Kommunismen berör
Publicerad i SMP, 2008-01-18
SMP:s moderator Johan Persson reser i lördagstidningen några frågor till mig personligen, frågor om min inställning till punkt 23 i Kommunistiska Partiets partiprogram. Johan Perssons frågor är fullt legitima och givetvis ska han och läsarna få ett svar.
Det nämnda avsnittet handlar om hur den socialistiska omvälvningen ska ske. Denna genomgripande förändring sker när samhället socialiseras och det privata ägande blir kollektivt, alltså när demokratin utvecklas till att även omfatta ekonomins område. I partiprogrammet står att formerna för den socialistiska revolutionen bestäms av de aktuella omständigheterna och av styrkeförhållandet mellan klasserna. Helt klart är att ju enigare och mer välorganiserade de revolutionära krafterna är, desto lugnare och mer ordnade kommer formerna att vara. Men lika klart är, att borgarklassen, som i den socialistiska revolutionen mister sin ställning som härskande och privilegierad klass, kommer att tillgripa varje tillgängligt medel, inklusive vapenmakt, för att förhindra upprättandet av en verklig folkmakt. Därför måste de revolutionära krafterna, arbetarklassen och dess förbundna, även förbereda sig för väpnad kamp.
Programmet anger här helt enkelt att partiet och dess medlemmar inte är pacifister. Vi hävdar, precis som majoriteten av jordens invånare, rätten till självförsvar. Historien visar att så fort det gamla samhällets intressen hotas så är borgarklassen beredd att ta till våld. Vi såg det t.ex. i Spanien på 1930-talet, i Chile 1973 och i Venezuela 2002. Där tog reaktionen till våld mot demokratiskt valda vänsterkrafter. I Venezuela skedde det till och med till applåder från den svenska borgerligheten som utropade statskuppen mot Hugo Chavez till en demokratisk statskupp, såsom Göteborgspostens liberala ledarsida gjorde.
Precis som vårt partiprogram skriver så vore det naivt att tro att kapitalisterna stillatigande skulle se på när de förlorar sin särställning. Önskar vi att borgarna ska gripa till våld? Absolut inte. Det finns inga som är så fredsälskande som vi kommunister. Den som inte tror på våra ord kan se på våra handlingar. Vem har gått i främsta ledet för att protesterna mot krigen i Irak, Afghanistan och Jugoslavien om inte vi i Kommunistiska Partiet. Vem är det som protesterar mot alla övergrepp på palestinierna eller en svensk smyganslutning till krigspakten NATO, om inte vi kommunister. Då Johan Person riktar sig till mig personligen så kan jag säga att jag till fullo delar mitt partiprograms skrivning men med det tillägget att min personliga inställning till våld är så avståndstagande att jag vapenvägrade när jag blev inkallad till militärtjänstgöring! Men jag anser också det vara en rättighet att försvara mig om jag bli angripen. Att vara kommunist är att vara en fredsälskare, vilket man inte kan säga om alla de krigshetsare inom högern som skriker bomba, bomba så fort USA:s världsdominans ifrågasätts det minsta lilla.
I samma SMP som Johan Persson skriver till mig finns det ytterligare en insändare som riktar sig mot mig personligen. Denna anonyma insändare, med ett antal förolämpningar mot kommunismen i allmänhet och mig i synnerhet, förtjänar egentligen inte ett svar. Man kan ana vad det är för en anti-demokrat som gömmer sig bakom denna insändare, som är skriven i jag-form, trots att den vill ge intryck av något annat. Man måste dock rikta en fråga till Smålandsposten, varför tar ni så ofta in anonyma insändare trots att ni tidigare offentligt lovat att vara ytterst försiktiga med detta otyg? Sedan ni gjorde om tidningen till metro-stuk har allt fler inlägg på insändarsidan blivit anonyma. Vad vill ni uppnå med det? I en demokrati ska man väl våga stå för sina åsikter, precis som jag gör!
Jan-Åke Karlsson
Kommunistiska Partiet, Växjö
Plusgiro: 54 41 22-5. Alla bidrag till vår verksamhet tas emot, stora som små!