Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Rapport från Palestina – Gunnels Thörns föredrag

Anne och jag var på en gruppresa till Västbanken, i månadsskiftet oktober-november. Vi bodde i Beit Sahour, strax utanför Betlehem. Därifrån gjorde vi bussutflykter till Golanhöjderna i norr och Hebron i syd. Vi har besökt heliga och mindre heliga platser. Vi fick chans att bada i Gennesarets sjö och Döda Havet.

Väldigt många turister kommer för att se det heliga landet och besöka de heliga platserna.
Vår resa gjordes med en Palestinsk resebyrå som ordnade alternativa resor. Besök gjordes till organisationer som arbetar för palestiniernas sak. Detta varvades med besök hos familjer, i lantbruk, flykting- och beduinläger. Vi har också besökt eller försökt besöka de heliga platserna.

Att ta sig fram i Palestina är lite som att befinna sig i svenska fjällvärlden. En granne kan bo tre mil bort men för att ta sig dit med bil får man åka 18 mil. De finaste och rakaste vägarna är till för bosättare och militärer. Vi fick passera många vägspärrar. Med turister i bussen gick det rätt smidigt. När Islam, vår chaufför, körde för att hämta oss på flygplatsen fick han förklara sig i en halvtimme innan han släptes in.

Anne och jag har följt Palestina frågan sen mitten på 60-talet. Vi trodde att vi var väl förberedda för vad som komma skulle. Det är inte riktigt samma sak att läsa om utnötningskriget mot palestinierna, som att se det i närbild. Det har tagit oss lång tid att försöka smälta det vi sett. Om ni tycker att det blir lite korthugget får ni gärna fråga oss efteråt. Anne har tagit alla bilder och jag har broderat på texten.

Sionismens grundare

Hela det israeliska projektet bygger på Sionismen, en politisk rörelse med ursprung i Europa. Sionismen grundades 1897 i Schweiz, av Teodor Herzel. De rika judarna i Europa var besvärade av att det fanns så många fattiga judar. De fattiga judarna utsattes för pogromer och annat rasistiskt hat. Ibland spillde otrevligheterna över på de rika. Herzel och honom närstående beslutade sig för att bygga ett hem för de fattiga judarna i Palestina. Det fanns ju redan en del judar i Palestina. Dessa levde sedan urminnes tider sida vid sida med muslimer och kristna.

Under århundraden härskade osmanerna över Palestina. 1917 tog britterna med arabisk hjälp över och Palestina blev ett brittiskt mandat. Balfourdeklarationen från samma år, innehöll dock ett löfte till den sionistiska rörelsen att trygga ett ”hemland” för judar i Palestina. Fler och fler sionister emigrerade till Palestina. David Ben-Gurion, en polsk jude, emigrerade dit 1906. I mitten av 1920-talet blev han ledare för den sionistiska rörelsen.

Det sionistiska projektet såg länge trögt ut. Judar ute i Europa kände sig inte i första hand som judar. De var ryssar, polacker, tyskar, italienare osv. Det behövdes ett krig för att få dem att emigrera. När vedervärdigheterna under andra världskriget stoppats, ville många judar emigrera till USA. De såg ingen framtid i Palestina som vid den tiden var ett rent jordbruksland. Sionist-lobbyn krävde av USA:s regering att de skulle stoppa immigrationen dit. Båtlast efter båtlast ankrade upp utanför Palestina. Britterna var lite restriktiva i början. Då sprängde sionisterna själva en av båtarna för att få fart på britterna.

1946 ägdes över 90% av marken av palestinier. Sionisterna krävde trots detta hela Palestina för egen räkning. I FN diskuterades det fram och back och tillslut kom man med ett förslag till delning. Ben-Gurion hade på ett tidigt stadium klart för sig hur sionisterna skulle agera. Redan innan FN:s delningsplan satts i verket slog de till. Arabstaterna lovade att stötta palestinierna men de ville inte agera innan FN kommit till beslut. Sionisterna hetsade den judiska befolkningen till att tro att ett nytt utrotningskrig var i antågande. Redan i december 1947 påbörjades den etniska rensningen av Palestina.

Tvångsfördrivningar iscensattes. Sionisterna gick in i en by massakrerade befolkningen och trumpetade ut nyheten i området så att andra byar skulle tömmas i ren skräck över att själva bli utsatta för något liknande. Område för område rensades. De palestinier som överlevde samlades ihop och fördes till andra områden. En del blev internflyktingar, andra hamnade i grannländerna.

