Hem Om Partiet Proletären Kontakt Vår politik               Español
RKU Bli medlem Val 2018 Insändare Arkivet        Blogg        English

Solig och lyckad Röd Front

2013 års Röd Front i Växjö genomfördes i strålande solsken och med god uppslutning i såväl demonstrationståget, på mötet som på det efterföljande samkvämet.
För andra året i rad ökade deltagarantalet, flera anslöt under demonstrationsvägen och när vi anlände till Speakers corner var vi minst 70 personer i tåget. Talkörer under ledning av Erik Gustafsson ekade mellan husväggarna och många Växjöbor fick ta del av dem då det i år var ovanligt mycket folk ute på stan.
Ca 100 personer lyssnade till tal från Gunnel Thörn (om internationella frågor) och Jan-Åke Karlsson (om nationella frågor och lokal politik). Efter demonstrationen fylldes Viktoriasalen till bredden för att fika och lyssna till sång och musik av Guillermo Cariz.
Tack alla som bidrog till att göra Röd Front 2013 till en lyckad dag!

70 personer tågade från Vattentorget till Speakers corner

Gunnel Thörn talade om internationella frågor. Du kan läsa hennes tal här.

Växjötrubaduren Guillermo Cariz spelade och sjöng samt berättade om de kommande arrangemangen till minne av kuppen i för 40 år sedan.

Växjöavdelningens ordförande Jan-Åke Karlsson talade om läget för den svenska arbetarklassen och om lokal politik: Här följer hans tal:

1 majfirare
1 maj är arbetarklassens egen dag, 1 maj är den internationella solidaritetens dag. Det är arbetarna som skapar det värde som bygger upp samhället och därmed det värde som gör att samhället drivs framåt. I detta vårat samhälle rasar en kamp om historieskrivningen, en kamp om hur man ska beskriva detta värde som skapas, en kamp om vem som ska få lägga beslag på detta samhälleliga värde. En kamp mellan arbetarklassen och arbetsköparklassen rasar varje dag.
Tyvärr är denna kamp för tillfället ganska ensidig, arbetsköparna har initiativet och dikterar dagordningen.

I dagens Sveriges äger en 1 % av befolkningen 30 % av alla förmögenheter. Vårt land är ojämlikt för delat precis som i stort sett hela världen är ojämlikt fördelad.
Vi kan belysa den ideologiska kampen på flera olika sätt, ett tydligt tecken på denna kamp finns i betraktandet över bomberna vid Boston maraton. Vid en sökning på Google på ”Boston + bomb” igår fick jag drygt 1,1 miljarder träffar. När jag sökte på ”Iraq + bomb” fick jag 214 miljoner träffar.

Vi kan ifrågasätta det vetenskapliga värdet av denna lilla jämförelse men det säger ändå något om tillståndet i världen. Samma dag som bomberna i Boston small och dödade tre personer så genomfördes en serie bombattentat i Irak som dödade 75 personer och som skadade fler än 350. En vecka tidigare smällde en bilbomb i Syriens huvudstad Damaskus som dödade 15 personer och skadade ytterligare 50.
Hur många extra nyhetssändningar såg vi om dessa två sistnämnda attentat? Hur många extrasidor och bilagor hade våra dagstidningar om detta? Det är uppenbart att människor värderas olika beroende på vilka som lemlästas och dödas när terrorismen visar upp sitt avskyvärda tryne.

I Boston var man inledningsvis lite försiktiga med att gå ut med att det handlade om terrorism, men för att ingen skulle behöva sväva i ovisshet gick president Barack Obama ut och förklarade att det handlade om just terrorism och han slog fast att citat: ”närhelst bomber riktas mot civila, så är det en terroristhandling”. Minns då att USA på order från bl.a. Barack Obama dödat 4700 människor genom s.k. drönarattacker och att USA räknar med att man i dessa attacker dödar 50 civila för varje terrorist man tar av daga.Så vem är det som begår terrorhandlingar här i världen Obama?

