Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2014 Insändare Arkivet        Blogg        English

När bokstaven K försvann

Den gångna helgen firade Vänsterpartiet i Växjö sitt hundraårsjubileum. Det gjordes med ett förstklassigt program där kulturinslag blandades med föredrag av historikern Håkan Blomquist om Potatisrevolutionen; av Kajsa Ekis Ekman om hur Vänstern ska bli störst och krossa fascismen samt av filosofen Torbjörn Tännsjö som berättade om Vänsterpartiets idéutveckling. Speciellt Tännsjös föredrag var intressant att lyssna till då han höll en saklig och ödmjuk exposé över de gångna hundra åren, om hur SKP bytte namn till VPK för att sedermera landa i bara V. Till detta sista bokstavsbyte har Torbjörn Tännsjö en speciell roll. Tännsjö beskrev hur han i slutet av 60-talet engagerade sig i VPK, hur han såg sig som kommunist och höll studiecirklar i marxism. Kompromissen i namnfrågan 1967 blommade åter upp som en konflikt i mitten av 80-talet och Tännsjö redogjorde för hur han 1987 hamnade i programkommissionen som ett slags alibi som inte skulle kunna ställa till med problem och som vissa trodde sig kunna styra. Få anade de stora omvälvningar som skulle komma inom några år. Tännsjö kom att få en nyckelroll i arbetet med att ta fram ett nytt partiprogram och att stryka bort kommunismen ur partiet.

I sitt föredrag ville Tännsjö resonera med publiken och han återkom flera gånger till det borttagna K:et med orden: ”var det rätt? Var det fel? Jag vet inte.” Svaren bli hängande i luften, publiken är inte beredd på frågan. Tännsjö går vidare och tar åt sig äran för att ha tagit bort den dialektiska materialismen från Vänsterpartiets idétradition. Ett parti kan inte stå på vetenskaplig grund, det blir moralism säger han samtidigt som han pikar en musikerna för att i Bandiera Rossa ha sjungit ”leve socialismen, leve friheten” i stället för ”leve kommunismen, leve friheten”. Man måste känna sin historia annars går man vilse säger han; och man måste ha en tydlig motståndare. Men Jonas Sjöstedt är för snäll, han är snäll mot alla och har ingen tydlig fiende säger Tännsjö. Men jag undrar om han inte har fel för Sjöstedts fiende verkar vara socialismen i Latinamerika och Kommunistiska Partiet här i Sverige, i alla fall som man ska döma efter vad Sjöstedt säger i media. I publiken ser jag ser flera f.d. socialdemokrater som på senare år tagit steget över till Vänsterpartiet, en av dem beskriver hur hon gick med i V när sossarna slutade kalla sig socialister. Tännsjö bekräftar att hon är på rätt ställe, dagens V är ett traditionellt vänstersocialdemokratiskt parti säger han. Och jag kan bara hålla med. Tiden går snabbt och när Torbjörn Tännsjö går av scenen hänger frågorna kvar. Var det rätt ta bort K:et? Var det fel? Tännsjö vet inte. Ska ett parti stå på vetenskaplig grund eller ska det inte det? Torbjörn Tännsjö öppnar upp för en ideologisk diskussion som det hade varit intressant om den följdes upp. Funderingarna är många när jag vandrar hem, men jag känner mig oerhört stärkt och på gått humör över Tännsjös oväntade öppenhjärtighet, tills jag tänker på boken i min ryggsäck som Tännsjö signerade, där han skrev till Jarl-Åke. Hum?! Vänsterpartiets identitet har varierat genom åren, min har det inte, men jag får kanske vara nöjd med att han tog bort mitt N och inte mitt K; och han tillförde faktiskt ett R.

Jan-Åke Karlsson



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!