I juni 1967 drog 6-dagarskriget igång. Israelerna fick veta att hela arabsamfundet skulle invadera Israel. I själva verket hade de israeliska generalerna konstaterat att arabländerna inte hade mycket att sätta emot vid en israelisk invasion.  Så nu var rätt tid att slå till om man vill bygga vidare på projektet Stor-Israel. Under de sex dagar som kriget varade ockuperade den israeliska staten, Västbanken, Golanhöjderna, Gaza och Sinai. Sakta men säkert har Palestina krympt. Idag finns nästan ingen mark kvar.

2006 fanns det 41.000 palestinska flyktingar bara i Sverige. Man räknar med att 7,8 miljoner bor utomlands. Enligt internationell rätt har alla barn och barnbarn rätt att återvända.

Vad är Palestina?

Sverige har äntligen erkänt landet Palestina. Vad är då Palestina kan man undra? Enligt FN så är det Västbanken + Gazaremsan. Västbanken är uppdelad i olika zoner. Area A en yta på 18%: Där bestämmer den Palestinska myndigheten. Area B, 19%: Där har båda sidor någon sorts kontroll Area C,  60%: Kontrolleras direkt av den israeliska militären. Stordelen av palestinierna är hopträngda i Area A och B.

I area C bor ca 16% av den palestinska befolkningen. Det finns 693.000 bosättare i området. Antalet ökar stadigt med nya bosättningar. Detta trots att det är förbjudet enligt folkrätten för ockupanten att bygga och bo på ockuperat område. Västbanken är som en schweizerost. Några av hålen, kontrolleras av den Palestinska myndigheten. Resten kontrolleras av israelisk militär och bosättare.

Gazaremsan

Israel hävdar bestämt att de inte längre ockuperar Gaza. Här i Europa sägs samma sak. USA och EU har dessutom utsett Hamas till terrororganisation. Men det har inte FN. Då kan man undra vad som menas med ockupation. Gaza är världen största utomhusfängelse. För varje Gazakrig blir området mindre. 2007 lades 24 % av Gazaremsan i buffertzon. Man räknar med att 100.000 hus raserades i kriget.

Gaza är omgärdat med murar och taggtråd. Det finns två eller tre checkpoints. För att ta sig ut därifrån måste man få lov av Israel eller Egypten att passera. Samma visa om man vill föra in eller ut varor. Gaza har varit under blockad sen juni 2007 och möjligheterna att få in förnödenheter är små. Luften behärskas av den israeliska militären. Som icke-ockuperat land borde de ha fri tillgång till Medelhavet men Israel bestämmer även där. De bestämmer hur långt ut fiskebåtarna får gå. Detta pendlar mellan 6 och 20 nautiska mil. Allt beroende på israeliska militärledningens humör.

Är den som är satt i fängelse fri? Är det någon som förvånas över att man bygger tunnlar? Ingen sund människa finner sig i att frysa och svälta ihjäl. Enligt folkrätten har dessutom den ockuperade personen rätt att försvara sig.

Besök på ockuperad mark.

Vi besökte en familj som bosättarna sakta men säkert försöker tvinga bort. Det är två bröder med fruar och barn som bor bredvid varandra. De har ärvt marken efter sin far. Från början fanns en vanlig väg upp till deras hus. Den spärrades av och familjerna fick klättra över stock och sten för att komma fram. Den övre delen av familjens mark har tagits över av bosättare. Bosättarna roar sig med att trakassera familjen så gott de kan. Sopor slängs ner i trädgården. Träden besprutas med kemikalier för att de ska dö osv. På den ena familjens tak har det byggts ett vakttorn. På nätterna går soldaterna omkring och stampar på taket så att familjen ska få svårt att sova. En av kvinnorna var gravid i 3:e månaden när bosättarna anföll henne. De sparkade henne så att hon fick missfall. Nästa gång hon blev gravid gick de till anfall när hon var i 4:e månaden. Kvinnan fick läggas in på sjukhus men barnet gick inte att rädda.

Muren
Överallt ser man murar och taggtråd. Den mur som var så fel i Berlin att hela världen firade 25års-minnet av dess avskaffande. Den muren är så helt rätt i Palestina. Men det förstås, den påstås ska skydda judarna från terrorister.