På arbetarklassens och den internationella solidaritetens dag, 1 maj, samlas vi fredsvänner och humanister för att protestera mot orättvisor och vi protesterar mot den orättvisa världsordningen och vi protesterar mot den orättvisa fördelningen av jordens rikedomar och resurser. Gunnel Thörn talade nyss om de internationella frågorna så jag tänkte här koncentrera mig på några nationella och lokala frågor.
Vårt land befinner sig i en ekonomisk kris, eller snarare så befinner sig kapitalismen i en kris. Kapitalisterna och deras borgerliga politiker försöker lappa och laga i sitt system för att komma tillrätta med krisen men trots det pekar siffrorna nedåt.

I vårbudgeten för två veckor sedan skrev finansminister Anders Borg upp arbetslöshetssiffrorna och skrev för första gången ned sysselsättningssiffrorna. Någon ljusning i ekonomin ser inte vår finansminister förrän år 2017. Men Borg tvår sina händer och är ändå glad över sin politik för ingenting är ju hans fel. Regeringen har enligt honom gjort rätt i allt och att det går utför med ekonomin beror uteslutande på omvärlden. Kronoberg moderata riksdagskvinna Katarina Brännström backar villigt upp sin finansminister och skrev på Twitter att allt blivit bättre sedan alliansen kom till makten. Det är ju bara att gratulera gatubarnen i Brasilien, mördarsniglarna i trädgårdarna och Lillestadsskolans förfallna kök eftersom allt blivit bättre för dem med borgarnas politik.

 Med detta synsätt att vad man än gör så blir det bättre är det inte konstigt att Anders Borg och hans övriga allianskollegor inte kommer med några som helst förslag för att få Sverige ur krisen eller för att få bort massarbetslösheten. I stället för att bedriva jobbpolitik så träffas man på jippobetonade PR-föreställningar för att grilla korv, som i Marmö utanför Värnamo i februari.
Alliansens politik är kliniskt ren på åtgärder för att bekämpa arbetslösheten och korv kunde ju inte grilla heller för den tappade de i elden. Men enligt Katarina Brännström så var väl dessa brända korvar också bättre än hur det var innan.

I sin höstbudget försökte i alla fall Borg låtsas som att han och alliansen hade ett förslag för att skapa fler jobb. Genom att sänka bolagsskatten från från dagens 26,3 % till 22 % ska fler jobb skapas menade borgarna. Kostnaden för staten för den sänkta bolagsskatten blir 16 miljarder kronor om året. 16 miljarder kronor som en ren gåva till företagen. Men denna gåva är i verkligheten ännu större för generösa avdragsmöjligheter och avancerad skatteplanering gör att den faktiska bolagsskatten i vårt land är så låg som 15 %.I alla fall om man får tro Skatteverket.
Många storföretag kommer undan med långt under 10 % i bolagsskatt. Skräckexemplet utgörs av det privata vårdbolaget Capio, som de senaste tio åren bara betalat 16700 kronor i bolagsskatt, vilket motsvarar 0,034 % av vinsten!

Sverige är redan ett skatteparadis för storföretagen. Men ändå går Anders Borg och regeringen på och göder redan skattegynnade företag med 16 miljarder kronor om året. Trots att Småföretagarnas Riksförbund sågar den sänkta bolagsskatten, som enligt ordföranden Leif Svensson inte ger ett enda nytt jobb i Sverige. Den sänkta bolagsskatten är en provokation mot vanligt folk och framförallt mot alla arbetslösa och mot pensionärerna.
Storföretagen har råd att betala mer i skatt och de bör betala mer i skatt. Alla inser att välfärd och arbetslöshetsbekämpning kostar pengar och måste få kosta pengar, annars har vi snart ingen välfärd kvar.

