier i Vänsterpartiet och Miljöpartiet gjort till stöd för Gislaved, Bengtsfors eller Degerfors? Absolut ingenting. Björn Rosengren har inte lyft ett finger, denne förrädare har inte ens haft modet att åka till Gislaved och tala med de drabbade arbetarna. Och han ska vara näringsminister – det är skamligt.

I Gislaved tillverkas världens enda bildäck utan de giftiga och cancerframkallande HA-oljorna. De miljömärkta gislavedsdäcken försvinner nu helt från marknaden. Men Kjell Larsson har inte reagerat det minsta på detta eller rest ett enda krav på att de 15 000 ton olja som sprids ut via gummipartiklar till miljön i Sverige varje år ska vara utan cancerframkallande ämnen. Och han ska vara miljöminister – det är upprörande.

Om Continental inte vill fortsätta driva produktion i Gislaved måste regeringen gå in och garantera fortsatt drift. Göran Persson måste bedriva en aktiv svensk industripolitik och garantera jobben i Gislaved och på alla andra ställen där arbetstillfällen hotas. Hela regeringen måste agera för full sysselsättning och en levande svensk industri och inte bara till stöd för storkapitalet som när staten går in och hjälper Wallenberg att sälja sina JAS-plan utomlands. Men det vägrar regeringen med Göran Person i spetsen. Och han ska vara statsminister – det är ynkligt.

Den våg av industrinedläggningar som går genom Sverige kan och måste stoppas. Men det kräver en aktiv kamp av arbetarna och det kräver att en aktiv svensk regionalpolitik och en aktiv svensk industripolitik finns. Idag kanske mer än någonsin. Men det kan inte ske så länge Sverige är medlem i EU eller så länge svenska arbetares framtid ska bestämmas av tyska kapitalister och utländska aktieägare. Det blir i och för sig inte så mycket bättre om kapitalisterna är svenskar, men vi har dem då i alla fall inom räckhåll och kan visa dem vad ett kollektiv kan åstadkomma, tillsammans!

Nu är kapitalismen inte bara svinaktig i förhållande till jobben. Man visar även sitt öppna förakt för alla dem som dagligen och stundligen sliter ihop till alla vinster. Borgarklassen roffar åt sig allt mer rikedomar på alla andras bekostnad. Jag tänker främst på alla de fallskärmar och pensionsavtal som näringslivets s.k. toppar skaffat sig. Vi minns alla Percy Barneviks ofantliga pension på 930 miljoner kronor, nästan 1 miljard, utan motprestation, som arbetsfri inkomst, som överklassprivilegium. Barnevik själv försöker göra sin fallskärms konstruktion till huvudfråga, ivrigt understödd av diverse direktörer. Det är patetiskt. Huruvida direktörerna roffar åt sig på amerikansk eller europeiskt sätt spelar ingen roll. Det är rofferiet i sig som är det sjuka, det abnorma.

Kalla det pensionsavtal eller optionsavtal eller vad för avtal som helst ­ det finns ändå ingen rimlighet i att en avdankad direktör skall förses med fallskärm, med miljonersättningar för att göra ingenting. Rofferiet har idag sprängt alla gränser. För bara tio år sedan ansågs Per G Gyllenhammars fallskärm, som då värderades till 48 miljoner kronor, som närmast oslagbar. Några år senare roffade Percy Barnevik åt sig nästan 20 gånger mer. Gränserna förskjuts. Men de förskjuts inte av en tillfällighet. Gränserna förskjuts för att politiska krafter medvetet förskjutit dem. Det är det som är det nyliberala systemskiftets moraliska kärna. Jämlikhet är fult, ökande klassklyftor är bra; rättvisa är den fattiges klagan, att berika sig är den rikes rätt. Girigheten har gjorts rumsren igen. Siffrorna talar sitt tydliga språk. 1980 tjänade en genomsnittlig toppdirektör 9 gånger mer än en industriarbetare. 1999 var motsvarande relation 32 gånger mer. Allt enligt LO-rapporten Eliterna flyger högst.

Den nyliberala mannan föll nu inte bara på direktörerna.

  • 1980 tjänade en genomsnittlig toppolitiker 2,9 gånger mer än en industriarbetare. 1999 var motsvarande siffra 5,6 gånger mer.
  • 1980 tjänade statsministern, som då hette Torbjörn Fälldin, 3 gånger mer än en industriarbetare. 1999 tjänade Göran Persson 5,7 gånger mer.
  • 1980 tjänade toppbyråkrater inom offentlig förvaltning 4 gånger mer än en industriarbetare. 1999 tjänade de 6,1 gånger mer.