Berlinmuren var 3,5 meter hög. Apartheid-muren i Israel är 8 meter hög, i Betlehem enda upp till 11 meter. Ibland dyker en checkpoint upp. Den består av en lång gång som man måste traska igenom. På slutet befinner sig några automatkarbin-försedda soldater. Unga slynglar med vapnen riktade mot den som vill passera.För oss var det inte så svårt. Vi var så tydligt turister på utflykt. För palestinier är det däremot inte lika lätt. Det finns otaliga berättelser om sjuka som inte fått komma igenom i tid, på sin väg till lasarettet. Vid spärrarna är det soldaterna som bestämmer och är de på ”lekfullt” humör kan du få vänta i timmar.

Jerusalem

När vi gick inne i basaren vid Damaskusporten berättade Ali, vår guide, om tårgasattacken kvällen före i Jerusalem. Muslimerna vägrades tillträde till Klippmoskén för sin fredagsbön. Många blev arga och militären svarade med tårgas och smällare.  Vi skulle ha besökt Al Aqsa-moskén och Klippmoskén men de allestädes närvarande soldaterna med sina automatkarbiner sa att det inte gick.

Tänk dig att du verkligen vill besöka Domkyrkan för söndagens gudstjänst. När du kommer fram står militären där och stoppar dig. Hur reagerar du då? Du som bor i Åryd eller Öjaby har inte tillträde till Växjö överhuvudtaget. Hur reagerar du då? Du som bor i Växjö har inte rätt att lämna stan, om du inte vill bli för evigt bannlyst. Hur reagerar du då? Sådan är palestiniernas vardag.

Inne i Jerusalems basarer bor bosättare på de övre våningarna. De roar sig med att kast allsköns skräp över dem som går och handlar. Loesje hade varit framme även i östra Jerusalem. Tyvärr är min arabiska lite halvklen så jag vet inte vad det står. Men ett vet jag Jerusalem är en vacker stad och 3 religioners heliga stad. Ali tog oss runt på kringelikrokar så att vi åtminstone fick se Klagomuren, på håll. När vi stod där och tittade och Ali berättade kom en judisk kvinna och började skrika. Hon pratade engelska med Brooklynaccent. Ali försökte prata med henne på hebreiska men hon malde med hög röst vidare, på engelska. Hans försök att informera oss dränktes. Allt vår guide sa var fel och vi befann oss faktiskt i judarnas, av Gud, utlovade land.

Varning! Det här är illegalt ockuperat land!

1954 antogs en lag i Israel mot illegal invandring. Den som blir påkommen sätts i fängelse eller dödas. Enligt internationell lag har flyktingar rätt att återvända till sitt land. Israel vägrar att släppa in palestinier. Däremot får judar från hela världen komma och bosätta sig på palestinsk mark. Enligt internationell lag är det förbjudet för ockupanterna att bygga och bo på ockuperad mark. Israel struntar fullständigt i internationell lag. Under tiden vi vistades i Palestina, beviljade Netanyahu byggandet av 1060 nya hem på Västbanken. Bosättarna ockuperar mark och fördriver palestinierna från sina hem. Varje dag samma visa. När palestinierna inte flyttar frivilligt, kör bosättarna in med schaktmaskiner och river husen.

När Sovjetunionen upplöstes blev livet svår för många ryssar. Arbeten och pensioner försvann, priserna steg. I den vevan gick Israeliska staten ut och erbjöd ryska judar ett liv i Israel. De skulle få hus, arbete och mat på bordet.Många hörsammade erbjudandet. I övre Nasaret bor det omkring 500.000 ryssar. De är nog de märkligaste judarna i hela Israel. De går i kyrkan. De firar alla kristna högtider. De äter griskött. Troligen har de mutat till sig ett intyg på att de är judar för att få komma till landet fyllt av mjölk och honung.

Vår guide Ali bor i Jerusalem och får bara vistas där. De palestinier som bor i Jerusalem har varken palestinskt eller israeliskt medborgarskap. De får israeliskt id-kort. Alla palestinier som bor i ”Israel” måste bevisa att de fortfarande bor där. Annars blir de av med id-kort och står utan rätt till sjukvård. Ali avslutade med att säga: ”Det viktigaste med ert besök här är att ni far hem och berättar hur det verkligen är och försöker påverka era regeringar.”

