Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2014 Insändare Arkivet        Blogg        English

Var är nutidens Ebba?

2014 sommarpratade Athena Farrokhzad om ett Sverige präglat av rasism och fascism. Under programmet spelade hon en cover av Ebba Gröns mästerverk ”Beväpna er” framförd av Ylva och Maja Karlsson. Då brakade helvetet lös. Programmet blev anmält till granskningsnämnden inte mindre än 70 gånger. Mest förbannad blev moderaten Gunnar Axén som i ren vrede lämnade teven på återvinningen dagen efter att sommarpratet sändes. Public service är ”vänstervridet” enligt honom själv. Dock hörs Axén i statlig radio, enligt svensk mediedatabas, genomsnittligen en gång varannan månad, och då är lokalradio inte inräknat.

Om det lutar åt något håll så är det höger. Låten ”Beväpna er” släpptes 1979 och var med på Ebba Gröns debutalbum ”We’re only in it for the drugs”. Thåström vrålar ut sin vrede mot borgligheten, kungahuset och sångerskan Zarah Leander. Ebba Grön har alltid haft ett budskap som varit hårt och rakt, med låtar i högt tempo och refränger som snabbt sätter sig på hjärnan. De är utan tvekan Sveriges viktigaste punkband och än idag är deras låtar om förortsliv och utanförskap lika träffsäkra som när de skrevs.

Men, var är 2000-talets Ebba Grön? Var är låtarna som gör folk lika förbannade som ”Beväpna er”? När artisten Love Antell var med i teveprogrammet ”Så mycket bättre” beskrevs han som en politisk artist och det togs även upp flera gånger i avsnittet som var tillägnat honom. Jag minns när artisterna på väg till aftonens middag sjöng Internationalen i kör som om det var en snapsvisa. Vilket hån! Det ironiska är att det är betydligt enklare idag för politiska artister att nå ut med sitt budskap, men ändå är den politiska musiken mesigare än någonsin. Varför använder vi inte den här demokratiska möjligheten bättre?

Svaret är att det inte bara är musiken, utan hela det politiska klimatet på vänsterkanten som blivit snällare. Vi startar facebookgrupper istället för att demonstrera. Jag blev därför glad när Kommunistiska Partiets Karlstadavdelning förra året färgade trappan utanför Miljöpartiets kongresslokal blodröd för att uppmärksamma deras hycklande krigspolitik. I musiken och politiken behöver vi en punkig anda.

Ett band som jag faktiskt kan och vill hylla är Svenska Akademien. Deras låt ”Den elfte” var med på samlingsalbumet ”Framåt! – För Palestinas befrielse” som gavs ut av RKU 2002. Svenska Akademien hade det raka tydliga politiska budskap som jag verkligen gillar och de lyckades verkligen lyfta den politiska musiken och göra den aktuell igen, äntligen. I sina texter tog bandet ofta upp ämnen som är lätta att relatera till, så som konsumtions- och utseendehets, vardagsstress och ångest.

Ett band som verkligen lyckats uppröra på 2010-talet är Kartellen. Bandets frontfigur Sebbe Staxx mordhotade Jimmie Åkesson på Twitter, och i en uppmärksammad låt där även Timbuktu medverkar finns textraden ”Dunka Jimmie gul och blå”, vilket också uppfattades som ett hot. Bandet har även haft en nära relation till organisationen Revolutionära fronten. Allt detta skapade såklart spaltmeter med rubriker och flera sponsorer drog sig ur evenemang där Kartellen skulle medverka. Ingen vill bli ihopkopplad med ett band som är redo att slåss mot rasism och som inte accepterar situationen som råder i förorten idag.

Varken Svenska Akademien  eller Kartellen finns kvar idag. Det är dött på den politiska musikens front. Sveriges idag största musikexport är housemusik, ni vet den som hyllats av Fredrik Reinfeldt, så man kan säga att vi rört oss en bit från Ebba Grön och ”Beväpna er”. Politisk musik ska vara ”en spark i skrevet på hela etablissemanget”, för att citera en film som ligger mig varmt om hjärtat; Tjenare Kungen. Vi behöver som sagt förbannade musiker som skriker högt och sparkar hårt. Vi behöver er som vågar, som vill förändra och som inte är rädda för att göra Gunnar Axén förbannad.

Markus Larsson
Lärare
Växjö



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!