Så ser det ut, så ser överhetsmoralen ut i EU-Sverige, i det Sverige som på tjugo är förvandlats från jämlikhetens förlovade land till nyliberal experimentverkstad. Det bästa är naturligtvis att rycka upp ogräset med rötterna, att förbjuda den ordning som ger kapitalägarna och deras hantlangare rätt att leva på andras arbete, att göra slut på den ordning som gör det privata berikandet och girigheten till norm i samhället. Socialism, helt enkelt. Men till dess? Ja, låt oss åtminstone hindra ogräset från att växa. Vi kommunister kräver en annan politik, vi ställer arbetarklassens intressen främst. Vi säger väck med det felaktiga.

Regeringen har infört skattelättnader för de allra rikaste i samhället av rädsla för att de annars ska flytta utomlands. Men vi kommunister säger höj deras skatt, höj den rejält och fortsätter överklassen ändå med sina skyhöga löner och avtal så inför en konfiskatorisk skatt på alla oskäliga inkomster. Om sedan överklassen vill flytta till London, Sidney eller Cayman Öarna så låt dem göra det. Vi kommer inte att hindra dem, vi kommer inte att sakna dem.

Vad vi däremot saknar är våra pensionspengar. Bedrägeriet med att lura in löntagarnas pengar på börsen börjar öppna upp ögonen på allt fler. Så ju snabbare vi återinför ATP-systemet desto bättre. Ju fortare vi lagstiftar om en arbetstidsförkortning och inrättar 6 timmars arbetsdag desto bättre. Ju snabbare man stryker de tre svenskarna på USA:s och FN:s terrorlista desto mer vunnet för demokratin. Ju fortare vi inrättar socialismen desto mer vunnet för alla oss som utgör majoriteten av befolkningen.

Nu är det inte bara här hemma som borgarklassen och reaktionen flyttat fram sina positioner. USA-imperialismen fick sin chans att starka sitt grepp om världen, att skärpa våldets världsmakt, efter de vansinniga terrordåden förra året. Terrorism har alltid varit en återvändsgränd som politisk metod och alltid givit reaktionen en förevändning till att stärka sitt förtryck. Vi såg alla hur det gick för Afghanistan. Ingen här saknar den reaktionära talibanregimen men med vilken rätt startar USA bombningar över en suverän stat och ett helt folk? Med vilken rätt sätter USA-regimen sig till doms över det afghanska folket och dömer över 5000 människor till döden genom terrorbombning?

Vi har sett det förut i t.ex. Vietnam, Irak och Jugoslavien och vi kommer att få se det igen om vi inte säger ifrån och ifrågasätter USA och dess självpåtagna rätt att diktera villkoren för världens folk och nationer. För ingen annan än vi kommer att ifrågasätta USA-imperialismen. Inte FN, inte EU och absolut inte Göran Persson. Socialdemokraternas oförblommerade stöd till USA visar på ett konkret sätt hur Sveriges utrikespolitik alltmer sluter upp bakom högerkrafterna och imperialismen. Regeringen ger sitt stöd till kriget i Afghanistan, man vägrar ge palestinierna sitt stöd och man accepterar att USA godtyckligt kan peka ut vem som helst som terrorist eller att vara en ondskans axelmakt.

Och Lars Leijonborg, ja vad säger man? Han tycker och tänker och pratar men ingen lyssnar på honom. Hans budskap om att Sverige ska gå in i NATO är lika människofientligt som liberalernas övriga politik. Men jag tycker att vi ska gå Leijonborg till mötes. För att tala med komikern Ronny Erikssons ord: låt Leijonborg gå med i NATO, som missil, så de kan skicka iväg honom till Tora Bora-grottorna.

För några veckor sedan fick vi ett nytt bevis på USA-imperialismens framflyttade positioner. Tiden var mogen att angripa Venezuela och Hugo Chavez. Venezuela med Chavez i spetsen driver en progressiv politik med bland annat goda handelsförbindelser med Kuba. Landet är världens fjärde största oljeproducent och har blivit en nagel i ögat på USA och Bush. Därför måste han bort, därför iscensatte USA och CIA en militärkupp i Venezuela.