Bethlehem

Ännu ett vakttorn. Denna gång i Betlehem. Betlehem har ca 190.000 invånare av dem har ungefär 10.000 rätt att besöka Jerusalem. Rättigheten tillfaller dem som har specialkunskaper vilka Israel behöver. Vi besökte ett internläger. Där träffade vi Betlehems mufti. Han berättade att han var född i lägret. Sedan 1984 är han förbjuden att besöka släkten i Jordanien och Libanon. En dag gick soldaterna in i hans hem och sa att han trotsat utegångsförbudet. Utegångsförbud är nämligen vanligt förekommande. När han svarade att han varit hemma hela tiden, tog de ut honom på gatan och kunde på så sätt bevisa att han trotsat utegångsförbudet. Han fick fängelse som påföljd.

I Betlehem har man utnyttjat muren som bild- och affischeringsvägg. Ett antal ungdomar har skrivit ner en bit av sin egen historia. Sedan har dessa historier klistrats upp. Banksy har också varit där. Den här bilden är en omvänd kopia av verkligheten. En liten flicka kroppsvisiterar en soldat.

Bosättningar och markkonfiskation.

Därefter for vi till ”Tent of Nations”. Bara att ta sig till området innebar att vi fick gå en bra bit. Vägen är nämligen avspärrad så att bara gångtrafikanter kan ta sig fram. De här människorna är palestinska judar som på Jesu tid, eller strax efter konverterade till kristendomen. De har fortsatt att bo i Palestina genom historien. Vi satt i deras skyddsrum och lyssnade. Två syskon som kämpar för sin rätt att bo och äga sin egen mark. Redan på osmanernas tid skaffade en förfader papper på att marken var deras. Dessa kontrakt förnyades under britternas mandatperiod och sedan hos de Jordanska myndigheterna.

Bosättare kom och ville ta marken ifrån dem, som de gjort med många andra i området. Då visade familjen upp sina papper och en lång rättegångsprocess började. Först fick de be om rätt att ta upp fallet i domstol. När detta äntligen beviljades, dög det inte att de hade en palestinsk advokat. Börja om från början. Det behövdes också ögonvittnen för att bevisa ägandet. När de samlat ihop grannar som kunde bekräfta att de bott och brukat marken i generationer, då var domstolen inte intresserad av att höra dessa vittnen.

Efter flertal rättegångar och överprövningar, med israelisk advokat, dök en bosättare upp och påstod att han fått marken av Gud!!! Advokaten bad då att bosättaren skulle visa upp Guds signatur på kontraktet. Hittills har de kämpat i 23 år för sin rätt men det är ännu inte avklarat. För att inte falla under lagen om obrukad jord, bor de på området och planterar nya träd i ett kör. Bosättare är där och river upp träden och nya planteras. Träd kostar pengar så vi var med och sponsrade.

1952 antogs en lag som säger att den som inte brukar sin mark, mister rätten till marken. I dag är majoriteten av palestinierna bortkörda från sina marker. En mur med skyddszon byggs på palestinsk mark. Muren går många gånger tvärs genom byn och skiljer ägare från sina ägor. För att komma över till andra sida och se till sina planteringar, måste man be militären om lov att få gå dit. Om man inte får lov, dör planteringarna ut. Ett annat sätt är att bosättare från närområdet tar sig dit och bränner ner, förgiftar, hugger ner eller rycker upp träden, med rötterna.

Vägblockeringar.

Att vara palestinier är att ha en ängels tålamod. Rätt vad det är har militären baxat fram en container eller stora stenblock. Kan man inte ta sig fram här får man leta upp en alternativ väg. ”Den här vägen leder till område A som står under palestinsk kontroll. Det är förbjudet för israeliska medborgare att beträda den. Livsfarligt och mot israelisk lag.” Om man får tro den skylten så är det ju ett mindre mirakel att Anne och jag kan stå här idag och med text och bilder berätta för er om vad vi upplevt.

Hebron.

En hel affärsgata i Hebron är avstängd. Alla affärsdörrar svetsades igen. Det beräknas att flera hundra små affärer slagits igen som ett resultat av bosättarnas agerande. Skolbarnen i Hebron har det inte lätt att ta sig till skolan. Bosättare kastar sten på dem och hindrar dem att ta sig fram.  Mitt i staden finns millitärbevakade övergångar. Ibland blir barnen stoppade på väg till eller från skolan. Jag ställde mig strategiskt för att se så att de inte hindrade barnen den här dagen.