Borgerligheten har byggt upp sin politik på de s.k. jobbskatteavdragen, avdrag som sossarna nu accepterar och som de inte vill avskaffa. Men bakom dessa avdrag ligger en politik som i verkligheten utgör bidrag från statskassan till de som redan tjänar mest. Jobbskatteavdragen är ett sätt att hålla tillbaka löneökningarna i samhället. Enligt nyliberal doktrin så skapar högre löner bara inflation och är till skada för samhället. Borgarnas jobbskatteavdrag har gjort att vanligt folk med arbete fått några hundra kronor mer i plånboken medan företagen maximerar vinsten genom att slippa betala höjda löner. Alla borde inse det ohållbara i en sådan politik.
När statskassan utarmas av bidrag förtäckta till avdrag kommer det att saknas pengar till välfärden. När statskassan utarmas av skatterabatter till de rika i form av krogsubventioner, byggsubventioner, barnpassningssubventioner och städsubventioner kommer det att saknas pengar till välfärden.
I dagens Sverige ser vi ett flöde av skattepengar från de som har mindre till de som har mer, de rika berikas på de mindre bemedlades bekostnad, där har vi essensen i borgaralliansens politik.

Vi kommunister säger att denna omvända Robin Hood-politik är orättvis, orättfärdig och skadlig. Vi säger att våra skattepengar ska gå till välfärden i form av vård, skola och omsorg. Till det gemensamma och kollektiva, inte till det enskilda och ned i fickorna hos några privatpersoner och företagare.

Arbetslösa, sjuka och pensionärer är de grupper som har förlorat mest på borgarnas politik. Att tillhöra dessa grupper är i den borgerliga världen ett otyg. De följer ju inte den s.k. arbetslinjen och därför är det rätt att bestraffa dem. Att vara pensionär verkar enligt Fredrik Reinfeldt vara helt förkastligt så ju fler vi kan hindra från att vara pensionärer desto bättre. Därför vill Reinfeldt se en pensionsålder på 75 år.
Reinfeldt och hans gelikar inom pensionshöjarmaffian som vill att vi ska arbeta mer och längre påstår att vi måste göra det för att klara av framtidens pensioner. Enligt SCB kommer andelen pensionärer i vårt land att öka, från dagens 18,4 % till 24,1 % 2050. Med alltfler pensionärer blir det för få arbetande som kan försörja dem argumenterar pensionshöjarna. Men detta är en förljugen bild och falsk matematik. Framförallt för att det inte tar hänsyn till produktivitetsökningen i ekonomin. Anders Borg räknar med en framtida produktivitetstillväxt på 2 %, medan Pensionsutredningen är mer försiktig och räknar produktivitetsökningen i samhället till 1,6 % per år fram till 2050.
De yrkesverksamma kommer alltså att mer än fördubbla sin genomsnittliga produktion, vilket gör att de som arbetar kommer att försörja fler pensionärer. Konkret innebär detta att det idag krävs 3,17 arbetande för att försörja en pensionär och att hela 4,82 yrkesaktiva har att dela på en pensionär år 2050. Reinfeldt är helt enkelt en lögnare och bedragare när han vill höja pensionsåldern.

Det verkliga motiv bakom att vi ska jobba tills vi är 75 är att kapitalet vill lägga beslag på hela produktivitetsökningen för egen del. Det är absurt att kräva att utslitna 70-åringar ska stappla omkring på arbetsplatserna samtidigt som ungdomsarbetslösheten slår nya rekord. Här i Växjö går just nu 1112 ungdomar under 25 år utan arbete. Det motsvarar över 17,6 % av den registrerbara arbetskraften bland ungdomen i kommunen.

Vi kommunister säger att i stället för att höja pensionsåldern så måste man sänka den, vi arbetar för en sänkning av pensionsåldern till 60 år. Detta för att ge ungdomen en chans att komma ut på arbetsmarknaden och för att ge dem som slitit ett helt liv rätt till en värdig ålderdom med god hälsa. Men med tanke på högerkrafternas intensiva arbete för att höja pensionsåldern är dagskravet idag att vi inte ska arbeta en dag längre än till 65 år. Högerns och sossarnas attacker mot pensionsåldern måste slås tillbaka och kategoriskt avvisas.

