Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

När somliga lever på vår undergång

Jag säger medvetet ”paradoxalt” och ”borde” av en och samma anledning, en anledning som i ett klassamhälle såsom Sverige egentligen inte skulle behöva poängteras.  Emedan finanskapitalet genom EU:s avregleringar av den internationella handeln utan egentligt motstånd ersätter närodlade varor med mer profitbringande diton, effektivt framställda genom svältlöner och gifter, vilka skeppas land och rike världen över med miljöfarliga fraktskepp och dieselstinkande lastbilar;  Emedan samma finansiella elit njuter frukten av miljoners och åter miljoners arbetares slit i tusen och åter tusen fabriker och andra arbetsplatser, vilka tack vare profitens företräde framför miljön tillåts kräkas ut diverse gifter, gaser och avfall i vår gemensamma och enda atmosfär;  Emedan var och en innerst inne vet att övergången till en storskalig miljövänligare bilism, utökad, upprustad och subventionerad kollektivtrafik och en mer allmän energiframställning är av omedelbar nöd, förvägrar kapitalisterna sådana omvälvande moderniteter eftersom de direkt hotar ackumulationen av deras kapital och därmed står i motsats till de egna, borgerliga intressena.

Emedan dessa små exempel på hur det kapitalistiska systemet, med inhemska och internationella borgare i spetsen successivt dödar planeten har dessa ytterst skyldiga företrädare för det borgerliga samhället även, i sedvanlig anda, effektivt förskjutit ansvaret ned i klassamhällets stege, så till den milda grad att ”miljöfrågan” deformerats till villaägarna och miljöpartisterna Svenssons och Anderssons självbelåtna och individuella kamp mot varandra om vem som är bäst på att lägga den tomma mjölkpaketen i pappersåtervinningen.

Stopp och belägg nu för helvete – tänker kanske du som läser detta – inte ska vi sluta källsortera bara för att överklassen ytterst bär ansvaret för miljöförstöringen!  Nå, i sådana fall är vi överens, för det är inte det jag säger. Källsortering och liknande insatser är bra. Till och med mycket bra. Men de är faktiskt bara symptomlindrande i den helhetliga sjukdomsbilden, och låter de skyldiga gå fria. Med samma logik skulle man försöka bota benbrott med Alvedon.  Dessa insatser må vara positiva och nödvändiga (även smärtstillande är naturligtvis trevligt för den som brutit benet), men satt i sin helhet speglar de även – kanske till och med främst – i vilken grad ansvaret förskjutits från den skyldiga till den vilseledda.

Vi ska källsortera, men för att verkligen råda bot på problemen vi står inför krävs en socialistisk miljöpolitik som anklagar, åtalar och dömer de ansvariga och som i det långa loppet kan lägga en samhällelig grund som inte av profitens kalla logik förvägrar investeringar i en reellt ljus framtid för vår planet.  För att återknyta till den inledande paradoxen borde som sagt detta egentligen vara angeläget för alla, men det kan det naturligtvis inte vara i en värld där somliga lever på vår gemensamma undergång som art. Den som vill föra en riktig miljöpolitik måste således föra en socialistisk sådan. Miljöfrågan kan nämligen lämna sopsorteringens medelklassiga schabloner först när den har stake nog att stöta sig med den borgerliga politiska ekonomin.

Joel Sandström



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!