Varje år fängslas ungefär 700 barn. Deras brott: Ibland har de i sin frustration kastat sten, ibland finns det ingen orsak. Ett barn kan hållas fängslat utan kontakt med föräldrar eller advokat. Tortyr är inte ovanligt. Andra barn sätts några dygn i isoleringscell. Man hotar barnen med att föräldrarna kan bli av med rätten att arbeta på den Israeliska sidan, om de inte samarbetar. När de är ”mjuka” får de skriva på ett papper där de erkänner sina brott. Att texten är på hebreiska och barnen inte förstår språket, har ingen betydelse. Precis som i Jerusalem så bor det bosättare ovanför basaren även i Hebron. Bosättarna i Hebron är sällsynt aggressiva. Utan skyddsnät skulle alla som handlar bli nerskitade. De stackars palestinier som bor på markplan måste också ha skyddsnät för att inte få sina lägenheter förstörda och själva bli sönderslagna.

Beduinläger

Vi besökte också ett beduinläger. De lever där i tält och plåtskjul. Ett liv i knapphetens tecken. Många barn saknade skor och varma kläder. Vintern var ju i antågande. Efter som det i långa perioder är ont om regn får männen gå långa sträckor för att ge sina djur bete. Förr följde familjerna med på vandringarna. De har redan deporterats från sina vanliga betesmarker. Nu hotar Israels regering med att deportera dem igen. Därför stannar familjen kvar och bevakar sina hem.

Olivträd

Palestinierna odlar många olika sorters frukter, fikon, dalar, granatäpplen m.m. Viktigast är olivträdet. Från det får man olja som man kan sälja. Det tar ett olivträd 20-25 år innan det bär ordentligt med frukt.

Ännu ett av alla dessa vakttorn.

Palestinierna står under militärlagar. Det innebär att de kan hållas i fängelse utan rättegång i 6 månader. Detta tillstånd kan förlängas gång på gång. Israeliska medborgare däremot behandlas enligt vanliga lagar. Ett palestinskt barn som kastar en sten kan bli inspärrad en längre tid utan kontakt med yttervärlden. Ett israeliskt barn som gör sig skyldigt till samma brott, blir hämtat av sina föräldrar samma dag. Efter ett tag får Israelen ett papper på att brottet avskrivits. Citat av kända sionister. Just den här bilden hittade jag på Facebook. Annars är allt taget med Annes kamera. Jag tyckte att ni skulle få se hur sionister uppfattar palestinier. Hela apartheidstaten Israel är grundad på vapen och Moses. Om ett barn kastar en sten på en stridsvagn, som invaderat hans land och dödat hans föräldrar, då är barnet en terrorist. Om stridsvagnen skjuter barnet då försvara den sig bara.

Sionismen är en politisk rörelse som utnyttjar den mosaiska läran för sina egna syften.

Projektet Israel bygger på två stora lögner.
1  Judar är ett folk.
Jag själv har en kristen bakgrund som de flesta i Europa men min nationalitet är svensk. Människor med judisk bakgrund har ungefär lika många nationaliteter som oss med kristen.

2  Ett land utan folk till ett folk utan land.

Om det inte fanns något folk i Palestina kan man ju undra vilka det är som de trakasserar dag ut och dag in?

Sionismens grundstenar kan sägas i tre punkter:

1  Erövra landet: Det senaste genomfördes 1967. Men stor Israel är större än så. Så än är nog inte sista ordet sagt.

2  Etnisk rensning: Endast människor som bekänner sig till den Mosaiska läran, ska ha rätt att bo i landet.

3  Av-arabisering: Byggnader som kan hänföras till det arabiska kulturarvet rivs.

Just nu pågår på nätet en insamling till en ny tempelbyggnad i Jerusalem. Om detta inte stoppas kommer Al Aqsa-moskén att jämnas med marken. Vi träffade många olika människor. Vi ombads bojkotta Israel på alla plan, för ett fritt och demokratiskt Palestina.

Efterord:

Här i Europa lever vi fortfarande med skammen över vad som hände alla bekännare av den Mosaiska läran. Det var oförlåtligt och får inte glömmas. Just därför är det viktigt att vi idag ställer upp för palestinierna. Vi måste lära oss att se skillnad på judar och den sionistiska apartheidstaten Israel. Var palestinierna skyldiga till förintelsen? Naturligtvis inte. Idag görs palestinier till syndabockar för Europas dåliga samvete.
Det är viktigt att vi inte glömmer vad som hänt och att vi vägrar låta palestinierna sona Europas brott.



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!