Vi kommunister säger inte bara att pensionsåldern måste försvaras, vi säger också att man måste införa 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön, för att dela på jobben, för att våra kroppar ska orka och för att vi alla ska kunna engagera oss i samhällslivet och njuta av alla de möjligheter ett värdigt liv ska kunna erhålla.
Livet ska inte och kan inte gå ut på att jobba hela tiden, idag ska man vara tillgänglig 24 timmar om dygnet förväntas stå till kapitalets förfogande när de så önskar, alldeles oavsett om det är några timmar på natten och sedan några timmar mitt på dagen. Aldrig säger vi kommunister, det är inte kapitalet som ska diktera villkoren utan vi som skapar värdet. Vi vill ha vårt människovärde tillbaka. Vi säger människovärde före marknadsvärde!

I Sverige idag sätter man marknadsvärdet före människovärdet. Riskkapitalister tillåts plundra välfärden. De sex största vårdkoncernerna i Sverige plockade in över 23 miljarder skattekronor under 2011, av dessa gick över 1,5 miljard till annat än till verksamheten. Vårdföretaget Caremas amerikanska ägare Henry Kravis och George Roberts plockar ut en årslön på 900 miljoner kr var. I dagens Sverige plockar kapitalisterna ut alltmer vinst från skattefinansierad verksamhet.

Nyligen kom en undersökning som visade att majoriteten av alla väljare inom alla partier var emot vinster inom välfärden, ändå fortsätter man på den inslagna vägen och tillåter det privata att berika sig på vård, skola och omsorg.
Sossarna visade än en gång att man inte vågar eller vill utmana högerkrafterna då man på sin kongress nyligen inte röstade emot ett vinstuttag inom välfärden. Sossarna lyssnar heller till marknaden och marknadskrafterna än till folkmajoriteten. Man sätter hellre marknadsvärdet före människovärdet.
Vi kommunister säger i stället människovärde före marknadsvärde – vi säger att man måste kasta ut kapitalismen från vård och omsorg.

Inom idrotten ser vi en liknande utveckling där marknadsvärdet sätts i främsta rummet. Starka krafter vill idag avskaffa Riksidrottsförbundets 51%-regel som säger att en idrottsklubbs medlemmar måste vara i majoritet enligt principen en person – en röst. En avskaffad 51%-regel skulle innebära att demokratin inom idrotten försvinner och att idrottsklubbarna görs om till privata företag. Idrotten som en folkrörelse skulle försvinna och marknads- och vinstintresset skulle få styra idrotten ännu mer. Detta måste förhindras och vi kommunister arbetar för att 51%-regeln ska finns kvar.

När borgerligheten och socialdemokratin är överens om att man ska sätta marknadsvärdet före människovärdet så har vi förklaringen till varför vi har en så skriande bostadsbrist i vårt land. 2010 drev borgarna igenom en lag som tvingar kommunala bostadsbolag att bedriva sin verksamhet efter affärsmässiga principer och med marknadsmässiga avkastningskrav. Samtidigt avskaffade man bruksvärdesprincipen. Resultat har vi alla sett, man driver på för marknadshyror och bostadsbolagen vill inte bygga några lägenheter. I de större städerna i dagens Sverige får man vänta längre på en bostad än vad man fick vänta på att få köpa en Trabant i det gamla DDR. Det är något att stoppa i halsen på alla dem som beklagar sig över den gamla realsocialismen i Östeuropa samtidigt som man hyllar dagens kapitalistiska system!

Här i Växjö har man de senaste två åren byggt endast 417 bostäder, av dessa är ynka 79 hyreslägenheter. Då är det inte konstigt att bostadskön i Växjö är dubbelt så stor som den i Malmö/Lund och att ungdomarna tvingas bo kvar hemma. De borgerliga partierna i Växjö kommun försöker dölja bristerna och misslyckandena i sin egen politik genom att avgiftsbelägga den kommunala bostadskön. Denna köplats måste sedan förnyas två gånger om året. Följden kan komma att bli att kön minskar, men behovet av bostäder kommer vara lika stort. Det är de mest ekonomiskt utsatta grupperna och de med otrygga anställningar som kan tvingas lämna kön, vilket är de grupper som flyttar oftare, både frivilligt och ofrivilligt.