Man kan förvänta sig att Sveriges regering och tidningarnas ledarsidor skulle protestera i högan sky när kuppen genomfördes, men inte. Detta flagranta övergrepp på demokratin skapade inte ett pip till stöd för den demokratiskt valde Chavez av Sverige eller av EU. Men vi minns alla hur det lät när Zimbabwe hade mage att sticka upp och utmana imperialismen med en jordreform som man blivit lovade för 20 år sedan. Man tar sig för pannan. Patentdemokrater är det gott om. Demokrati är deras mantra men dess innehåll vet de inget om. Men bara ett mantra upprepas tillräckligt många gånger så vinner det en slags allmängiltighet. Vi kommunister vet vad det innebär. Det har skett mer än en gång att man hånat oss och uppmanat oss att åka till Ryssland. Och precis den uppmaningen vill jag rikta till alla liberaler, nyliberaler och andra högerspöken. Åk till Ryssland!

Åk till Ryssland och se vad er politik ställer till med och vad den står för. Sedan östblocket kollapsade för tio år sedan har Rysslands befolkning sjunkit från 149 miljoner till 144 miljoner och då ska man veta att Ryssland har ett invandringsnetto på 3 miljoner människor under dessa tio år. Den totala sysselsättningen har sjunkit med 14% och industrijobben med 37%. 1998 var reallönerna i genomsnitt 51% av vad de var 1990. Antalet hjärt- och kärlsjukdomar har fördubblats och likaså spritkomsumptionen. Bakom alla dessa siffror finns det nyliberala systemskiftet under 1990-talet med privatiseringar, chockterapi och det som Carl Bildt kallade den enda vägens politik. Den nyliberala politiken är inhuman, människofientlig och avskyvärd. Så res till Ryssland, patentdemokrater!

På den internationella arenan är händelseutvecklingen i Palestina den som upprör och skrämmer mest. Det palestinska folket förnedras, lemlästas och mördas. Staten Israel bygger på en sionistisk imperialistisk politik och en rasistisk behandling av palestinierna. För vad är det om inte rasism när över 4 miljoner palestinier förvägras den självklara rätten att återvända hem samtidigt som alla människor av judisk härkomst när som helst har rätt att bosätta sig i Israel? Och vad är det om inte rasism när de araber som är medborgare i Israel tvingas bära speciella pass?

Världsamfundets bleka insatser till det palestinska folkets försvar är skrämmande. FN avslöjar sig själv som en bluff-organisation då man inte sätter press på Israel och agerar till stöd för ett förtryckt folk. EU och Sverige lyder under USA:s diktat och ger sitt tysta medgivande till den etniska resning som pågått och dagligen pågår i Palestina. USA styr Israels agerande och inte bör tveka över att Israels mördarregering med krigsförbrytaren Sharon i spetsen har fått USA:s och Bush:s godkännande för vad som just nu utspelar sig i Palestina. Israel gör ingenting utan godkännande från sina uppdragsgivare i USA. Imperialismens kreatur – det är vad som visar upp sig i Mellanöstern.

Palestinakonflikten är i grunden en mycket enkel konflikt, den handlar om det palestinska folkets nationella rättigheter. Rättigheter som erkänns och garanteras genom FN-stadgan, internationella lagar och konventioner; dvs allt som brukar betecknas som folkrätten – en folkrätt som inte är grundad på några tusenåriga mytiska referenser, utan på det faktiska förhållande som rådde när rättigheterna kränktes. I Palestinas fall handlar det om 1947-48. Om ett folk som då fördrevs från sitt land och hur detta land därefter koloniserades av andra människor. Dessa människor har allt sedan dess befäst sin makt med de mest barbariska metoder.

Palestinakonfliktens lösning kan endast ske på en enda väg, att Palestina återigen blir ett land för de människor som bodde där innan 1948, palestinier såväl som judar. Varje person som kallar sig demokrat och humanist måste sluta upp bakom kravet på och kampen för ett fritt Palestina! Här i Sverige sänder vi våra frihetstankar till alla kämpande palestinier och utropar – Leve Intifadan!

Världen idag ser i många avseenden förskräcklig ut, men tänk på att den inte måste se ut på detta viset. Vi kan alla förändra den, tillsammans. Vi kan alla resa visionen om ett annat samhälle, socialismen. Så låt oss ta med oss det härifrån idag. Låt oss resa socialismens visioner och kommunismens ideal. Framtiden tillhör socialismen, framtiden tillhör kommunismen!

Röd Front Kamrater!



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!