Att fokusera på rätt saker i skoldebatten

Publicerad i VK 140905

I dessa valtider är det inte vara någon hejd på alla löften om resurser och satsningar man påstår sig vilja göra på skolan men budskapen är minst sagt luddiga. Socialdemokraterna hävdar att det är ”dags för kunskap” och i brist på egen skolpolitik kontrar Moderaterna med ”mer kunskap”. De två största riksdagspartierna går till val på självklarheten att skolan skall förmedla kunskap, som om skolan idag skulle präglas av en utbredd kunskapsnegativism. Skolminister Jan Björklund skyller skolproblemen på stökiga elever och har fått med sig sina allianskollegor på att återinföra betyg i ordning och uppförande. Självklart ska det vara lugnt i klassrummen men kunskapstörst uppnås inte genom straffåtgärder utan genom goda pedagoger och särskilt stöd till elever med problem. Björklunds ordningsbetyg kommer bara att stämpla problemelever för livet och i värsta fall göra dem ännu mer stökiga.

De senaste åren har man förvandlat den svenska skolan till en experimentverkstad. Systemet med skolpeng och fritt skolval har tillsammans med kommunaliseringen skapat orättvisor som gjort att Sverige sjunkit drastiskt i de internationella jämförelserna inom utbildningsområdet. Införandet av en sorteringsskola har gjort att studiemotiverade elever skiljts från elever som har svårare att motivera sig. Det är negativt i sig, då motivation inom en grupp kan användas som inspiration för en annan. Rent katastrofal har situationen blivit när skolpengssystemet gjort att tillräckliga resurser inte tillförs dem som mest behöver dem.

Blicken borde höjas bortom valaffischernas käcka ord som skolsatsningar. Man måste ompröva hela skolpolitiken för att få svensk skola på rätt kurs igen. Man måste ha alla elevers lika rätt för ögonen och se dem som en tillgång och investering i framtiden i stället för att som idag se dem som en kostnad och belastning. Huvudansvaret för skolan måste återföras till staten och friskolesystemet måste skrotas till förmån för en enhetsskola.

Även Jan Björklund vill förstatliga skolan, men ett förstatligat friskolesystem ger ingen enhetlig skola, bara en ny administration av ett marknadskaos. Det som behövs är en statlig enhetsskola som fördelar resurser utifrån behov i olika områden och skolor. Endast så kan vi återupprätta skolans anseende i Sverige.

I Växjö lovar sossarna på sina valaffischer att Växjö ska ha Sveriges bästa skola. Detta visar på ett synsätt där man accepterar en icke likvärdig skola, att vissa skolor ska göras bättre än andra. Idag ligger Växjö på plats 86 i den senaste skolrankingen, men även den typen av listor uttrycker precis som sossarna i Växjö gör, att den svenska skolan inte ska vara jämlik och oberoende av bostadsort. En riktig skolpolitik vore i stället att ha alla skolor i hela Sverige på förstaplats. Då behövs ingen ranking eller tävling i vem som är bäst.

Jan-Åke Karlsson, gymnasielärare
Kommunistiska Partiet, Växjö