Vi i Kommunistiska partiet förordar en helt annan väg fram, vi hävdar samhällets ansvar, lika för alla. Växjö kommun borde bygga fler hyreslägenheter, man bör stoppa omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter och man måste förenkla för kommuninvånarna att få en bra och rimlig bostad, då kan man inte införa avgifter i systemet. Staten borde göra kraftiga investeringar för att få bort bostadsbristen, lär av 1960-talets miljonprogram då bl.a. pengar från pensionsfonderna användes till att bygga bort bostadsbristen och bostadsnöden. Dessa lägenheter är idag i stort behov av att renoveras, hit borde de pengar som ROT- och RUT-bidragen utgör gå i stället för ned i det privatas fickor. Vi vill befria bostadspolitiken från marknaden, det handlar om människovärde före marknadsvärde!

Vi har en ekonomisk kris i Europa, vi har en ekonomisk kris i Sverige och vi har en ekonomisk kris i Växjö. I år kommer Växjö kommun för första gången på flera år att gå med underskott, prognosen pekar på minus 82 miljoner. De tidigare överskotten orsakades bl.a. av neddragningar inom omsorgen och skolan och på engångsintäkter. Trots tidigare överskott fick man enligt borgarna inte satsa pengarna på att utveckla den kommunala verksamheten utan pengarna skulle sparas till kärvare tider, men nu när det är kärvare tider får man ändå inte använda pengarna med hänvisning till att man inte har råd att använda dem. Denna motsägelsefulla inställning vittnar om en borgarallians utan förståelse för verkligheten. Däremot har man pengar till att belöna en rattfull FP-politiker med fyra årslöner till en kostnad av 1,9 miljoner skattekronor.

Vi har massarbetslöshet i Europa, vi har massarbetslöshet i Sverige och vi har massarbetslöshet i Växjö. Just nu går 4235 Växjöbor heltidsarbetslösa och inget görs för att ge dem nya jobb. Massarbetslösheten består, för att den måste bestå. Det har EU bestämt, för som EU-medlem har vi förbundit oss att bekämpa inflation före vi bekämpar arbetslösheten.
Om Växjö kommun verkligen ville skapa en ökad sysselsättning i kommunen så kunde man ta täten genom att höja lönerna inom den offentliga sektorn. Det skulle få fart på köpkraften och därmed ekonomin. Framförallt skulle detta gynna kvinnorna som idag är lönediskriminerade. En genomsnittlig kvinna i Sverige får idag 28% mindre i plånboken än en man.

Vi i Kommunistiska partiet säger det måste vara viktigare att bekämpa arbetslösheten än inflationen. Vi säger att man måste höja lönerna, att man måste höja dem rejält och framförallt måste kvinnolönerna höjas. Dessutom måste man lagstadga om rätt till heltid. De nyliberala utgiftstaken måste väck – människovärde före marknadsvärde!
Sverige är ett rikt land, svenska statens offentliga nettoförmögenhet är 703 miljarder kronor. Det är pengar som skulle kunna få vårt land ur krisen, få bort bostadsbristen, täcka behoven inom välfärden och få bort en stor en stor del av massarbetslösheten. Det handlar om politisk vilja.

Vi måste ställa oss frågan hur vi vill att samhället skall se ut. Vill vi ha ett samhälle där allt mäts i pengar, där största möjliga vinst är allt som gäller? Eller vill vi ha ett samhälle där folkflertalets behov styr såväl politik som ekonomi? Det är detta som är grunden i socialismen, att se till majoritetens behov före privatkapitalets.

Världen och Sverige idag ser i många avseenden förskräcklig ut, men tänk på att det inte måste se ut på det här viset. Vi kan alla förändra den, tillsammans. Vi kan alla resa visionen om ett annat samhälle, socialismen. Så låt oss ta med oss det härifrån idag.
Låt oss resa socialismens visioner och kommunismens ideal. Framtiden tillhör socialismen, framtiden tillhör kommunismen!
Röd Front Kamrater!



Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!