Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

En krönika om sex

Den här krönikan tänkte jag skulle vara litet ekivok så om du inte uppskattar det kan du sluta läsa nu. Men eftersom du redan är här gör du som majoriteten, fortsätter läsa; för om något handlar om sex läses det av fler, det har varenda kvällstidning insett och så även jag. Genom att nämna ordet sex i rubriken har jag försäkrat mig om fler läsare, sedan kan innehållet vara hur dåligt som helst, texten blir läst ändå. Jag varit föräldraledig sedan i somras och haft tid för andra saker, bl.a. att lyssna på reklamradio. I flera månader har ett frekvent reklaminslag handlat om vuxenleksaker och att jag kan få ett bättre sexliv än mina grannar. Det låter ju onekligen lockande ändra fram tills man funderar djupare kring det. Hur kan detta privata bolag veta att jag har ett sämre sexliv än mina grannar? Har de intervjuat dem? Har de smugit runt i buskarna och tjuvkikat i våra fönster? Är det NSA som sålt dessa uppgifter? Lite förundrad blir man allt och lite jobbigt känns det, speciellt som några av mina grannar är pensionärer. Men jag får väl vara glad att mina två söner inte frågat mig om vad det är för ”vuxenleksaker” som de talar om på radion för i somras när vi läste en Bertbok tillsammans hade jag vissa pedagogsiska problem med att förklara orden ”jucka”, ”sex” och ”porr”.

Jag har inte bara lyssnat på radio utan även sett på TV. Ett nyhetsinslag handlade om killar som utfört plastikoperationer i form av penisförlängningar. Operationerna hade misslyckats, men när jag hörde detta hade jag svårt att känna sympati med de drabbade killarna. Kom igen, penisförlängning, vad är det med er? Sedan slog det mig att hade det handlat om tjejer som råkat ut för misslyckade skönhetsoperationer hade jag nog reagerat annorlunda och i stället tänkt på samhällets normer, yttre tryck och kapitalismens profitjakt. Och varför skulle inte killar påverkas lika mycket av detta? Hum?

Förutom radio och TV har jag varit i kyrkan. I brist på öppen förskola har jag en gång i veckan tagit med min dotter till kyrkans babycafé för att titta på lite snygga mamm, ehh… sjunga sånger menar jag. Under hela hösten har jag varit ensam man här med som mest 25 andra bebisar och deras mammor. Jag har onekligen känt mig lite vilsekommen dessa torsdagar och hållit en låg profil då många samtal handlat om amning och kvinnliga besvär. Bitvis har jag undrat om de känt sig bekväma med att jag har varit där, blickar är svåra att tolka ibland. När jag iakttagit alla dessa mammor och bebisar har jag återkommande funderat över hur deras familjer lagt upp föräldraledigheten. Med tanke på hur det sett ut där i församlingshemmet inser man att vi har långt kvar till ett jämställt samhälle. Jag försöker i alla fall dra mitt strå till stacken och anser att vägen dit går via sex. De tre senaste åren har jag för egen del genomfört det som jag på ett personligt plan betraktar som den viktigaste politiska reformen, sex timmars arbetsdag.

Föräldraledighetslagen och föräldraförsäkringens utformning har gjort det möjligt för mig att förkorta min arbetstid. Visst har det blivit mindre pengar i plånboken men jag har kunnat ägna mer tid åt mina barn och jag har troligen förbättrat min hälsa då jag jobbat mindre. Men ersättningsdagar tar slut och det blir i längden dyrt att bekosta en egen arbetstidsförkortning så för att lösa detta dilemma kom jag och min fru överens om att vi skulle gå hem klockan fem, då skulle vi ha en timme till sex och nu har vi ett barn till samt nya föräldrapenningsdagar som vi bl,a, kan använda till sex timmars arbetsdag. Den svenska föräldraförsäkringen är den bästa i världen. Vi är mycket lyckligt lottade som har det så här även om utformningen behöver ändras så att ersättningsnivåerna höjs och fler män tar ut en betydligt större andel. Föräldraförsäkringen har möjliggjort för mig att umgås mer med mina barn och samtidigt hinna med mitt partiarbete. Du är välkommen att diskutera denna krönika med mig på fredagar när jag säljer Proletären, jag står vid bolaget till sex.

Jan-Åke Karlsson



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!